TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!

Idag är jag TRÖTT. Det blev lite väl häftigt igår efter jobbet. Förutom att jag hade handlat en hel del nyttigheter på lunchpromenaden, inklusive ett stort blomkålshuvud som tyngde ner min ryggsäck markant, släpade jag dessutom hem ett stort (och trasigt) paket med två flak energidrycker på cykeln. Det var faktiskt rätt tungt trots hjälp av cykeln. Sedan blev det en timmes gräsklippning direkt på det, vardagsmotion någon? 🙂 Efter middagen följde därefter åtskilliga timmars fotoboksskapande och samtidigt gjorde jag alla förberedelser inför vår öltappning. För två veckor sedan då vi började koka vörten hade inte jag hjärna nog först att räkna ut att tappningen skulle bli på en vardag och på en dag då mannen dessutom jobbar sent. När mannen väl kom hem tappade vi upp våra öl och även om det gick smidigt tog det tid och jag kom i säng sent.

Med andra ord hade jag ingen tid för återhämtning igår och det är lite så jag är, jag är duktig på att bita i och göra saker jag ”måste” – men nu känner jag att det fan i mig är läge att få lite lön för mödan också! Fast jag lär ju ”tvinga” mig själv att göra ännu en dag i fotoboken först och jag vet ju hur det slutar. 🙂

Jag satte i linserna innan klippningen igår och hade lite strul med ena linsen innan den hamnade rätt. Jag känner idag att ögonen är överansträngda, det hjälper förstås inte att jag stirrar på skärmar dagarna i ända och eftersom jag håller på med fotoboken blir det extra intensivt. Idag är det vilodag från linser och någon träning har jag inte planerat heller. Jag är alldeles för seg och det värker i huvudet. Jag behöver framförallt sova – och låta ögonen vila.

Kosten tickar på så här på tredje dagen, konstigt vore det väl annars. 🙂 En bra sak är att jag fått upp suget för nyttiga saker igen. Jag har ju egentligen inga problem att äta bra, jag gillar det mesta i grönsaksdisken t ex. Är jag bara medveten är det inga problem. Men jag har varit jäkligt lat på senare tid och då kommer de snabba kolhydraterna in. Jag kommer aldrig rata kolhydrater, men jag behöver vara uppmärksam på att det är min tröstmat. Det är inget fel att äta en god pastarätt eller en välbalanserad macka i vardagen, men det får inte gå överstyr och bli matberg. Det är där jag havererat stort.

Ett annat stort haveri har varit snacks, fika och kladd. Där måste jag nog ha nolltolerans framöver, förutom om det är något väldigt speciellt tillfälle då. Så borde det förstås ha varit hela tiden, men jag har helt släppt på alla barriärer och då blir det inte bra. Jag kan inte äta sådant utan att lägga på mig, vilket jag så klart borde begripa. Men det är så lätt att ta på sig skygglappar. Det sjuka är att minst 90 % av det inte ens är gott! Så varför äter jag det? Bara för att jag kan! Mitt huvud är allt bra korkat emellanåt. 🙂