Idag forsar det från vårt bisarra inomhusrör på kontoret (tänk stuprör modell husknut som av någon anledning byggts in i kontorslandskapet). Man blir kissnödig för mindre. 🙂
Jag har haft en skön, lat och kul långhelg – men nu är det faktiskt nog med livets glada dagar. Om jag vill slimma ner mig till vår resa i höst kan jag inte hålla på i den här takten. Jag fick lite vatten på min kvarn igår också då jag ÄNTLIGEN rensade i min första klädlåda (=byxor) och insåg hur lite som passade. Det är naturligtvis inte särskilt trevligt alls, i synnerhet inte när det är plagg som jag köpt förra året. Jag kan acceptera att de plagg jag köpte 2011-2012 (= då jag hade gått ner som allra mest) är chanslösa idag och jag känner ingen stress över det alls. Jag vet inte om jag kan eller ens vill nå dit igen. Eller det är väl klart att jag VILL det på ett sätt, men inte om det ska vara förenat med att inte få äta mig mätt, så att säga. Men att inte komma i kläderna från förra våren är verkligen inte kul – eller det minsta acceptabelt. Jag må känna mig stark och pigg och relativt välmående, men jag vill inte ha extravikten att släpa på och jag vill rent estetiskt se mer slimmad ut.
Jag har bestämt mig för att rensa rätt friskt bland kläderna nu:
- Kläder som hör till min smalaste period ryker, om det inte är väldigt, väldigt speciella. Skulle jag faktiskt bli så pass smal igen lär jag med glädje handla nytt + att min kropp ändå har en helt annan form idag.
- Alla kläder som sitter det minsta illa oavsett vikt ryker. Hejdå svarta tajt-Levis som alltid hängt på skinkorna!
- Alla kläder som passar, men som aldrig används ryker.
- Kläder som passade nyligen och som jag trivts bra i, men som inte funkar just nu sparas. Dock på ett annat ställe tills de passar igen.
Det känns bra att ha en tydlig strategi och det är bra för huvudet att se fysiskt hur det ser ut. Det är inte bara ledsamma miner, det är även peppande att se att det inte alls är omöjligt.
Körde på roddmaskinen igår och satte nytt årsbästa, 4,3 längdenheter på 40 minuter. 4,4 ska inte vara omöjligt heller, jag behöver bara en distinktare start.
Känner mig överlag rätt taggad nu, den där envisa halvförkylningen verkar äntligen ha gett med sig och töandet ger mig extra energi. Jag är redo att steppa upp lite och se över kosten bättre – utan att svälta mig för dem sakens skull. Gjorde ett intressant test där man kunde räkna ut baserat på ålder, kön och aktivitet vad man skulle äta rent kalorimässigt och det var högre än jag trott. Nu är inte kaloriräkning på agendan, åtminstone inte just nu. Den typen av fixering funkar inte i det här läget. Jag får välja mina strider. Men det betyder inte att jag måste äta som en häst heller såklart. 🙂 Jag är inte sen med att medge att jag tappat takten de senaste veckorna och jag kan skylla på det trista vädret och mecket det ger, alla utekvällar, seghet, halvförkylning etc – men grundproblemet är inte helt oväntat att jag äter för mycket.
Lunchpasset idag kändes också bättre än på länge, märks att det är mer oomph i kroppen igen. Vi började med typiska övningar med lös vikt och avslutade med ett HIIT-svep där vi körde två och två och varvade övningar med varann. 2 x 45 sekunder, kort vila, nästa övningsset. Åtta olika set, pust och stånk!
Tänkte klippa ett pass per dag nu, sedan blir det vila på lördag då jag ska fortsätta mitt upprensande + att vi ska storstäda på det.
Även om jag känner mig tung och framför allt trögstartad gällande kosten märker jag små skillnader. I fredags åt vi ute och följde inga av våra planer vilket gjorde att jag var noll beredd på vad vi skulle äta. Under måltiden satt jag och pratade och sjöng (de spelade Erasure non-stop som vi skulle se senare) och var inte ett SKVATT fokuserad på min tallrik, mer än att jag påpekade hur gott det var (HRC:s blomkålsburgare är riktigt god!). Helt av mig själv lämnade jag toppen av brödet + en hel del pommes och jag började skratta när jag kom på det. Det finns ju hopp trots allt! Men det kommer ta sin lilla tid…
Just nu är jag dock hungrig… Hade sallad med mig idag som inte var så mättande som jag trott och jag har fyllt på nu med en mellanmålsbar, men det gnölar i magen än. Jag försöker härda ut lite till, jag har ett äpple som jag kan ta till om det verkligen knyter sig. Men jag tror faktiskt det är mer törst än hunger och så långt är det inte till middagen. Jupp, nu lade det sig. 🙂
Det svider att göra sig av med plagg man hoppats hoppats hoppats skulle passa igen… Jag har ett par toksnygga röda twillsjeans… i stl 40, dem slänger jag inte i första taget. Tycker du är strong som vågar ta greppet! 🙂
Ja, det svider, men jag har sparat på några favoriter i hopp om bättre tider. 🙂 Gissar att det blir änmer av den varan när jag kommer till mini-tröjorna.
Men jag inser också hur mycket obekväma plagg jag äger, det är lite sjukt i sig. När jag gick ner alla kilon blev jag fartblind, vilket inte är helt ovanligt. Det ÄR INTE skönt med jeans som hänger på höften när man har min kroppsform, hur smal jag än är. Jag fick dra upp dem vart tionde steg…