Träningsvärk och mörka ögon

I morse gjorde jag det klassiska misstaget att tänka ”Skönt, jag har ingen direkt träningsvärk idag”. Den hade visst inte kickat in än… Nu kom den smygande och framförallt i det där stället där ryggen slutar som vår tränare brukar säga. 🙂 Vi körde en variant på release 10 igår som jag aldrig testat innan och den var jättebra. Jag ska gå på dagens pass också, men hur det ska gå vågar jag inte riktigt tänka på. 🙂

Testar linser på jobbet idag och det går hyfsat, men jag tycker inte skärpan är hundra och mina ögon verkar vara en riktig kloak. Ett annat delikat problem är att mina mörka ringar (både ärftliga och egenskapade) nu syns klart och tydligt… Jag är en total nolla när det gäller makeup och att googla på concealers och foundations och allt vad det heter är en ren djungel för mig som hjälpligt kan kleta på lite mascara två gånger om året. Men det hade varit kul att se lite piggare ut, det ska jag inte hyckla om. Men det blir dyrt att prova sig fram, men jag ser inte så mycket annat att göra när man bor och jobbar i bonnhålor. 🙂 Sedan fattar jag inte riktigt hur de piffiga tjejerna som tränar med mig gör, tar de bort sminket innan passen eller vad? Måste kika lite extra idag. 🙂

Igår blev jag roligt nog aldrig riktigt hungrig, inte förrän det var sängdags. Lade hela kvällen på fotoboken och där är en hel del bilder på god mat, så det är inte så konstigt. Nu är det en allra sista korrekturkoll som gäller, sedan ska jag skicka in den. Lustigt nog fick jag värsta energiboosten när det väl var dags att kolla och pilla, hade ju tänkt vänta med det. Det är onekligen grovdesignen som är lite seg. Allra tristast är egentligen att välja bilder, hade jag varit lite smartare hade jag direkt efter resorna tagit ut de bilder som jag gillar och haft dem separat. Nu följde jag bloggen mer slaviskt än jag brukar, helt enkelt för att jag inte orkade flippa genom 1500 bilder. Jag är i alla fall nöjd så här långt. Det blir ett kul minne till samlingen.

Idag är det fredag och vädrets makter påstås vara på bra humör, så vi planerar grillning och några öl, jajamensan. Bara för att jag har börjat ta tag i min kost betyder inte det att jag tänker vara dietgalen och undvika allt. Jag tror helt enkelt inte på det livet, jag vet vad det är jag går upp i vikt av och vad jag kan hantera. Under VV-året gick jag på åtskilliga fester, åkte på semester och drack öl och vin sporadiskt utan att rubba resultatet nämnvärt. Tricket är naturligtvis att inte lägga till skräpmat under kvällen och inte minst dagen efter… Där är det fettbildande – när det gäller min kropp åtminstone.

Mannen påpekade klokt igår att vårt ökade kakintag antagligen är en bov i dramat också. Det har jag inte ens tänkt på, men det är VÄLDIGT sant. Det tragikomiska med det är att jag inte ens är en kakmoster som så, jag fikade typ aldrig förr (fika fanns inte i mitt hem när jag var barn). Men jag gillar mysfaktorn och som alla andra ätstörda tenderar jag att blanda in ätbara saker i mitt mysande. Det är tyvärr inget som jag kan göra om jag vill undvika övervikten. Kakor sätter sig direkt på min kropp. Naturligtvis är det ok någon gång då man finfikar (t ex på resor), men på senare tid har det varit var och varannan dag.  Glass är också något som får vara förunnat enskilda tillfällen på tal om det. Åtskilliga gånger under de här två veckorna har jag varit på vippen att köpa hem en låda GB Klassiker som de just nu har på extrapris på vårt lokala Ica, ”eftersom det inte blir så stora portioner och är bra att ha”. Men vad händer om man har sådant hemma? Jo, man äter när man kan… Och är man två och en är sugen är risken obefintlig att den andra säger Nej tack.

Just det där med att äta för att jag kan och att äta över min mättnad är mina största bekymmer och också det svåraste att träna bort. Det sitter i från barnsben och bottnar i en rad olika saker som jag inte bryr mig om att analysera just idag (jag har gjort det innan). Igår var faktiskt min middag på gränsen till överätning trots att det var kalorisnålt som så. Jag hade egentligen kunnat lämna en del eftersom jag var mätt, men jag åt på ändå. Visserligen var anledningen den rätta, jag var rädd att äta för lite, men det är ändå inte ok. Jag behöver motverka det beteendet oavsett vad det gäller. Dessutom lär jag inte svälta bara för att jag går på underskott en dag. Men visst, det är klokt att undvika dietfällan och ätstörda beteenden.