Snacka går ju…

Japp, som förra veckans resultat redan avslöjat gick det åt skogen med mitt mål på att stanna vikten på 79. Det gick till och sämre än förra året, jag har både ökat mer kilomässigt OCH väger mer. Tjolahopp. 🙂

Det som är mest tröstlöst är att jag verkligen var mer återhållsam i sommar. Visst, jag fattar att det inte funkar att äta stora mål och sitta still större delen av tiden, men jag har inte på något sätt varit värre än vanligt. Förra veckan var jag så svullen och förstoppad att jag nästan fick panik till sist och just nu kör jag en liten kur med laxermedel för att rensa. Med andra ord reder jag inte ens ut en veckas sammanhängande hemmasemester utan att svälla upp som en blåval.

Jag är besviken på mig själv, annat kan jag inte säga. Vi skulle ut på en promenad igår och de få trekvartsbyxor jag fortfarande kan ha hjälpligt hade inte torkat så jag fick gå igenom min garderob och konstatera att det mesta var kört. Till och med ett par som jag hade förra året denna tiden satt så hårt att jag knappt kunde andas. De var visserligen tajta då också, men inte så pass. Det gör mig ledsen ärligt talat. Jag hatar verkligen att känna mig så stor och tjock och aningens misslyckad – även om jag vet att det är ack så vanligt och att jag egentligen vetat om det hela året OCH året innan. Jag har tappat min glöd, så är det bara. Jag kan inte förlita mig på autopilotläge, jag har inte den förmågan.

Men det finns några faktorer som ger mig hopp inför sensommaren och hösten och det faktum att jag nu tänker ta tag i mig själv:

1. Jag väger i alla fall inte 96 kilo. Faktiskt. Även på 80+ är jag långt ifrån den där 100-kilostjejen som såg hemsk ut och mådde pyton. Jag minns fortfarande hur snygg jag kände mig då jag närmade mig 80-strecket.
2. Jag har en helt annan grundfysik idag och en helt annan syn på att röra på mig. Jag har ätit mig till mina många extrakilon, men jag har också hållit musklerna igång.
3. Jag känner mig mentalt starkare än på länge. Jag visste att sommaren inte skulle fungera att kickstarta på och även om vågen nu landade mycket högre än jag trott kommer det att gå hyfsat snabbt att nå ner till mer normala nivåer, det är jag övertygad om.
4. Jag vet vad det är jag gör fel. Jag behöver inte börja från noll igen och jag har mängder av egna dagboksanteckningar att hämta inspiration från + annat material
5. Mina korta semesterperioder hjälpte inte vågen, men det hjälpte mig att hålla skärpan och jag är både pigg och i fas idag och redo för vardagen på ett helt annat sätt än jag brukar

Idag stannade vågen på 81,5 kilo, så det går åtminstone åt rätt håll om man säger så. Visserligen med lite laxermedel i systemet, men så intensivt har jag verkligen inte ränt på toa. 🙂

Min plan nu är att starta om från idag, med 82,6 som startvikt. Jag tänker börja med att ha som mål att tappa ett halvt kilo i veckan tills jag når 78, sedan återgår jag till 200 grams cykler. Jag kommer att anpassa allt eftersom, när jag faktiskt ser hur min kropp svarar, men just nu känns det som ett lagom och hanterbart mål. Måste erkänna att det även hade varit lite peppande att ha en statistik som bara tar hänsyn från och med nu, men det får i så fall vara ett komplement och inget mer, jag tror inte på att sopa gamla synder under mattan. Jag får vackert acceptera att jag sladdat av vägen sedan ett bra tag nu.

En bra sak är i alla fall att mannen är med på tåget nu och det har gjort att vi hållit oss från skräp sista delen av semestern trots emellanåt absurda sug. Matmässigt har vi fortfarande frossat, men det känns i alla fall bättre att frossa i mat än i glass, godis och snacks. Jag vågar inte tänka på hur illa vikten varit om jag kört på med det också. Att ha mannen på samma tankebanor hjälper oerhört mycket, jag har tyvärr väldigt länge nu utnyttjat det faktum att han kan äta betydligt mer fritt än jag och det är heller inte direkt ovanligt att jag har ätit lite mer… Det måste få ett stopp nu – på riktigt.

Några nycklar som jag ser redan nu:

• Mindfulness, jag måste börja vara betydligt mer närvarande i kropp och sinne än vad jag varit de senaste åren.
• Dra ner på tempot. Handen på hjärtat, jag är åter helt fast i maskinätandet och det har garanterat en stor påverkan på mina tarmar och att jag så ofta känner mig svullen och förstoppad. Jag måste fokusera på att tugga mer och vara närvarande. Det måste få ta tid att inta ett mål. Jag hade ett knep tidigare som gick ut på att om jag åt med andra så var jag tvungen att vara sist klar. Ett enkelt knep, så länge man inte är omringad av likasinnade då förstås. 🙂 Ska jag analysera lite mer här så har jag på senare år börjat äta mycket för mig själv eftersom jag tränar på luncher och annat. Jag måste hitta ett sätt att få ner tempot även där. Inte för att jag överäter de målen i sig, men jag måste pränta in att jag ska tugga och ta det lugnt
• Utnyttja min envishet. En stor framgångsfaktor senast var just att jag är så sabla envis och regelfast. Det har jag fullkomligt tappat när det gäller kosten, istället har jag harvat in på helgalna tankar som att det går fint att äta lite vad som helst dagen efter vägning eller att helgerna får vara hur som helst. Klart som fan jag går upp i vikt då! Om jag sköter mig fyra dagar i veckan men  slarvar i tre kommer det inte ge mycket vettigt utslag på vågen och som senaste veckan visat går det snabbt att öka betänkligt när de nyttiga dagarna försvinner.
• Vara realistisk och ärlig mot mig själv. På samma sätt som det inte fungerar att stå och skrika okvädningsord åt spegeln måste jag även börja ta mitt ansvar för vad jag ser. Jag märker hur jag ser på mig själv, det är med kisande ögon och gärna bara i ”rätt” vinklar.
• Kalla handen åt snabbfixar. Det är ingen ny, häftig diet som kommer att väcka mig den här gången heller. Det är att börja ta ansvar som gäller.
• Släppa matfokuset. Det låter kanske konstigt eftersom jag vill strama åt, men faktum är att jag har en sjuklig fixering vid mat numer. Jag hinner knappt ens lägga ner gaffeln innan jag drömmer om vad jag ska äta härnäst. Inte konstigt jag överäter med ett sådant fokus, det är ju som en drog. Jag behöver komma tillbaka till att mat är bränsle och inte dagens höjdpunkt. Därför tänker jag inte kostplanera dagarna i förväg. Jag ska istället försöka lyssna på min kropps signaler och äta klokt och ansvarsfullt därefter.
• Fokusera mer på det jag tycker om – som inte har med mat att göra. Jag har pyssel för tre livstider minst därhemma och mer handlar jag på mig, men jag samlar det bara på hög till bättre tider. Fördelen med pyssel är att det tar bort sug och mattankar, det är typiskt då jag inser att magen knorrar och att jag kan äta typ vad som helst bara för att få fortsätta pyssla. Dit vill jag igen! Pyssel är dessutom bra för själen. 🙂

Nåväl, jag känner mig som sagt laddad, men det har jag sagt till leda nu i mer än två års tid så det är sannerligen dags att kliva in i verkstaden och börja jobba på allvar nu! Jag ser ändå bilder på mig från i sommar där jag faktiskt tycker om det jag ser, så det har jag med mig. Vi är inte där vi var 2010, jag och min kropp, vi är kompisar idag. Vi behöver bara hitta varandras rytm igen och jag måste framförallt börja lyssna på allvar nu på vad min kropp säger.

Jag tänker köra med Lifesum och logga min mat där i. Jag kommer inte vara nojig och jaga varje liten kalori, jag vet att jag sköter mig när jag loggar och att det som diffar inte spelar någon roll. Det är det jag INTE loggar som ställer till det (= helger). Det är bättre att uppskatta och få det på pränt. I ärlighetens namn har jag ju sjukligt bra koll på kalorier också. 🙂

Nu knorrar magen betänkligt kan jag tala om och klockan är snarft 12 så det är lagom att inta dagens lunch som består av linsgryta med ris som jag haft ett tag i jobbets frys (ratade den för utemat en dag och glömde bort den). Passande första mål för min nystart, inte sant? 🙂