Jahapp, bara så där så är det fredag och jag är inne på min femte dag av kalorirestriktion. Nu har kroppen lugnat ner sig och huvudet har slutat få panik när maten inte kommer dansandes på led så fort huvudet har lust. Framförallt inte i det omfång som gällt innan och som nu blivit ett omfång runt mage och höft…
Nu kommer det verkliga eldprovet för min del, HELGEN. Jag behöver hitta en bra balans likt den jag hade på VV-tiden där jag inte var lika hård, men ändå hade kontroll. Jag känner mig själv allt för väl att veta att det inte går att tro att jag ska vara lika strikt på helgen, då ger jag upp direkt. Men jag kan inte ha fritt blås heller, det är trots allt 2,5 dagar av 7 vi talar om. Min tanke är att fredagskvällen är lite av en frizon och i övrigt så försöker jag räkna så gott jag kan. Dessa vecka har jag legat kring 1200 kalorier, vilket är lågt, men hanterbart på vardagar just nu. På helger kan jag tänka mig ett högre tak, men jag tänker inte definiera något riktigt än.
Jag vill inte nörda in mig på för mycket siffror just nu, jag ser juni som en testmånad kombinerat med att jag såklart vill fixa mitt dietbet om det går. Min tanke är inte heller att vara så här pass restriktiv framöver, jag vill hitta en bra balans. Jag har motvilligt accepterat att restriktioner är ett måste i mitt liv om jag vill undgå alltför många onödiga kilon. Men jag fattar ju också att jag inte kommer att sitta dagligen och knappa in min mat i Lifesum år efter år efter år. Så jag behöver hitta ett enkelt sätt att hålla mig i hyfsat schack i vardagen + ha en backup-plan så fort jag märker att det sticker iväg igen. Låter kanske konstigt att tänka på det nu när jag inte alls är var jag vill vara, men det här är ingen enkel ekvation och det är lättare att tänka klart nu när jag inte är nöjd. Jag vet hur det är att gå i ”mål” så att säga, jag blir kaxig oavsett om jag vill det eller ej. När jag nådde 70 kilo och till och med lite under gick det just då superlätt och jag trodde verkligen att det bara var att köra på, trots att jag verkligen borde vetat bättre. Det funkade som väntat inte heller, så fort jag andades ut smög kilona sig tillbaka. 🙂 Nu var jag så pass nöjd med mig själv i spannet 69-74 kilo + att jag tränade allt mer på det så jag hade ärligt talat inget fokus längre. Men jag är inte nöjd med mig själv längre. 80+ är inte där jag vill vara. Jag vill helst tillbaka till att ha 75 som min maxgräns och det händer inte bara genom att jag säger att jag vill det, jag måste ta aktiva tag nu.
Men jag tar ett steg i taget, det är sommarsemester snart och det har aldrig hjälpt min vikt. 🙂 Men jag hoppas kunna hålla känslan jag har nu så att jag inte ger upp. Jag inbillar mig att om jag fixar mitt dietbet så är det en bra boost till semesterstarten. Skulle jag nå årets lägsta vikt någon vecka innan jag går på semester kan jag utnyttja det mentalt. Men visst, jag ska nå dit först och jag ska ta mig genom helgen till att börja med. 🙂
Träningsvärken börjar äntligen ge med sig. Under onsdagen var det knappt så jag klarade av att gå i trappor och på lunchpasset igår var det vissa övningar som riktigt gjorde ont och knappt gick att göra. Länge sedan det smärtade så pass. Idag blir det i alla fall SomaMove på lunchen. Dissar åter en gemensam utelunch till förmån för min egen träning + medhavd kaloriberäknad lunch. Funderar lite på om jag skulle hinta till min chef varför, men vi får se om jag gör det. Jag tror inte risken är så stor att de ser mig som otrevlig ändå i nuläget. 🙂
Senaste kommentarer