Tärningen är kastad!

Igår valde jag till sist att inte ta något funcgymspass, istället hämtade jag deskbiken efter lunch och satt på den i två timmar. Inte för att det bränner massor, men det känns riktigt bra att röra på sig. Cirka 38 km borde jag ha kommit upp i (mätaren har ju kollegorna pajat, men jag vet att jag snittar på dryga 20 km/h i min takt och jag räknar som alltid lågt).

Så jag var redan igår på det klara med att jag skulle ta det jobbiga morgonpasset (MAQ/hinderbana) idag istället för lunch-KB om jag inte var väldigt risig i morse. Inte för att Tommys KB-pass nu är lätta på något sätt, men sett till puls och flås är en hinderbana klart värre. Men jag ville se vad kroppen säger och jag körde nog på 90 % av min kapacitet skulle jag säga. Kroppen spratt som en yster vårkalv emellanåt, så glad att få ta i äntligen! Fast jag undvek allt som hade med snurrande att göra, förkylningen påverkar fortfarande balansen (jag är väldigt lättpåverkad) och jag har svårt nog att stå på ett ben just nu. Jag tycker det kändes bra också, även efteråt. Återstår att se om det var ett steg i rätt riktning eller om jag är döende i morgon. 🙂 Oavsett vilket är jag väldigt stolt över att min kropp svarar så pass bra sett till förutsättningarna.

Om nu bara snorandet kunde sluta helt så att jag kan andas fullt ut är allt vara rustat för ett bra träningsår.

Igår anmälde jag mig faktiskt till ICA-klassikern, var lite sent på det förra året så jag brydde mig aldrig då. Jag är mest ute efter rabatterna, men det är alltid kul med lite extra sporrar. Den enda perioden som känns sådär är den som börjar nu på måndag, skidåkandet. Jag har åkt skidor typ tre ggr i mitt liv eller något sådant (bor och har växt upp i södra Sverige) och har mer dåliga minnen från det än bra – så det går fetbort. Egentligen skulle jag med mitt finska blod gilla längdskidåkning som så  om någon bara gav mig färdigvallade skidor, vacker vinternatur och semester, men det lär ju inte hända. 🙂 Alternativen är stavgång (aldrig i livet!), skridskor (knappast…), stava med inlines (jo, säkert…) och crosstrainer. Nu tycker jag personligen att crosstrainern är ett riktigt tråkigt redskap, men visst, jag ska försöka att inte fuska loss. 🙂 Fast jag kommer på något sätt att räkna på det avstånd jag kör, INTE ICA:s märkliga 30 min = 5 km. 18 CT-pass finns inte på kartan (jag kan sällan boka mer än 30 min åt gången på vårt gym). Resterande utmaningar är däremot inga problem:

• Cykla gör jag dagligen och gärna och förhoppningsvis är vi på G med årets cykelorientering under den perioden.
• Simma finns inte på kartan för min del, men jag har en roddmaskin hemma som jag gärna kör på.
• Springa har jag inget emot och mina vanliga pass ligger som lägst på 5 km, vilket betyder 6 st – under en ganska lång period dessuto.

Men visst, man ska vara vid god vigör också. 🙂 Det som dock talar för att det kanske ÄNTLIGEN har vänt nu är att jag just idag fått ett begynnande munsår på överläppen, vilket alltid brukar komma som ett brev på posten (dålig liknelse idag med tanke på Postnord…) efter en förkylning. Det är nästan så att jag är lite glad att se det. Men bara nästan. 🙂

Nu är det dags för frukostyoghurt och nyttig granola, för dagen extra spetsad med skivad banan. 🙂