Pust! Jag visste att november månad skulle bli helgalen och det blev den, trots att vi ändå ställde in en konsert pg av sjukdom. Istället kom ju då en tredagarskurs i Helsingborg som sög den absolut sista musten ur mig förra veckan och jag kommer inte ihåg när jag senast kände att jag hade koll och kunde andas ut. Det är kul när det händer mycket, men nu orkar jag faktiskt inte så mycket mer. 🙂
Hemma är det kaos, vi hann visserligen julpiffa en liten gnutta i helgen, men det är massor att göra överallt. Tvättberget är ENORMT därhemma och jag minns inte ens när vi senast bytte lakan. Vi har IKEA-kartonger överallt som ska öppnas och monteras och kylen och frysen gapar nästan helt tomma nu. Det gör de extra problematiskt att få till kosten naturligtvis och jag har dessutom haft väldigt lite ork (eller tid för den delen) att ta tag i det. Det har blivit mycket utemat. Träningen har också fått stryka en hel del på foten, jag har fokuserat på att må bra och inte jaga upp mig, vilket jag är helt säker på har varit klokt. Därför känns ett plus på 0,8 kilo inte alls hårt, snarare snällt med tanke på söndag och måndag. I söndags var vi på konsert i Köpenhamn med allt vad det innebär och det blev en hel del partaj oväntat nog, vilket faktiskt var jätteskoj!
Jag var även ledig i måndags eftersom vi kuskade hemåt från Köpenhamn då, vilket (förutom att det rubbade kosten även den dagen) gjorde att jag missade måndagspasset trist nog. I morgon är det terminsavslut vilket jag ska på i alla fall. Ingen risk att jag får bonus för att ha varit på alla pass i år inte. 🙁 Men jag har inte valt bort något pass av mig själv, det är jobb, sjukdom eller ledighet som påverkat. Det är jag ändå stolt över. Det brassar skönt nog igång igen redan 16/1.
Idag tänkte jag samla all kvarvarande kraft och ge mig ut och springa i kylan. Jag tror det hade varit avkopplande att lufsa runt ute, har inga krav på att ta i för kung och fosterland, ser det mer som ett lättare cardiopass. Ska bara ta mig över den mentala köldbarriären. 🙂 Alternativet är löpband och jag vet ju hur urbota trist och varmt det är…
Mentalt har jag ”gett upp” 2016, antagligen för ganska länge sedan om jag nu ska vara sådan. Men jag vill inte helt kasta in handduken, mitt mål är att i alla fall hålla mig där jag är nu. Rent krasst kan jag tycka att om jag nu nått så här långt borde det gå att hålla i det hela även in i 2017. Jag har en konsert kvar med tillhörande julbord + själva julen, men det ska förhoppningsvis inte förstöra så mycket. Julen kan jag hantera om jag bara vill. Det hade onekligen varit skönt att i alla fall slippa se 80-talet när jag går in i nya året.
Vi får väl se, nu väntar i alla fall en orörd helg helt utan resor och flängande. I ärlighetens namn tror jag maten kommer bli lite hej och hå (vi behöver lägga tid på andra saker som städning och möbelskruvande), men det ska förhoppningsvis inte bli allt för galet.
Just nu är primärt fokus på att bromsa in och hitta mig själv igen, sedan ska jag så småningom börja fundera på 2017 och nästa steg.
Det känns ju ofta lite sådär att försöka reparera kostutsvävningar nu under de sista veckorna i december, men istället har vi ett helt nytt år den 1/1 att blicka fram emot och lägga nya planer under 🙂 Ska du hänga på på en utpräglad träningsmånad under januari ? *blinke-blink*?
Ja precis och så som november och även december har sett ut har det varit rätt dödfött att ta någon fart.
Det låter som en god idé! Jag ska ta fram min träningsplan under mellandagarna hade jag tänkt. Perfekt tid att andas på. 🙂 Januari är dessutom en skitmånad som man behöver nöta bort.