Rom byggdes inte på en dag

Började den här dagen med att lägga mig platt vid cykelstället med cykeln mellan benen. Sabla ishalka! Slog i höften och fick cykeln på låret så det blir nog fina blåmärken. Verkar i alla fall som att strumpbyxorna höll, åtminstone vad jag kan se nu. Det ömmar lite, men jag hade som tur var ingen fart eftersom jag höll på att bromsa in och skulle av cykeln. Något positivt i alla fall med att ha mycket fyllning över lår och höft. 🙂

Är allt lite less på att det är så mycket hinder på vägen till tåget, mitt på Karlavägen är det en stor grop där de hackat upp asfalten och som vanligt inte fyllt igen efter. När bilarna kör där slits gruset bort och kvar blir ett livsfarlig grop som jag varit nära att köra ner i. Jag kommer nämligen perfekt på den när jag cyklar och på morgonen när det är mörkt är det lätt att glömma bort att den är där. Skulle jag klippa den flyger jag av cykeln och kröker hjulet, så jag försöker tänka på det varje morgon.

Stängde av synkroniseringen till Runkeeper igår och då såg jag min nuvarande vikt, så nu är det verkligen ingen hemlighet längre. Nåväl, nu ska jag vara rustad för blindvägningar framöver hoppas jag. Lite har försvunnit från den hemska avslutningsvikten för 2017, närmare bestämt 1,7 kilo. Konstigt vore det annars, den vikten kändes inte jättetrovärdig, snarare ett resultat av en stillasittande julhelg och trötta tarmar. Men det är fortfarande en bra bit över 80 och det är naturligtvis alldeles för mycket – oavsett min kroppsbyggnad. Jag känner ju övervikten naturligtvis, det behöver jag ingen våg att tala om för mig. Men nog om siffror nu, jag märker ju att de inte är bra för mig. Så fort som jag började tänka i de termerna började demonen vakna till ur sin dvala.

Igår var det en hungrig och seg kväll. Så mycket pyssel blev det faktiskt inte, jag valde istället att burra ner mig i soffan med gammelkatten och titta på Netflix. Inte dumt det heller. 🙂 Men jag började i alla fall på min virkning efter ett tag och det kommer att gå snabbt, har nästan gjort klart första delen redan trots ganska lite tid spenderat. Jag gjorde en liten mini-rensning också i ett köksskåp (ren impuls), lade alla tepåsar i burkar och kastade ut kartongerna, betydligt trevligare i skåpet nu. Alla bäckar små, osv…

Hungrig var jag också, tog en av de äldsta matlådorna ur frysen (på gränsen till ätbar faktiskt) och fyllde upp med sallad, men det var tydligen inte nog. Fick ta ett kvällsmål och det blev lite väl mycket åt ”för att jag kan”-hållet, men samtidigt kunde det varit värre.

Idag tänkte jag gå på HIIT på lunchen och sedan har jag både mackor + Overnight Oats med mig till lunch. Tänkte att jag äter tills jag är mätt och så kan resten agera som mellanmål om det inte går åt. Är mycket nyfiken på hur mina Overnight Oats smakar, testade nämligen birchermüslimixen från MyMuesli.se. Jag har ju gjort ett antal försök på egen hand, men inte riktigt fått till det så som jag vill (utan att göra det till en efterrätt). De tipsar faktiskt om att man kan göra extra och frysa in det, det låter intressant.

Hoppades kunna jobba hemma imorgon eftersom det är den enda dagen jag inte har träning, men naturligtvis har jag ett eftermiddagsmöte som ligger i vägen och som jag behöver närvara rent fysiskt på. Bleh. Visserligen är det allt lite coolt att jag verkligen inte vill stanna hemma när det är Soma Move eller liknande, det visar ju på att något tagit effekt under dessa år. Jag är jättestolt och glad över att jag hållit i motionerandet så här länge och att det verkligen känns som en naturlig del av mitt liv. Jag hoppas kunna nå dit när det gäller kosten också en dag, men det kommer att kräva en hel del jobb och ta tid. Men det gäller att ha lite samma attityd, att hitta det roliga i att förändra sig. Jag får göra en lista på vad dagens tänk gör för mig (negativt) och vart jag vill nå, ett typiskt steg i de flesta självhjälpsmetoder. Jag är rätt säker på att det kan bli en jobbig genomgång, det är mycket jag blundar för idag.

Jag fortsätter dock med min mjukstart, känner att jag även måste ha tid att landa lite och jag behöver den här veckan till att hitta mig själv där jag är nu och faktiskt bara få ta det lite lugnt.

Blev arg igår när det knackade på dörren och två jävla larmsäljare stod där och körde sina allehanda fula knep igen. Förra gången var det nästan förtäckta hot (det var riktigt obehagligt), den här gången var det inställsamhet och fjäsk, ihop med ett ”Alla andra har larm, varför inte du”? Jag kände mig så stressad av situationen till sist att jag spelade dum bimbo och hänvisade till min man. 🙂 Lustigt nog fungerade det. Om jag skaffar larm en dag är det inte dem jag anlitar, det kan jag lova. Jag HATAR så innerligt att bli störd i hemmet, framförallt när jag är ensam hemma. Men jag lyckades skaka det av mig. Jag skulle vilja ha en vallgrav eller ett elstängsel ibland. Kanske både och. Mitt hem är min borg, ingen är välkommen dit.