Roddrekord och trilskande tights

Att det redan är torsdag igen!

Gårdagen blev en bra dag, Skanova kom kort efter jag postat inlägget och det var inga större krusiduller där. Jag skrattade lite åt hur bohemiska vi måste verka för andra, det ser ju ut som bara den på mitt ”kontor” (ja överallt för den delen…) och vårt gamla hus i sig är som det är med skeva väggar och sneda golv och katthår som virvlar runt. Dessutom finns det nog inte en hel tapet, det som inte Aqua klöst sönder rök i renoveringen. Men vi orkar inte bry oss, det är ju bara yta och att tapetsera om när vi har katt känns urkorkat. Någonstans måste man också fundera på hur mycket man ska lappa på ett gammalt hus. Vi har passerat den gränsen redan, vi kommer aldrig att se de pengar vi lagt ner. Nu har vi också fokuserat på stora och viktiga saker, som badrum, VVS, tak och fönster. Viktigare än en tapetreva i min bok. 🙂

Mannen och jag körde ett träningspass ihop efter fyra då jag slutat jobba och han satte sig på cykeln och jag på roddmaskinen. Jag började betydligt mer intensivt denna gång och körde på i ett bra tempo. Jag körde mina mentala små knep på vägen och det kändes bra, förutom att fästet släppte en gång och att min hals var som Saharaöknen efter fem minuter. Men jag har i princip helt motat bort det här med att dricka under pass (även om jag i det här fallet borde ha druckit INNAN såklart). Jag nådde hela tre distansenheter längre än sist (4,2 på 40 minuter, 3,9 sist), det är jag så nöjd med! Jag var också närmare 4,3 än 4,2. 🙂 Mannen körde i sin tur på som en dåre och satte årets rekord på cykeln, lite över 30 km på 45 minuter. Jag fattar inte hur han kan cykla så snabbt! Han har dessutom haft ett uppehåll. Men han är född cyklist också. Själv verkar jag vara född rorsman. 🙂

Nåväl, det var ett härligt intensivt pass, tror kroppen suktade efter det efter den mjäkiga HIITen i tisdags. Jag var helt slut efteråt och det var fantastiskt gott med mat sedan vill jag lova! Det är ju så det ska vara också, nästan glömt den känslan.

I morse gick jag till tåget, inte för väglagets skull, utan för att kunna transportera åtta pussel. Ett litet pass i sig. 🙂 Har sålt fyra idag och ska lämna fem i morgon, så jag tyckte det var smart att kånka så mycket det gick idag så att jag kan cykla i morgon. Idag ska vi dessutom storhandla efter jobbet så jag åker in till Hässleholm där mannen möter upp med bil som vanligt.

Jag gick sedan på morgonpasset som visade sig vara en repris av det vi körde i måndags! Jag hoppas träningsvärken inte blir lika intensiv! Men det är ett bra pass och idag kändes det bättre med höftövningarna. Jag inser att jag är rätt rörlig numer, det tackar jag Soma Move för! Hade på mig ett par nya tights som var jättesköna under just den delen av passet, men sedan skulle vi gå ner i stora salen och springa intervaller och köra fartlek och då var de rent ut sagt värdelösa! Det hjälpte naturligtvis inte heller att jag även hade silkiga underkläder, tightsen rasade bokstavligen ner för varje steg jag tog och jag fick dra upp dem konstant. OERHÖRT IRRITERANDE! Hade jag fått fokusera enbart på att springa hade det gått riktigt bra. Ok, det gick bra ändå, men jag blir så trött på att alltid ha materialproblem. Jag har t ex haft stora problem med skorna igen, något som faktiskt inte märktes av idag skönt nog. Tights ska vi inte ens tala om, varför kan ingen tillverkare göra ett par som är höga i midjan och åtsittande, men med rejält benutrymme? De tights jag har som sitter hyfsat i midjan är så sabla tajta i benmudden att de skär in i huden och lämnar hemska märken. Jag har minsann sett att ganska många andra också står och drar upp tightsen under passen, det är ju galet! Allt medan männen svassar runt i sina lösa shorts. 🙂 OK, nu har jag ett par shorts jag också som sitter som en smäck (kampsportsshorts), men de är väldigt fladdriga och passar bäst för typ boxpass och liknande. Jag vill helst ha åtsittande plagg om benen när jag springer.

Den här helgen finns det än så länge hopp om. Vi ska i och för sig ”leva på” utemat på lördag eftersom vi är på resande fot hela dagen som det verkar, men det är inget problem i sig. Det är inte mat i sig som är min fiende, det är det extra kladdet som jag får för mig är helt ok utöver. Jag är en intelligent kvinna (om jag får säga det själv) och jag borde förstå att om jag äter en stabbig och kaloririk lunch så bör jag hålla igen i övrigt… Helgkalorier räknas liksom de också, även om jag nu inte räknar dem i specifikt antal. 🙂

Men nu känner jag ändå en ändring i vinden, den kom igår då jag verkligen kände att det var nog och jag fick svart på vitt att blodtrycket är bra och att jag har jävlar anammat i mig fortfarande. Visst, lätt att säga nu. Det är upp till bevis nästa vecka då det åter är ensamma kvällar. 🙂 Jag tror på mig själv i alla fall!