Upp som en sol…

… ner som en pannkaka? Nja, det är väl att ta i, men idag är jag på ett betydligt mer gruffigt humör än i fredags. Svårt att toppa känslan från i fredags också naturligtvis då precis allting flöt på. Jag hittade till och med min mössa + vantar sedan!

Konserten i söndags ställdes in eftersom sångaren blivit sjuk och fått sångförbud. Surt, men eftersom vi nu tagit ledigt och hade hotellrum som inte gick att avboka åkte vi ändå och gjorde Köpenhamn osäkert. Gott om Metallica-fans överallt vill jag lova. Vi åt gott och drack massor av öl, och stöp så småningom i säng. Dagen efter mådde jag efter förutsättningarna hyfsat, men maten de här dagarna har ju inte varit bra någonstans + som sagt massor av öl på det. Jag ska vara ruskigt glad om åttan inte dyker upp i morgon…

Jag har inte riktigt fått tag på vardagen än heller, var ju ledig igår med allt vad det innebär och idag jobbade jag hemma eftersom jag dels hade en uppgift jag ville få göra klart ostört och dels inte hade minsta lust att gå ut i snön. Jag hatar verkligen den här årstiden, varje gång kylan kommer suger den livet ur mig. I år är det extra illa eftersom den triggar förkylningen varje gång dessutom. Tyvärr väcker det rebellen i mig och jag vill mest bara äta, samtidigt som jag blir allt mer stressad över att det snart är dags att få nya p-piller med allt vad det innebär (= vägning + blodtryck).

En annan halvjobbig sak är att det snart är onsdag och jag har inte fått ihop en enda km till på Vasaloppet sedan förra onsdagen. Inte för att jag hade räknat med det heller såklart, men det ser inte ljust ut framöver. Jag har helt absurt många möten i morgon, det finns inte plats för något gymbesök någonstans. På torsdag är det träningspass med gruppen som naturligtvis går före en trist CT och det finns inget annat utrymme där heller. På fredag lunch ska några av oss åka hem till min kollega som drabbades av allvarlig stroke förra året. Det är ju inte så att jag kan ta igen det nästa vecka heller eftersom det är så absurt mycket jag måste ta på en vecka. Meh. Men jag ska i alla fall få till några km Flowin i kväll, när min middagspaj sjunkit undan lite mer. Jag har även bokat en timme CT på fredag morgon. Alltid något.

I morgon har jag utvecklingssamtal också, fast jag är för en gångs skull hyfsat förberedd och inte så nervös. Hoppas inte det är ett dåligt tecken. 🙂

Jaja, jag ska nog hitta tillbaka mitt groove så småningom. Jag vill ju faktiskt gå ner i vikt, det är inget roligt alls att känna sig obekväm i favvisplaggen.


Hoppla, det kan ju vara bra att vara gruffig, jag körde hela 10 km i kväll! 😀 Det trodde jag inte fanns i mig…