Där satt den, årets (hittills) lägsta OFFICIELLA vikt! 77,5 kilo nu och dessutom lägsta fettprocenten på bra länge. Inte för att det värdet är trovärdigt i sig, men när den är låg i kombination med vikten brukar det ändå betyda bra saker. 🙂
Mitt frukostexperiment igår funkade väl bra i stort, men det blev inte helt bra eftersom jag plötsligt inte var hungrig på förmiddagsfikat. Det kan ju tyckas vara enkelt löst genom att helt enkelt inte äta då, men jag vet att om jag inte äter något alls innan lunch på jobbet brukar jag vara attackhungrig precis innan träningen och det är hopplöst. Igår ”tvingade” jag i mig min yoghurt ändå och resultatet blev att mina hungersignaler spårade ur lite. Så jag backar nog tillbaka bandet lite igen och kör på första målet vid nio. Veckan ut har jag bananer att dryga ut med och jag ska klura fram en ny plan nästa vecka då jag stiger upp en timme tidigare, kanske det är bättre rum där för dubbelfrulle. Fast lustigt nog är jag oftast mer hungrig om morgnarna under eftermiddagsveckan. Kanske för att jag är uppe längre om kvällarna?
HIIT-passet igår var en riktig boost, det börjar kännas att jag inte behöver flytta runt på riktigt lika många kilon som innan. Jag är så nyfiken på vad mina axlar kommer att tycka om att få en ännu mindre kropp att hålla uppe framöver. Just nu har jag dock träningsvärk i dem. 🙂
Tog måtten i morse och man kan summera det med att det var ungefär en cm bort på de flesta håll, vilket förstås känns bra. Mest förvånad var jag över armmåttet som nu tydligt är 31 cm igen. Det var baske mig på tiden! Jag kan inte skylla på muskler där heller. 🙂 När jag var ”smal” låg måttet mellan 29-30 cm för övrigt och då var jag ju hyfsat muskulös, så det är nog ditåt jag vill igen.
Framgångarna som jag nu upplevt under en längre tid gör mig naturligtvis glad och stolt, men också liiiiite otålig. 🙂 Plötsligt känner jag ju att jag har alla möjligheter att verkligen nå dit jag vill, det är inte bara luftslott och snack den här gången. Även om det är skitkul att vara rejält under 80 har jag ju varit här och harvat många gånger innan och för inte allt för länge sedan heller. 2017 hade jag en period på 77 nånting med lägsta vikt på 76,9. Så det är förstås en tydlig milstolpe jag vill nå. Dvs nå en stabil vikt som klår hela 2017. Och efter det är inte helt oväntat nästa steg att klå 2016. 🙂 Då var min lägsta vikt 75 kilo och det är en gigantisk milstolpe på många sätt, hade ju länge 75 kilo som min ”danger zone”, dvs vikten jag inte ”fick” överskrida. Sedan ska vi inte ge 2016 alltför mycket credit heller, medelvikten för året var 77,5 kilo ändå, så den där 75;an var inte direkt långvarig (det var faktiskt årets allra första vägning, haha).
Här är fulla statistiken, klart intressant att se var det verkligen började gå snett.
År | Medelvikt | Min | Max |
2010 | 87,7 | 81 | 96 |
2011 | 72,9 | 69 | 81 |
2012 | 72,3 | 69,8 | 75 |
2013 | 72,7 | 69,9 | 75 |
2014 | 74,8 | 72,3 | 76,5 |
2015 | 74,6 | 71,8 | 76,9 |
2016 | 77,5 | 75 | 80,5 |
2017 | 79,1 | 76,9 | 83,5 |
2018 kommer ha en kass medelvikt (81,4 just nu), men förhoppningsvis en betydligt bättre minsta vikt. 🙂
Imponerande att du varit så nitisk med siffrorna och statistiken! Och stort grattis till All Time Low! 🙂
Ja, den rutinen sitter benhårt. Lite kan man väl säga att det har hjälpt mig genom åren, även om jag satte på mig skygglapparna. Men utan det + träningsrutinen hade jag nog haft betydligt mer kilon på kroppen idag.