Pekpinnar, sug och mål

Ny dag och ett nytt försök på blindvägning. Ska villigt erkänna att jag är nyfiken. 🙂

HIIT-passet igår var skönt och välbehövligt. Jag älskar Soma Move, men det är bra att få in lite ren puls också emellanåt. Det är tuffa pass vi kör också, jag får faktiskt se till så att jag orkar hela passet ut, i synnerhet med den nye instruktören. Han har ändå taggat ner passen en liten gnutta. 🙂

Bläddrade lite i mina böcker igår och insåg att en av dem (som jag haft länge) inte är för mig. Det är en svensk bok ”Mindful eating : ät bra, må bra, gå ner i vikt med mindfulness, compassion och KBT” och är skriven av svenska experter inom området. Boken blandar dock engelska och svenska på ett i mitt tycke oproffsigt sätt, t ex talar de om ”compassion” och ”beginners mind” som jag inte alls förstår varför de inte har översatt till svenska.  En annan sak som verkligen stör mig är att de blandar in dieter i det hela och förordar medelhavsdieten. För mig är det kryss i mössan även om de försöker ursäkta sig med att man kan äta som man vill. Dessutom är det recept med (?) och något som jag närmast vill kalla pekpinnar för vad man ska äta. Där tappar de mig totalt. Mindful eating för mig handlar inte om VAD man äter och minsta lilla antydan till pekpinne slår jag bakut. Har märkt att det ofta gäller för svensk självhjälpslitteratur. Det ska vara lite lidande och dåligt samvete inblandat. Det som väl är mindfulness i boken är dessutom inget nytt, utan sådant jag läst tidigare och även övningarna och meditationerna känns igen, så det är väldigt lite att hämta för mig här. Då läser jag hellre om den utmärkta boken av Elin Borg om man nu prompt vill ha Mindful Eating på svenska.

Efter det tappade jag lite sugen på att läsa, men jag bläddrade lite snabbt  i mina andra (amerikanska) böcker och kände genast mig bättre igen. Det är ett helt annat fokus. De har långa inledningar där de förklarar vem de är, deras egen problemhistorik och vad de lärt sig på vägen och man känner sig välkomnad. I den svenska boken var det ett kort stycke om ena författarens problematik (dock inte klart uttalat VAD det var), som sedan summerades till att hon började med Mindful Eating och blev smal och lycklig. Inte en bok för mig, som sagt. 🙂

Idag får jag troligen hem en annan titel på svenska, ska bli intressant att se hur den är.

Igår var jag åter igen hungrig på kvällen och det är inte helt enkelt att definiera om det är verklig hunger eller lurendrejeri. Jag märker dock att jag blir behagligt mätt efteråt så jag lutar ju åt det första. Jag äter tidig middag så det är inte alls konstigt om kroppen vill ha mer. Men det är lurigt med just kvällar, det är inte direkt svårt att framkalla sug då heller.

Jag har märkt tidigare att det optimala för mig är att antingen äta lite men ofta – eller att äta periodiskt. Det förstnämnda är det inget fel på alls, men i kombination med min överätarproblematik är det väldigt svårt att hamna rätt. Jag vill så gärna fläska på mina mål, det är en konstant i mitt liv. Nyss var det frukost på jobbet och jag var riktigt hungrig och kom på mig själv att överväga att ta några knäcke till också eftersom jag var så hungrig. Nu lyckades jag mota bort det och intala mig själv att först äta min yoghurt, låta den sjunka undan och SEDAN se om jag behövde mer. Inte helt förvånande var jag behagligt mätt efter ett tag. Jag vet det här rent logiskt, men det är oerhört svårt att lära om. Alla år av galna dieter har ju också satt sina spår, så jag kan förstå att min hjärna reagerar som den gör, vem vet när vi får mat nästa gång?

Min dröm och mitt mål med allt det här är att en dag inte fokusera på mat i stort sett varje vaken timme. Att inte planera varendaste litet mål in i minsta detalj och se det som dagens guldkant. Mat som bränsle 90 % av tiden och 10 % njutning vid speciella tillfällen. Därmed inte sagt att bränslematen inte ska vara god och vettig, men den behöver inte vara det där lilla extra. Less is more.