Igår var det Soma Move på lunchen för en liten, tapper skara. Dels är det höstlov, dels är det (som instruktören påpekade) många i träningsgruppen som inte gillar Soma Move. Konstiga typer. 🙂 Han skojade i alla fall med mig och det är alltid kul att känna sig som en i gänget vilket jag skrivit om innan. Passet hölls i den lilla salen som har speglar och jag tänkte först att det kunde vara bra att faktiskt se om jag gör rätt och om jag behöver rätta till något. Det är ju lätt att inbilla sig att man är graciös och rak i kroppen. Det jag såg i spegeln var en total chock. Denna degmage som satt sig på min kropp är FRUKTANSVÄRD att beskåda, i synnerhet i positioner på alla fyra. Naturligtvis hjälpte det inte heller att jag hade ganska osmickrande kläder på det som förstärkte alla valkar. Jag är inte dum, jag vet att magen är där eftersom jag känner den konstant och jag är inte van att den är så här pass tydlig. Men att det dessutom såg ut så som det gjorde var ett uppvaknande som hette duga. Jag förstår ju nu varför vissa av Barcelona-bilderna ser ut som de gör, även om magen var något mindre uppblåst då och jag stod upp. Jag är inte ok med det här. Jag må vara över 40 och ha svårt att stå emot naturlagarna, men jag behöver banne mig inte se så här svullen ut! Jag vill inte vara en tjock tant. Mullig går bra, men inte tjock.
Nåväl, trots denna hemska insikt kunde jag ändå konstatera att det i övrigt ser bra ut. Jag gör övningarna rätt vad jag kan se och hade det inte varit för magen hade jag sett riktigt smidig ut, något har åren av Soma Move verkligen gett mig. Det ger mig också hopp, jag är trots min övervikt stark och smidig och det gläder mig mer än man kan tro. Visst är jag besviken att jag slafsat till mig så pass som jag har, men det är inte direkt ovanligt.
Nu är bara frågan hur jag får bukt på problemet en gång för alla. Första steget måste vara att få ordning på magen igen. Det har varit si och så med den biten hela veckan och den har känts uppblåst, gasig och trög. Inte för att en rejäl ”urladdning” skulle hjälpa själva storleken, men jag skulle i alla fall slippa känslan av att ha en fettsäck som jag släpar på. Jag förstår ju nu varför det är tungt emellanåt, jag bär på 10 kilos övervikt som dessutom nästan är helt koncentrerad till mittenpartiet.
Sedan måste jag naturligtvis ta fart på allvar nu och börja fokusera på vad jag äter. Det är kanske inte just mätning och loggning jag behöver, jag behöver fullt fokus på att helt strypa skitintagen och äta med närvaro. Oktober har varit urdåligt på den fronten. Visserligen förnyade sig Lifesum av sig självt ett år till (till min irritation) så jag kan även börja registrera igen om jag ser behovet. Men i första hand måste jag bli närvarande. Det hjälper inte att logga lite här och där och sedan gå banans på helgen (utan att logga).
Jag är i alla fall vid gott mod, igår köpte jag lite garn och började knåpa på en Oogie Boogie. Jisses så roligt det var att få virka igen! En annan bonus är att den typen av pyssel stänger ner allt vad sug och rebeller heter. Jag var nästan lite förvånad över hur snabbt jag satte fart, händerna har inte glömt. Ville knappt gå och lägga mig igår. 🙂
Bara för att jag klagade igår så är nu Adlibrispaketet på ingång. Så nu kan jag snart måla också. Nu har jag mer eller mindre köpstopp november ut, redan lite kvar av lönen dessvärre…
Se där ja, lite lättade det på trycket nyss. 🙂 Jag tror tyvärr att jag får tänka om gällande frukost. Har ätit lite hemma på morgnarna på sistone och det sabbar den fina effekten med varmvattnet. I morse var jag inte alls hungrig och drack enbart mitt citronvatten och nu fick jag utdelning.
Idag skiner solen och jag har med mig träningskläder och överväger att ta mig ut. Enda kruxet är tiden, har möten fram till lunch typiskt nog, och jag tänkte snika skjuts med mannen hem idag, vilket innebär tidigare hemgång. Jag gillar inte att springa med tidspress, men det borde ändå gå fint idag. I värsta fall kan jag skippa lunchen och köpa något enkelt. Jag har 6 km kvar att springa på Lidingöloppet, vilket jag borde kunna ta idag om jag vill. Det enda som skrämmer mig lite är att jag haft mycket huvudvärk den här veckan pg av svettande. Dofterna som kommit från min kropp har inte heller varit att leka med, märks verkligen att kroppen inte är helt som den ska. Det finns även stor risk för löparmage, även om magen var medgörlig nyss. 🙂
Nepp, ingen jogging idag. Mötet drog ut på tiden och jag var tvungen att prioritera att äta. Nu får jag dessutom skjuts hem, så det får vänta till nÄsta vecka att slutföra Icaklassikern. 🙂
Ibland kommer insikten som en kall våt firre rakt i fejset… Behagligt är det inte. Och illa luktar det. Jag har inga tankar på att döma dig eller så, sitter ju själv i samma båt. Men jag undrar om det kan vara så att du äter för LITE dagtid? Du kör ju den mesta träningen dagtid som jag förstår det, det gör att jag undrar om den mat du äter, täcker energibehovet under veckorna.
Det har nog varit så innan, men den här hösten tycker jag överätandet smyger sig på lite överallt. 🙂