ACK! THBBFT!

Favoritcitat från serien Bloom County (Bill the cat) 

Så kändes det i morse när jag steg upp. Det kändes som att kroppen inte alls ville vara med och jag surar över ett gäng nya krämpor till samlingen:

• Mitt högeröra krånglar och det känns som att jag har något i det.
• Mina fötter har hälsprickor som ömmar extra mycket
• Mitt lår känns av – igen
• Min nacke är stel – igen
• Det är fortfarande någon form av envis förkylning i kroppen, om än mild

Örat har krånglat förut, det bästa brukar vara att låta det vara. Någon gång har jag behandlat det i tron att det var en vaxpropp och det slutade bara med att det började värka som fan. Jag tror snarare det är lätt inflammerat, eller så har jag lite vatten som fastnat (har också hänt innan). Jag har löjligt lätt för att få lock och enda gången jag uppsökt läkare (och faktiskt fått träffa en) var i ungdomen då jag hade haft rejält lock i en vecka efter en flygresa. Enda svaret var att vänta och se. Jag har tydligen väldigt trånga örongångar och det gör att jag har lätt att få lock + att jag även lätt blir yr och tappar balansen. Snurrar är inte min kopp te om man säger så. Dock brukar det inte vara långvariga problem och det är inte ett tättslutande lock den här gången heller, mer en irritation. Jag tror inte att det är vatten eftersom det rent krasst brukar skvalpa lätt. Men om det skulle vara det är det enda som hjälper att fortsätta tryckutjämna så att det torkar bort.

Hälsprickorna behöver jag däremot ta itu med direkt, jag svär lite åt att jag åter igen lyckats snappa upp kroppsåkommor från ”fel” sida av familjen, pappa har riktigt hemska problem med sprickor. Det enda som faktiskt missat mig är pappas färgblindhet och psoriasis (tack och lov). Hälsprickorna kommer av vinterkylan och att mina fötter är hopplösa i sig. Jag har faktiskt märkt av det tidigare i vinter, i synnerhet på SomaMove då det huggit till i vissa rörelser på yogamattan – men då utan att jag fattat vad det var. Jag har stått och stirrat på foten + mattan och undrat vad som stuckit till. Så här illa brukar sprickorna nämligen inte vara. Men det går i alla fall att åtgärda. Smörja, smörja, smörja och strumpor på.

Nåväl, efter att ha tjurat över allt detta var det dags att stå på vågen och det gjorde mig om möjligt ännu tjurigare. 78,8, eller + 0,4 kilo sedan förra veckan. Ingen katastrof som så, men jag är RIKTIGT LESS på att hatta hit och dit och inte se ett dyft framgång, jag försöker ändå vara rätt hård. Rebellen i mig skrek rakt ut och tyckte vi kunde skita i allt eftersom det ändå inte gör någon skillnad. Lite extra olyckligt att få ett sådant resultat just denna vecka också när jag kämpat mot starka hungerkänslor och dessutom verkligen ansträngt mig extra. Jag vet ju rent logiskt att det inte är så enkelt, motion ger mig sällan bra viktresultat i sig och jag har saker i vardagen att tweaka till gällande kosten fortfarande + att en vecka inte är tillräckligt på långa vägar. Men just idag var det barnrumpan som tog emot resultatet och tjöt som en stucken gris och det må så vara då. Ibland får man tillåta sig själv att tjura. Så länge det inte håller i för länge…

Men oavsett denna urusla start tog jag mig till gymmet så fort jag kom till jobbet även idag. Jag ställde mig resolut på CT:n igen och till en början värkte det aningen i höger lår (inte det trasiga) och jag trodde inte jag skulle kunna köra länge, men jag tog mig igenom en hel timme som tänkt och det kändes väldigt bra. 10 km till på Vasaloppet och kroppen var verkligen helt slut och riktigt sög i sig näringen från frukosten. Kort därefter vaknade även magen och jag fick göra ett välbehövligt toabesök  (som säkert sänkte viktfanskapet…) och just nu känner jag mig skönt utrensad, vilket inte varit fallet innan i veckan. 61 km kvar… Har i alla fall fått en hel del schyssta rabatter på Ica så här långt, så anmälningsavgiften har jag så att säga snart fått tillbaka (ska shoppa loss på Ica i morgon).

Nu tänker jag även återgå till dagliga vägningar ett tag, lite för att få bättre koll på vad som händer. Ska bli jädrans intressant att se morgondagens siffra t ex. Bara för det är det väl ännu högre resultat då. 🙂

Ska även försöka börja äta lite innan de lite tuffare passen så att jag inte rasar ihop efteråt. Jag har svårt att äta nära inpå all form av motionerande (även enkla promenader), men lite borde fungera. Ska även öka på ätandet efter, kroppen behöver energi och det är inte de målen som är problemet. Det kan snarare vara orsaken att så lite händer. Märk väl att jag inte varit igång på det här sättet på jädrans länge heller, så jag ska inte dra allt för stora slutsatser än. Att attackhungern dykt upp är ju egentligen ett bra tecken, det visar att jag bränner på bra och behöver ändra om.

Tjurskallen har skönt nog gått och lagt sig igen nu. 🙂  I morgon vankas något slags kombinerat box- och gummibandspass på morgonen, så då gäller det att fylla på depåerna bra.