Snöhelvete och skoproblem

Februari gör sitt bästa att förtjäna topplaceringen för årets värsta månad. Knappt hinner man vädra lite vårluft och glädjas åt bara vägar när snöhelvetet är tillbaka. I morse var det på vissa ställen helt orörd snö på vägen, helt absurt att se. Snöröjning har de inte lagt en krona på i år hos oss. Men det gick hyfsat att plöja genom det med cykeln, det är ju blötsnö trots allt. Det är värre om det nu fryser på igen. Mannen informerade att det varit snorhalt med bilen, så det känns ju lagom kul med tanke på att vi ska bila långt i morgon under morgontimmarna. Blä.

Jag tröstade mig med ett impulsköp på Sportamore. Tänkte ge Nikes nya crossfitskor en chans. Jag köpte förra modellen, men hade stora problem med att hälen glappade och de är nu förpassade till roddmaskinsskor. Otroligt synd eftersom de är perfekta annars. Nya modellen har ett extra snörhål som ska minska den problematiken (många mer än jag upplevde detta) + att jag gick ner en halv storlek.

Inneskor är en ständig källa till problem i mitt liv. 9 av 10 par ger mig kramp under passen, i synnerhet när jag ska göra något på ett ben eller lyfta tungt. De jag har nu har fram tills i år varit ett undantag från det, men förra veckan började de ge kramp de också. De har dessutom andra irriterande egenskaper, de är t ex alldeles för klumpiga när jag ska balansera (höll på att skada mig på ett pass där skon gled åt ett håll och vristen åt ett annat, tränaren svettades lite när han såg det) och de är heller inte sköna att springa och hoppa i. De hanterar helt enkelt inte vridmoment särskilt bra alls och foten glider runt inne i skon. Det är budgetskor från Nike, så det är inte ett dugg förvånande i sig, men för mig som ändå går på 4-5 pass i veckan är det frustrerande att inte ha bra utrustning. Jag kör därför ofta barfota när jag vet att det är möjligt. Men vi springer mycket på passen och mina fötter ska nog helst inte göra det utan skor. Barfotaskor har jag ett par av och de är bra i många avseenden, men jag fick dem inte att funka på pass. Tror det är samma problem, jag behöver lite mer dämpning än så när jag springer och hoppar. Dessutom har jag för mig att de började skava. Mina fötter…

Tights kollade jag också på och beställde ett par som såg intressanta ut. Det var det enda paret som ens var på kartan hos Sportamore, får nog kika annanstans. Jag vill helst inte ha långa tights inomhus, mina vader gillar luft. Det drar ner utbudet enormt. 🙁

Äntligen ett pass SomaMove idag! Har missat två veckor på raken nu. Det var ett skönt pass, kände mig stark idag och det känns också bra att med det ha avklarat fem pass för veckan. Fast de där sabla tajtsen var ingen hit idag heller, de kasade nu också. Gah, ännu ett par för hemmamyshögen, något jag INTE behövde utöka.

Lämnade över de sista pusslen till instruktören också. 🙂 När betalningen gjorts är det sista affären för denna gång.

Nästa vecka är det sportlov här och det betyder att träningsgruppens instruktör är ledig. På måndag ersätter SomaMove-instruktören, något jag är glad för (men inte alla). På torsdag hänvisas till passen som skolungdomarna kör och det klarar jag mig utan, så det får bli en hel del eget kör nästa vecka, vill inte gå på deras HIIT på tisdag heller. Men jag siktar in mig på ett löpbandspass och något pass hemma, kanske den där jämrans cykeln? Hade varit kul att slå senaste resultatet (24:35), vilket jag bör ha kapacitet för. När jag jagade rekord för sex år sedan var min policy att snitta på 36 km/h och de farterna hade jag då verkligen inte sist, startade väldigt mjäkigt. Nu är jag inte ute efter att nå upp i den hastigheten, det är jag för stor för. 🙂 Det är tungt att rotera tunga ben, det ska inte förglömmas! Det mesta av min övervikt sitter på nedre delen av kroppen, varav en stor del på låren. Sedan är jag inte i den formen heller, har inte direkt tokcyklat på sistone. Det mannen har ”gratis” (nåja, hans grundfysik har han allt tagit fram själv) får jag kämpa hårt för.

Jag sörjer ibland att det skulle ta så här lång tid att vakna och inse vikten av motion och inte minst hur kul det är att prestera och vara i form. Men jag kan inte direkt påstå att jag fick mycket hjälp på vägen heller. Började nästan gråta när jag såg ett inslag på nyheterna med en helt underbar gympalärare som verkligen taggade sina elever på ett fantastiskt sätt – och med modern teknik.

Å andra sidan är det aldrig försent. 🙂