Dags att kavla upp ärmarna

Gårdagens HIIT var väl helt ok, men inget jag skulle gå på igen om jag hade valet. 🙂 Det var lite trist, vi körde två övningar åt gången i två rundor och aktiv vila (stå och skutta) mellan. Det var också ett kortare pass än jag är van vid så det var inte den vanliga utmattningskänslan efteråt. Men det är svårt att bara komma in och göra ett pass med ”gamlingar” också såklart. Inte lätt att veta var man ska lägga ribban, jag glömmer ibland bort hur pass duktiga mina medmotionärer är, det är sannerligen inga dussinmotionärer som går på passen. Just igår var jag dessutom glad att få extra tid att äta min lunchmacka på eftersom jag hade möte vid ett och inte ville stressa magen mer. Dessutom hade jag rejäl träningsvärk från dagen innan och var nästan på vippen att strunta helt i passet. Men som vanligt släppte en hel del av värken när jag rört på mig.

Jag tog även mod till mig och kollade upp förra veckans vikt innan passet och som väntat var det ett stort skutt uppåt. Men jag hängde inte läpp över det, jag kände mig vid riktigt gott mod. Dock fasade jag lite för hur illa det då skulle se ut idag, med tanke på den senaste veckans kaos. Men jag peppade mig själv och kände att det här får vara årets värsta notering då, så tar jag i från tårna från och med nästa vecka och börjar ta tag i det som går. Jag har varit väldigt segstartad i år och mycket beror förstås på vintern, det är ingen peppande period för mig. Men jag kan inte snyfta om det genom hela mars månad också och nu när det går att cykla igen känns livet ändå lite lättare att leva. 🙂

Jag började med att ta blodtrycket i morse, det är ett bra tag sedan och det passade extra bra nu när jag ska jobba hemma idag och inte behöver stressa. 122/78, så det är ju helt ok och på samma nivå som förra året. Det är betryggande att se. I synnerhet en vecka som denna då kroppen känns extra tung och stor. Vikt i all ära, men blodtrycket är viktigare. Jag har ju en släkt med högt blodtryck på pappas sida, även om det antagligen till stor del beror på urusla kostvanor och dåligt motionerande. Jag har ingen som helst koll på mina kusiner heller, mer än att vi alla hade liknande kroppsform som barn. Har inte sett eller träffat någon av dem på 25 år minst. Vi är inte så släktkära. 🙂

Nåväl, jag vägde mig förstås också, det är ju onsdag och efter ett tag valde jag att kolla upp vad det blev idag. Jag känner mig i en vändpunkt nu och därför kände jag mig trygg i vad det än skulle stå för siffra, och jag tog ett djupt andetag och öppnade webbsidan. Minus 0,8 kilo. Det var ju inte så trovärdigt. 🙂 Men jag tar det, vikten är ändå hög nog att sucka över. Jag får bara vara beredd på att det kan komma en orättvis backlash nästa vägning istället.

Med det avklarat är jag nu redo att börja på allvar. Nu är det slut på oeftertänksamma beslut. Nästa vecka ska jag börja med någon av de många bra övningar jag har i repertoaren och verkligen sätta igång att jobba med mig själv. Att jag väljer att börja nästa vecka beror helt på att jaga helst vill vara ensam när jag gör det. Även om mannen stöttar mig är det svårt att förklara för någon som aldrig haft den här typen av problematik, och jag vill lägga min fulla energi på mig själv. Det betyder inte att det är livets glada dagar tills dess, från och med NU gäller följande:

• Ingen mer speedätning. Om jag så ska ge mig själv en elstöt när jag börjar äta i raketfart. 🙂 Det är inte bra för vikten, det är definitivt inte bra för matsmältningen och det ger dessutom stora magproblem.
• Ingen mer hetsätning. Att äta är inte en hobby eller ett tidsfördriv. Hetsätning leder till ångest och skuldkänslor och startar en ondskefull spiral. Jag är värd bättre. Min kropp är värd bättre.
• Ingen mer skit. Nu har jag gett halvdana löften efter varje helg och ändå sitter jag med handen i syltburken nästa helg och tuggar på något annat som jag ”glömt bort” att det varken är gott eller bra att äta. Det är slutfjantat nu. Jag vet vad skit är, det behövs ingen definition.

Svårare än så är det inte. Jag vill bara göra det svårare än det är så att jag kan skylla ifrån mig.

Nåväl, nog om det. Jag vet vad jag ska göra. 🙂

Väntar just nu på att någon ska dyka upp från Skanova. Jag hoppas det är närmare 8 än 12, gillar inte att vänta på folk, i synnerhet inte när de ska in i mitt hem.