Good Morning, my ass. :)

Idag ska jag börja med att gnälla lite. 🙂 Fick hem senaste numret av Elle Mat & Vin igår och den tidningen har gjort sitt i mitt hem nu. Jag har haft det på känn länge, de senaste x antal numren har inte ett enda recept väckt intresse och jag har länge retat mig på svårtillgängliga råvaror eller varför inte råvaror som man måste googla på för att ens begripa vad det är? Jag har även stört mig på deras präktighet, är det ett recept som behöver ägg står det inte 3 ägg, det står 3 EKOLOGISKA ägg. Inget ont om ekologiska produkter som så, jag köper det ofta själv, men jag upplever det som att de skriver en lite på näsan, och jag tål inte sådant. Visst är det bra att påminna om att undvika rödlistad fisk, men det finns bättre sätt att göra det på än att skriva det i en ingredienslista.

I senaste numret inleder de med en lång artikel om Kristin Kaspersen, jag vet faktiskt inte riktigt varför. Hennes kändisvariant av kokbok (Good Morning) släpptes i juli förra året. Jag har inget emot Kristin som person och hade det t ex varit Amelia eller liknande blaska hade det varit en helt ok artikel. Men i en mattidning? Mja. Nåväl, det handlar om hennes bästa morgontips och det är också det hennes kokbok (fortfarande släppt redan i juli) handlar om. Vi får t ex ta del av fina råd som ”gå upp en timme innan så att du kan ge dig själv en bra start på morgonen”. Hon listar saker som att ge sig själv en lång massage, promenad, vällagad frukost osv. Minns inte exakt allt, men det var det gamla vanliga stuket (som får mig att kräkas en aning). Sedan får man läsa att hon numera går upp så tidigt som 05:50 för att få ta det riktigt lugnt på morgonen och där någonstans slutade jag läsa. Vad jag är trött på att höra präktiga storstadsmänniskor med fri arbetstid (och tydligen inget avstånd till jobbet) föreläsa om livet. Jag säger inte emot Kristin, har man möjligheten att ge sig själv en bra start på dagen så är det garanterat bra för själen. Men hur många kan rent praktiskt lösa det i sin vardag? Jag steg upp strax innan fem idag och fick ändå borsta tänderna på jobbet + dutta dit min mascara. Min man steg upp 04:30 och hann med att klä på sig, ett toabesök och en snabb titt på hur det gick i hockeyn innan han satt i bilen på väg in till jobbet. Och vi är ändå barnfria + att jag naturligtvis kan flexa lite som jag vill. Men jag skulle inte må bättre av att ”ta hand om mig själv på morgonen” och sedan tvingas sitta på jobbet till efter 18:00 för att hinna med dagen och då missa all kvällstid med mannen. Det är dessutom många som inte alls kan styra sin tid och som lägger oceaner av tid på pendling varje dag, gärna i kombination med att dumpa av barnen på dagis. Framförallt är det väldigt många som inte jobbar på kontorstid i en storstad och inte direkt har någon nytta av fina tips på frukostrestauranger i inre Stockholm.

Jag har inte på mig någon offerkofta eller viftar med lättkränkt-flaggan här, jag skrattar mest åt det hela. Men jag blir allt lite trött på att det alltid ska ältas samma gamla rappakalja år ut och år in när samhället sedan länge sprungit ifrån det tänket. När kommer en morgonbok som på riktigt tar itu med allt vad den bistra vardagen innebär? När kommer tips på frukostar för en tvåbarnsmamma som jobbar treskift i Åtvidaberg t ex?

Jaja, nog gnölat för idag. 🙂 Jag kan sluta köpa tidningen när prenumerationen väl går ut och lär må bättre av det.

Vi ska storhandla idag och har minsann två nya vegorätter på agendan till helgen. Jag är riktigt förtjust i kokböckerna ”Mera Vego” och ”Ännu Mera Vego” av Sara Ask/Lisa Bjärbo som jag köpte på rea förra året. Enkla, goda recept utan dyra eller krångliga råvaror och dessutom utan krusiduller. Jag behöver inte fundera ut ersättningsprodukter som nästan alltid varit fallet med t ex Elle Mat & Vin, även på den tiden då de hade bra recept.

Idag ska vi dessutom vara allt annat än präktiga och plocka upp käk på Burger King efter handlingen. Det gör nog inte Kristin Kaspersen (hon har för övrigt uteslutit gluten, socker och laktos i fall nu någon undrar). Haha, nu var jag där igen. 🙂 Jag är säker på att Kristin är en genomtrevlig person och det är inget illa ment mot just henne. Det är hur präktigheten förmedlas i media idag som jag stör mig på. Man har större chans att slippa genom maskorna som alkis idag än som kolhydratälskare. Plus att jag är rätt trött på svensk kändishysteri överlag.

Igår bokade jag en resa till Helsingfors för mig, mannen och mamma i början på juni! Som vanligt är osäkerhetsfaktorn där (får mannen ens ledigt, lever vi alla den tiden osv), men i värsta fall förlorar vi inte allt för mycket rent ekonomiskt åtminstone. Vi fick nästan löjligt billiga flygbiljetter och jag har redan kollat dem många gånger för att försäkra mig om att det är resa åt båda håll och för alla tre. Men är man ute i tid och det klaffar med lågpriskalenderna kan man onekligen flyga billigt.

Nu börjar med andra ord kylen fyllas på med lappar igen, vi har även fyra konserter + två standupkvällar inbokade och klara.

Idag blir det Soma Move! Yay! Jag gick igång för fulla muggar igår på lunchen då kollegor höll på att babbla om de olika träningsalternativen som finns här, naturligtvis med ett visst mått av näsrynkande. Även om alla håller med om att det är bra möjligheter vi har, hör man alltid ett visst mått av snorkighet som väl egentligen mest handlar om att de själva inte orkar gå. 🙂 Jag tänker inte be om ursäkt, jag talar gärna och länge om hur bra de olika passen är och vill man lyssna så varsågod. Det finns de som gärna vill höra, men de får sällan chansen för snorkrövarna. Det intressanta här är att de inte går på några av passen själva, så de har ingen aning om vad de pratar om.

Soma Move kom som vanligt också upp liksom den obligatoriska frågan ”Vad är det för nåt?”, sagt med en viss näsvis ton. Jag ska nu sluta svara (om det inte är någon som genuint är nyfiken) och bara hänvisa till att de får gå på lunchpassen på fredagarna. 🙂 Det är dessutom svårt att förklara även för en som faktiskt vill veta och inte bara letar efter att få snorka sig lite. Värsta jag hört gällande Soma Move hittills här var förra året då en kollega som bor granne med instruktörens föräldrar ondgjorde sig över hur han (instruktören) förändrats och att han blivit rabiat gällande motion och kost. Jaha? Får man inte göra en livsstilsändring om man så vill?  Men det är samma kollega som emellanåt är på mig för att JAG är för intensiv, så man kan ta det mesta han säger med femtioelva nypor salt. Jag må ha mina demoner, men de har han noll koll på och det han gnölar om är allt det som får mig att må bra. Vi är diametralt olika han och jag, vilket jag kan acceptera, men inte han. Han hade en lång föreläsning om hur viktigt det var att vila när han hörde att jag + några till skulle jobba i mellandagarna t ex. Jag har full respekt för de som kan och vill ta en vilopaus där, men jag själv blir bara stressad, försoffad och sur. Plus fet. 🙂 Han verkar tro att jag bränner ljuset i båda ändarna, han fattar inte att jag tar igen mig hemma både när det gäller vila och kost.

Men nu gnölar jag ju igen! Gah! 🙂

Igår hade jag en skön stund med en apelsin. Det låter lite snuskigt, men det handlar såklart om mindfulness. 🙂  Jag kände tydlig hunger vid tretiden och hämtade mig därför en apelsin. I vanliga fall slafsar jag i mig en apelsin på ingen tid alls, men nu verkligen ansträngde jag mig att njuta av klyfta för klyfta och dra ner rejält på tempot. Inte helt oväntat kändes det både bra och betydligt mer mättande än det brukar göra. Det är inte hjärnkirurgi det här trots allt. Dessutom känns det så bra när jag väl gör det + att magen naturligtvis också mår betydligt bättre av att jag tuggar långsammare och faktiskt finfördelar det jag stoppar i mig. Jag har även börjar dricka betydligt mer utan att tänka på det, antar att de signalerna når fram nu. Det känns som att jag är igång.

Så småningom ska jag börja jobba med hur jag ser på mig själv igen. Jag måste starta upp speglingarna igen, har märkt ett bra tag nu att jag inte riktigt tar in det jag ser i spegeln och det är en av mina största fällor. Det är lätt att intala sig att kroppen är si eller så, både när det gäller att låtsas som att allt är bra och att tycka att det ser för jävligt ut. Det handlar om att ta in det aktuella läget utan minsta filter påslaget OCH att samtidigt acceptera och älska det man ser. Det körde jag mycket på under VV-tiden och det var väldigt helande för själen och är något jag drar nytta av fortfarande. Jag accepterar helt enkelt inte självhat längre. Jag är inte nöjd med min övervikt, men det innebär inte att jag hatar mig själv eller min kropp. Jag vet varför jag har mina extra kilon och steg ett nu är att acceptera och förlåta beteendet och vänligt men bestämt styra om skutan. Samtidigt som allt är väldigt enkelt är det också förbaskat svårt att programmera om ett huvud som alldeles för länge kört på i fel spår. Något jag visste redan 2010. Det är hög tid att kickstarta projektet att migrera till ett nytt system. 🙂