Fortfarande förkylt, fast nu är det mer snor och lite halstjockt med någon liten hosta här och var. Ingen feber, ingen direkt seghet som så. Jäkla envisa förkylning!
Jag har börjat stå upp igen på jobbet, det är så meckigt att höja och sänka bordet, man vet aldrig vilka sladdar som ryker. Upptäckte idag att jag ryckt ur strömsladden en liiiiiten aning till dockan. Den gav fortfarande kontakt, men laptopen varnade häromdagen när jag startade och idag såg jag att den höll på att ladda ur helt trots att jag kört dockat hela dagen. Tur jag inte hann felanmäla det…
Däremot har jag felanmält min access till det trådlösa nätverket på jobbet, det fungerar tydligen ingenstans. Jag upptäckte det egentligen långt tidigare, men då var det generella problem med nätverket och jag har sedan glömt bort att undersöka det vidare. Eftersom det fungerar hemma, tog jag för givet att det även funkade här, men icke. Inte så bra om man ska vara värd för ett Skypemöte, nätverkskablar finns sällan i rummen.
Igår klädde jag av granen och försökte sedan se på ännu ett tramsigt BBC-program om ”hälsa”. Jag blir bara mer och mer anti Michael Mosley för varje gång jag ser honom och när jag nu googlade på hur han stavar sitt jädrans namn hittade jag denna artikel (som också kallar det trams roligt nog) som elegant tar upp precis allt det jag stör mig på. http://tranastyrka.se/michael-mosley-ar-i-farten-igen-mer-trams-fran-bbc/ Denna rör ett tidigare avsnitt som jag också såg och retade upp mig på rejält, i synnerhet detta trams om att det är bättre för kvinnor att träna efter frukost. Sättet på vilket de ”bevisar” detta är ett rent skämt. Jag är överhuvudtaget väldigt allergisk mot den typen av ”sanningar”, så enkelt är det inte. Men det säljer och jag har tyvärr folk omkring mig som köper liknande budskap med hull och hår. Liknelsen med Aftonbladet är klockren.
Jag somnade i alla fall hårt på soffan tillsammans med gammelkatten och missade slutet av det tramsiga programmet – och jag sörjer inte. 🙂 Jag klarar inte av sådan kvasivetenskap.
Häromkvällen testade jag att torka en banan som låg och självdog på köksbordet. Det smakar… intressant. Stickande sött och egentligen rätt äckligt. 🙂 Det hade nog mått bättre av att blandas ut med något annat som balanserar den väldigt skarpa smaken. Men bra om man har sockersug. 🙂 Jag föredrar dock torkade äpplechips alla dagar i veckan. Jag blir lite sugen på att köpa en torkmaskin nu. 🙂
Jag är öht less på alla hälso- och träningstips…de är så generellt inriktade eftersom de är rön från olika studier om kanske 1000-2000 människor det rör sig om. Jag menar, hur väl kan man egentligen dra slutsatser från så pass få testpersoner? Jag är mer för individbaserade råd. Om det är så att du märker att tidig morgonträning före frulle inte funkar för dig, skippa det då! Om du mår dåligt av att äta potatis för att du får ett oherrans sötsug, ät inte potatis då! Vill du träna kl 23 och ändå kan somna och sova gott efteråt, gör det då! Om du kan dricka läsk utan att få förstörda tänder eller gå upp i vikt eller få ökat sötsug, go ahead! Man måste hitta sin egen personliga linje. Det som funkar för vissa funkar inte för alla, och tvärtom. Men det finns pengar i att vara profet och guru och professor och bättre-vetare och få uppmärksamhet och uttala sig till höger och vänster. Det finns ju så många människor som utan att reflektera, glatt slukar alla nya rön. Nä, individanpassat tycker jag är betydligt bättre 🙂
Fullkomligt medhåll! I Mosleys tråkprogram är det sällan så många inblandade i testerna heller, ibland är det futtiga 8 personer! Vilket de sedan drar helt vansinniga slutsatser av.
Att vi är olika är ganska självklart, det ser man ju till och med ibland i de här ”träna med en tjockis”-programmen där en PT hjälper en gravt överviktig person. Ingen metod är riktigt lik den andra.