Meh.

Idag är det en sådan där dag när jag får peppa mig själv varannan minut för att inte bli gnällig och ömklig. Dagen började med att alla morgontåg var inställda + att min cykel verkar ha tappat nästan all luft i bakdäcket. Det var så att man ville vända tillbaka till sängen direkt.

Långhelgen var slapp och visserligen välbehövlig i sig – men också ett klart avsteg från min plan och det lär ju ge trist resultat på onsdag vare sig jag vill det eller inte. Självförvållat och förståeligt i sig, men inte den start jag hade behövt. Allt som kändes bra i onsdags känns tråkigt idag, plus att låret känns av mer igen. Men det går inte att hänga läpp över det nu, gjort är gjort. Jag gjorde trots allt några vettiga val åtminstone, även om det inte hjälper i längden.

Som extra grädde på moset är hostan egentligen inte ett dugg bättre och jag börjar känna mig riktigt tröstlös nu. Idag skippade jag SomaMove-passet, jag gick i torsdags och det var ingen höjdare alls. Jag hade ingen ork och kände mig svag. Det hade inte varit bättre idag. Jag ska ta mig till apoteket och se om de har något som jag kan prova, det kan ju inte bli värre i alla fall. Nästa vecka kickar gruppträningen igång, jag bli galen om jag inte är i bättre form då. Jag vill ta i rejält nu!

Jag handlade ett par fladdriga kostymbyxor på rea på Lindex i förra veckan, inviger dem idag. Lite sorgligt att ha storlek 42 och ändå sitter de åt. Nu vet jag att det mycket är modellen i sig som gör att jag känner så (jag har annars aldrig den här typen av byxor längre av just den anledningen), men det är ändå lätt att känna sig tröstlös.

Åt en VV-soppa till lunch idag, kändes lagom. Jag tycker egentligen bara om nudelsoppan, men jag hade av någon anledning gulaschsoppan också så det var lika bra att göra åt den. Just nu är mina smaklökar och min mage lite av ändå.  Tänkte improvisera ihop en bondomelett i kväll om jag har ork och lust, har lite potatisslattar hemma som jag vill utnyttja.

Vissa dagar önskar man bara var över helt enkelt.