Trots ett plus på 0,4 idag känner jag mig ”smalare” än på länge. Även om siffrorna står och stampar lite känns det som att det rör sig rätt ÄNTLIGEN, men det får framtiden utvisa såklart. Jag kan i alla fall lägga till att om jag jämför med resultatet igår har jag över natten svettats bort 1,5 kilo. 🙂 Men jag är försiktigt positiv, än har jag inte bevisat något.
Det känns i alla fall helt enkelt bra överlag nu, jag börjar hitta mig själv i vardagen allt mer och skippar planerade småmål här och var för att de inte ger mig något just då – vilket är precis var jag vill vara. Jag tar hellre lite mer av lunch och middag och jag märker att jag är lite skarpare i huvudet igen, vilket jag brukar vara när jag inte bedövar mig med mat. Jag har inte några större problem med blodsockernivåer, jag är ju så pass knäpp att jag mår bäst på halvtom mage, så länge som jag fyller upp i rättan tid då. Min kropp har tydliga signaler – om jag bara lyssnar. Inser åter igen hur mycket jag ätit ”för att jag ska” och inte för att kroppen kräver det, ständigt detta problem med mig. Det är som att jag måste vara lite hungrig för att jag ska fatta.
Sedan är jag rätt säker på att alla har vitt skilda mönster i sitt ätande, men detta är det som fungerar bäst för mig. Jag har ju allvarliga problem att träna nära inpå matintag och därför älskar jag t ex morgonträning på tom mage eller lunchträning då det hunnit gå åtminstone tre timmar för yoghurten att sjunka undan. Eftermiddags/kvällsträning är mycket knepigare, efter tre börjar min mage knorra exponentiellt med tiden och det tar all kraft att förmå mig att köra något innan middag (även om det rent fysiskt går fint). Äter jag innan måste jag vänta till väldigt sent innan jag kan köra. Efter passen sedan behöver jag MAT omedelbums.
Skulle jag någon gång ställa upp i ett långlopp (inte troligt) skulle jag behöva äta dagen innan. Märktes t ex i måndags då jag hade fyra dagars överätning i systemet, hade kunnat skippa mat hela dagen och ändå boxas på som bara den. Även om mina matintag i helgen nu knappast var optimala för träning i sig då. 🙂
Jag har tagit mitt blodtryck ett par gånger nu på senare tid och det ser riktigt bra ut. I morse tror jag det var 124/78 eller däromkring, det är hela tiden strax över 120 och strax under 80. Jag kan dock slå vad om att om jag åkte in till Hässleholm och lät barnmorskan göra det skulle det sticka uppåt så det skvätte om det. Även med min egen maskin. Jag tänkte testa att förnya mitt pillerrecept via betaltjänst på nätet i år, går det så går det. Det enda de kan gnälla om är vikten, och nekar de mig kostar det inget. 🙂
Jaja, än är det startfas på allt, men det känns i alla fall bra – och det skadar ju inte att våren börjar visa sig heller.
Härligt att känna att det flyter! Det gör en glad och fyller på med ännu mer energi 🙂 Vad gäller ätande och hur man mår bäst, så tycker jag det är bra trixigt dels att komma på vad som är optimalt, dels att faktiskt utföra det också ha ha. För egen del funkar även jag bäst med rätt tom mage när jag t ex ska springa och simma, men ska jag cykla eller köra styrketräning måste jag ha rätt nypåfyllda depåer annars tappar jag orken ganska fort. Lustigt att du säger det där med blodtrycket… även jag är en sån där som får ett skenande BT i en provsituation. Just innan den där operationen började förra veckan, hade jag 150/90… då hade barnmorskan satt en droppkanyl i handen VILKET GJORDE ONT, och fyllt på i den med lugnande medel VILKET GJORDE ONT. Jag blir extremt stressad av smärta, tål smärta väldigt dåligt. Våren är särskilt välkommen i år för jag tycker vintern har varit väldigt lång!!!!! 😉
Jag har inga problem att lyfta tungt på 16 timmars fasta, testade det en del förra året. Men då gäller det ju att äta rejält direkt efter. Det är ju ett koncept i sig bland styrkelyftarna att maximera tillsammans med periodisk fasta. Hade det inte varit för helgerna så hade jag trivts bra med PF. Helgerna är alltid ett aber. 🙂
Jag hatar sjukhus, läkarstationer, all form av vårdinrättning. Min puls går i spinn så fort jag närmar mig. Lustigt nog är jag inte rädd för ingrepp i sig eller särskilt känslig för smärta , det är framförallt miljön. Men det är ju också ett vedertaget begrepp med vita-rockar-syndromet när det gäller just blodtryck.