Fredag än en gång då och sommarsemestern känns som ett minne blott, förutom souveniren som den lämnade mitt på min kropp då. Jag tog måtten tidigare i veckan och det var som väntat ökningar överallt förutom armar och vader. Störst var faktiskt midjemåttet, hela sex centimeter sedan senaste måtten (från april). Jag kan inte säga att jag inte tror på det heller, det är allt en rejäl kagge där som syns, känns och fotograferas väldigt tydligt. Men hur absurt de än må låta känns det hoppfullt att det mesta sitter just på magen, jag lägger alltid på mig på höft och lårparti i första hand (och det sitter sedan som sten) och det får mig att hoppas på att det borde gå att trimma bort hyfsat – även om jag nu passerat fyrtiostrecket. 🙂
Jag ska även på terminens första SomaMove-pass om några timmar, det kommer inte bli nådigt. Jag tog en löprunda på lunchen i onsdags och har känningar i benen av den än + att den här ölkaggen kommer att vara väldigt i vägen i alla rörelser. Men det är bara att göra sitt bästa och blicka framåt, inte bakåt.
Löpning ja. Jag insåg att det bedrövligt nog bara var min andra löprunda utomhus för i år, det är snudd på tragik. Men jag har varken haft lust eller någon direkt tid till det. Jag har kört Movation på måndagar och torsdagar, HIIT på tisdagar, SomaMove på fredagar och om jag velat köra något mitt i veckan har det blivit FuncGym eller maskiner. Resultatet på löpningen blir ju därefter också, men det kändes ändå oväntat bra i onsdags. Visserligen kom huvudvärken som ett brev på posten och mina lår smärtar även idag. 🙂 Men det finns där i mig – om jag vill. Jag är annars rätt nöjd med att jogga 5,89 km på 41 minuter med tanke på att jag inte prioriterat det överhuvudtaget i år. Dessutom är det ju lite som att jag springer med en 8 kilos kettlebell, med tanke på övervikten. 🙂 Men kondisen är där, bara lite undangömd för stunden.
Movation drar igång nästa måndag och jag är väldigt taggad inför det, det ska mycket till för att jag ska missa de passen i höst. SomaMove har jag också lagt in i kalendern, det är snart dags för ny release. Däremot är jag lite osäker på om jag ska fortsätta köra HIIT på tisdagarna, jag tycker ärligt talat det passet är lite trist emellanåt (beror på vem som håller i det), även om det såklart är ett bra upplägg i sig. Någonstans känner jag att jag hellre kört t ex löpning eller liknande på egen hand och inte ha vareviga lunch inbokad. Fördelen med HIIT är att jag inte behöver bestämma något, det är bara att droppa in när lusten faller på. Så jag tror det får bli så, det får helt enkelt vara ett kort i min träningslek som jag tar fram när det känns kul och tiden ger utrymme till det. Jag vill ju även passa på att hitta tillfällen att träna med mannen hemma.
Nu när jag börjat fika och luncha med andra igen på jobbet så påminns jag lite om varför jag lade ner det, det var inte bara av praktiska skäl. 🙂 Det är makalöst vad det ska finnas åsikter om allting. Jag har jobbat en dryg vecka (och alla är inte tillbaka än) och har redan hört pikar om löptider och att Serena Williams inte ser ut som en atlet. Jag förstår inte varför man kläcker ur sig sådant? Löptidspiken var inte riktad till mig, utan det var en kollega som berättade att han sprang ett milslopp förra året på 67 min och det skulle såklart skojas om att det inte var någon ”riktig” löpning. Visserligen backade personen när kollegan påpekade att han inte sprungit mycket innan, men ändå. Jag tål inte den typen av människor. Visst, ha era åsikter om att allt över 6 km/h inte får kallas löpning, men håll det för er själva. Tänk om man hade varit lika snorkig mot folk när det gäller det man själv är bra på? ”Jaha, det tar dig en vecka att läsa en bok? Det är ju inte att läsa det, haha”. 🙂
Nåväl, den typen går att ignorera och för varje sådan jeppe finns det också fantastiskt duktiga människor som klarar av att vara ödmjuka både till sina egna framgångar och andras. Då är jag mer uppretad över de som ska ha åsikter om andras utseende. Var i hela världen är inte Serena Williams en atlet? Kvinnor kan också komma i muskulösa förpackningar, tack så mycket! Ibland undrar jag om folk ens tänker innan de uttalar sig, det är ju samma rappakalja år efter år. Något som jag personligen tycker syns detta OS är att allt fler muskulösa damer börjar dyka upp i allt fler grenar. Det gör mig glad, samtidigt som jag lider med dem eftersom det är kutym att bedöma alla kvinnor efter utseende oavsett vad de presterar. Jag ogillar det så oerhört, naturligtvis för att det klämmer en riktigt ond nerv hos mig. Jag mår väldigt dåligt av att bli bedömd för mitt utseende och har haft oerhört svårt att hantera det genom åren och egentligen förstår jag inte varför jag ens ska behöva göra det.
Med det sagt är jag inte bättre själv och det gäller de allra flesta jag känner och uppskattar som vettiga människor. Vi blir så översköljda och förgiftade av kroppskritik att vi knappt märker det längre och det är riktigt läskigt när man kommer på sig själv att tänka elaka tankar om en annan människas kropp. Jag tröstar mig med att det går att ta sitt ansvar, man behöver inte förvandlas till Katrin Zytomierska. Svaga människor fördömer och hånar, starka människor försvarar och peppar.
Senaste kommentarer