Tågstrul = Koststrul

Fick till sist lite mer info om tågstrulet, tydligen rasade ett tak ner på ett av tågen förra veckan och det måste åtgärdas innan de får tas i drift igen. Oklart hur lång tid det tar… Jag har själv inte fått läsa den fulla artikeln eftersom det står i Smålandsposten som har låst den för sina prenumeranter. Norra Skåne har inte nämnt ett ord än. Det ÄR dags att säga upp skiten, det här var sista droppen.

Jag såg faktiskt skymten av en ersättningsbuss igår och servicekontoret därhemma lade tidigare idag ut på FB att man ska kunna räkna med att de går från Hästveda ungefär en timme efter utsatt tid i tågtabellen, men jag blev inte helt klar på om det gäller båda hållen. Känns ju även lite sådär att inte ha tydligare tider än så. 🙁 På morgnarna funkar det dessutom rätt hyfsat att ta vanliga bussen + tåg in till Älmhult. Det är hemvägen som är värst. 50 minuter i Osby… njäeeee…. Dessutom blir det antingen rätt sen hemgång eller att jag måste gå onödigt tidigt från jobbet. Just igår löste jag det med att snika skjuts av kollegan och han har signalerat att jag kan göra det i morgon också om jag står ut med att vänta in ett däckbyte. Jag lutar åt att acceptera. 🙂

Idag kommer mannen och hämtar mig vid fem, vi ska på stand-up i kväll och han går därför tidigare från jobbet.

Körde SomaMove på lunchen och kunde emellanåt se mig själv tydligt in action i spegeln, det var en mixad upplevelse. Å ena sidan gillar jag ju inte att se plufsigheten (jag känner mig SÅ mycket smalare och så har det alltid varit). Å andra sidan ser jag onekligen musklerna under fettet + att jag faktiskt ser ut att göra det mesta rätt och så djupt som jag inbillar mig. Mot slutet började det smärta i handen och jag såg att jag slitit loss en bit hud, troligtvis är det en uppnött begynnande valk från förra veckans kettlebellspass som fastnade i mattan idag när jag svettades, vi gör ju en hel del vridmoment i SomaMove med både händer och fötter. Jag har även ett tydligt märke på andra handen så det är bara en tidsfråga innan den går av också. 🙁 Men det är bara att härda ut. Det är ett tydligt tecken på att jag måste köra mer KB framöver, händerna har mjäkat till sig! På den tiden jag körde KB som mest körde jag inte SomaMove heller, så det märktes väl inte på samma sätt. Annars tyckte jag passet gick bra idag, jag har vissa rörelser där jag märker en ökad styrka nu. I synnerhet axlarna, jag kan köra Bridge och Spider Step som aldrig innan. Däremot var det oväntat segt att göra Hindu pushup idag, men de kan ju vara sviter från igår, det är i stort sett samma muskler i rörelse som under armhävningar.

Kostmässigt har jag inte alls fått upp farten än, jag blir lite sur på mig själv. Jag vill bara äta hela tiden – och helst bara dumma saker. 🙁 Det kan mycket väl vara så att jag kanske behöver äta mer, fast bra saker då. 🙂 Jag vet bara inte vad jag ska ta till för att inte samtidigt trigga demonen som åter är i full sving. Igår t ex åt jag en rejäl middag med bra tillbehör och efteråt fyllde jag på med en gigantisk morot + sockerärter eftersom jag fortfarande var okontrollerbart hungrig (alternativt sugen). Men det slutade inte ändå! Jag hade inte heller orken att ifrågasätta mig själv, jag vet att det är en urkass ursäkt, men tågstrulet tar min energi just nu. Jag behöver vara i fas med allt annat i livet för att orka fajtas med mitt inre. Men ett steg är i alla fall att se till att jag har bra alternativ hemma. Morötter t ex. Har nästan glömt bort hur bra de är, trots allt. 🙂

Nu är den här veckan åter hackig, i kväll är det t ex middagsbuffé av den riktigt feta sorten. Och eftersom jag inte kan styra min tid som jag är van hinner jag aldrig till en vettigare affär än den hemmavid (och den är lite av en trigger för felbeslut dessvärre, det är inte stället man går till för fräscha, nyttiga varor).

Men jag lyckades i alla fall göra ett hyfsat beslut på lunchen idag, jag valde visserligen att rata min lågkalorilunch (vilket jag visste att jag skulle göra, den var endast med som nödproviant) men jag blundade för de stora, fyllda mackorna (som är helt ok egentligen, men just nu inte så bra för mig) och valde sushi. Det var evigheter sedan sist och riktigt gott. Visserligen ville jag ha något mer efteråt, men det löste jag med en halvtrist apelsin och nu står jag mig till i kväll.

Jag ska inte hänga läpp heller, så jävla fet är jag inte. Jag fyller 43 om ett knappt dygn och mitt senaste blodtryck såg bra ut. Jag kan röra golvet med handflatorna om jag är uppvärmd, jag har ork och jag är stark och hyfsat rörlig. Sett till min ålder är jag i det övre mellanskiktet oavsett min övervikt, det tänker jag inte hyckla med . Jag kan stå upp en hel dag på jobbet (med matta) utan att bli trött och jag kan gå långa sträckor i rask takt + springa intervaller.

Jag har inte tid eller lust att sura och jag vet också att det inte kommer få mig på bättre spår ändå. Det handlar om att jag måste hitta lugnet och glädjen som gör att jag automatiskt också vill äta bra. Jag kan dra stor nytta av mannen här som verkligen är igång med sitt motionerande nu och då brukar han samtidigt även vilja äta bättre. Är han harmonisk blir jag det.

Någonstans finns det ju också en anledning till varför vår och försommar alltid är min lättare tid, jag har ofta inte tid eller lust att svulla när utelivet drar igång. 🙂 Vi är redan igång och klurar på hur vi ska få en vettig sommarsemester i år också, ingen av oss vill hamna i koman i år.

Så även om jag inte vill låtsas om min vikt nu heller så känner jag mig ändå rätt hoppfull trots allt. Jag ska nog hitta min väg så småningom. Jag gör dessutom faktiskt det här för mig själv och ingen annan.