Igår var det ingen bra dag rent fysiologiskt. Som om det inte var nog med att jag frös som bara den på morgonen pg av försenat tåg fick jag mig en mardrömsresa hem. Jag kånkade iväg med det stora pusselpaketet vid halv tre och var väldigt tacksam att mannen lämnat av dem åt mig på lunchen, det var jobbigt nog att gå med dem den lilla biten. Tjejen som skulle ha dem var försenad och kom först strax innan tre. Ingen skada skedd så sett, jag hade ändå planerat att ta tretåget hem eftersom det var bortkastat att gå tillbaka och jobba en knapp timme. Hade sett fram emot lite extra hemmatid eftersom jag ändå skulle jobba hemma idag. Men så såg jag att tretåget ställts in och ”ersatts” av buss. Jodå, det vet man ju vad det betyder. Jag ställde mig ändå en bra stund i kylan och väntade på den och skulle precis ge upp och sätta mig i värmen på fiket istället och vänta på nästa tåg när även det ställdes in. Så det var bara att vackert stå kvar och skaka. Men när jag hörde att den enda ersättningsbussen på väg just då befann sig i Vislanda (det här är nu 40 minuter efter att tåget skulle ha gått och Vislanda är inte nästgårds) insåg jag att det var totalt lönlöst att vänta längre och tog Öresundståget 15:50 till Osby och väntade där på den vanliga lokalbussen hem som går 16:50. Väl hemma i byn BETYDLIGT senare än tänkt skulle jag dessutom hämta ut ett halvotympligt paket + gå hem och vid sådana här tillfällen känns det verkligen långt att gå, trots att det från affären bara rör sig om en dryg km. När jag äntligen var hemma var klockan 17:50 och jag frös så jag skakade och var dessutom superhungrig. Jag kastade i mig mat och kröp sedan in under den varmaste filten vi hade + drack varm choklad på det. Jag kände riktigt hur kroppen mådde halvrisigt, jag fasar nu för att det här eländet ska orsaka en förkylning att bryta ut på allvar, det brukar vara så. Dock stängde kroppen helt av igår och jag stensov ett tag på soffan, vilket kanske hjälpte. Återstår att se. Jag är jäkligt glad att jag jobbar hemma idag i alla fall, en dag till ute i kylan hade definitivt varit förödande. Men jag är fortfarande frusen och kroppen känns i obalans. Det är vid sådana här tillfällen jag verkligen saknar ett badkar.
Nåväl, det hände bra saker igår också. Åt ute på lunchen, valde soppa på aktivitetshuset eftersom jag redan då var frusen. Jag åt lite för snabbt som alltid (SKA börja jobba med det snart, jag lovar!) och skulle precis resa på mig och hämta lite mer när kroppen svarade ”Nej tack, vi går tillbaka istället”. Inte ens rebellen sade något. Med tanke på att jag var riktigt hungrig innan och det faktum att soppan omöjligen hunnit landa är det ett riktigt framsteg. Det hjälper att intala sig själv saker, den saken är klar. 🙂 Och efter den jobbiga resan hem skulle man kunna tro att jag ballade ur inne i affären med tanke på min hunger och gnällighet, men icke. Det enda jag okynneshandlade var sockerärter och en påse inlagd hel saltgurka(!), det var exakt vad jag var sugen på. Sockerärtorna smaskade jag i mig halva påsen av så fort jag kom hem och resten gick åt efter middagen. Saltgurkan var tyvärr lite för salt, så jag blev lite besviken där. Den på burk är mycket godare, inte så skarp. Kanske de smakar bättre om jag skivar dem tunt.
Men bra val till trots är jag ganska säker på att vågen visade tråksiffror idag trots att jag inte sett dem. Tänker inte titta på dem just nu heller, behöver inte den dramatiken just nu. Nu är fokus på att må bra.
Lite kluven till om jag ska köra någon träning hemma idag. Känner mig som sagt lite seg i kropp och knopp, men på ett sätt hade det kanske varit bra att få svettas lite? Jag är faktiskt glad att det inte blev HIIT igår, det hade varit olidligt att även ha haft det i kroppen på vägen hem. Dessutom fick jag sannerligen min beskärda del av lättare motion igår. Jag satt en timme på deskbiken på morgonen och det blev en hel del kånkande +en hel del gående. Jag ska inte förringa den typen av motion, det måste inte alltid vara hög puls.
Jag är väldigt klar med vintern nu kan jag säga. 🙂 Jag kan visst se skönheten i krispiga vinterdagar och rejäl kyla, men mitt problem är att jag har väldigt svårt att andas kall luft. Det går inte att klä bort (jag har försökt), det brukar istället leda till att jag blir för varm och börjar svettas och frysa om vartannat och det är ännu värre. En annan faktor är jobbpendlandet. Det är en sak att bylta på mig en ledig dag och gå ut i vinterkylan, det bekommer mig inte så mycket, i synnerhet inte om jag är aktiv. Det som min kropp verkligen inte gillar är när jag hela tiden växlar temperatur mellan varmt och kallt (på och av tåg), det är som att mitt termostat inte hinner med alls och hamnar i otakt. För att inte tala om hur illa jag påverkas av drag så här års. Men det är väl bara att bita ihop och drömma om varmare tider. 🙂
Jag förstår ditt dilemma, för som pendlare är man hänvisad till de fordon som sätts ut i trafik. Och då kan det hända att det kommer en buss eller ett tåg från stallet, och de är utkylda… SL-tågen står ibland lite extra länge vid någon station, oklart varför, men förmodligen pga sen klarsignal till att köra. Då verkar det som om de slår av värmen. Har varit med om att tåget bara blir kallare och kallare sista stationerna, när man kommer fram till Uppsala är man helt genomfrusen. Jag är varm av mig… men även jag har svårt att hålla värmen när det blir så. För din del, med kalluften, undrar jag om det kunde vara en idé att investera i en sådan där värmeinhalator som längdskidåkarna använder? JA – det ser löjligt ut, men det kanske kan räcka med att ha den ca 5 minuter när ingen ser, för att luftrören inte ska protestera fullt så mycket 🙂
När jag pendlade mellan Lund och Malmö för många år sedan bytte jag buss på Värnhem och det var alltid till en buss som kom direkt från stallet. Vintertid var det en riktig plåga, det var som sitta på en isskulptur. 🙂
Så länge som tågen går som de ska kan jag härda ut, det är förseningarna som stökar till allt. I synnerhet när det inte finns någonstans att fly till. Men en värmeinhalator är inte helt dumt, har faktiskt funderat på både det och elvantar (kan inte hålla händerna varma oavsett vad jag klär dem i).