Hallå däruppe?

I morse var det många felkopplingar i hjärnkontoret. När jag skulle ge katterna mat tog jag skålarna och skrapade ner de gamla resterna i soppåsen och var på väg att ställa ner soppåsen åt dem… Väl på jobbet sedan skulle jag ställa in min mat och insåg att jag fått med mig BÅDE dagens lunch och middag! Så nu måste jag komma ihåg att ta med ena lådan hem igen eftersom jag inte direkt tänkt sova över. 🙂  Jag hade förstås annars kunnat ta den som lunch i morgon, men jag har verkligen rustat för kesoplättar i kväll därhemma och vill ha de tillbehör som jag tänkt (ska steka upp lite svamp och kycklingpålägg). Dessutom höll jag även på att svämma över min tekopp eftersom jag bara stod som en zombie vid maskinen. Men nu börjar det rätta till sig däruppe.

Soma Move på lunchen både idag och i morgon. Mina axlar lär få vad de tål. 🙂 Dagens pass kändes dock väldigt bra, börjar verkligen märka att det blir lättare ju lättare jag blir. Dock var det inte jättekul att upptäcka att mattan jag tagit var riktigt blöt, någon som gått bananas vid rengöringen och hällt hela flaskan över den (eller svettats löjligt mycket). Det var som om den legat i blöt ett bra tag (den vätskade sig riktigt vid tryck!) och det var faktiskt otäckt när jag skulle göra rörelser där man verkligen behöver lita på att man får ett bra grepp på mattan. I synnerhet i Twisting Lion där nästan all tyngd är på ena axeln. I morgon är det jag som känner rejält på min matta innan!

Har tänkt mycket denna vecka på det här med att ha åsikter om andra, av många olika anledningar som jag inte vill skriva om i detalj just här (av respekt för personerna – även om ingen direkt läser detta så vet man aldrig). Vad är det som gör att vissa anser sig ha rätt att tycka en sabla massa OCH framföra det högt och ljudligt? Jag är inte perfekt själv, det ploppar upp många åsikter i mitt huvud på en vecka som jag inte borde ha eftersom det inte är min sak, men jag har i alla fall förnuft nog att hålla klaffen. Oftast i alla fall, jag är inte moder Teresa. 🙂 Några exempel på vad jag menar:

• Åsikter om viktförändringar och utseende i stort
• Åsikter om livsval

När det gäller viktförändringar tror jag alla som någon gång tappat eller ökat i vikt råkat ut för det. Oftast när man tappat vikt som kvinna, det är ju lite fult att kommentera viktökningar där (män verkar däremot gå bra, gärna med extra hånfull ton och klapp på magen).

Jag fick min släng av sleven första rundan med VV, det var rätt påfrestande till sist. Jag hade i synnerhet en person som plötsligt hade mig i siktet konstant och skulle påpeka att jag inte ”fick” gå ner mer och att jag överdrev min träning (!) och så vidare.  De som känner mig och kände mig på den tiden vet att jag inte ”rasade” i vikt på något ohälsosamt sätt med VV, det tog ett drygt år att tappa 26 kilo, vilket motsvarar lite mindre än ett halvt kilo i veckan. När kommentaren kom första gången hade jag dessutom inte ens gått ner allt än och var fortfarande överviktig enligt BMI. Man kan även tydligt se på bilder från den tiden att jag inte direkt är utmärglad och att jag gott kan förlora en hel del kilon till. Rent krasst är ju min målvikt en startvikt för många i min längd och även om jag brukar säga att jag skulle se konstig ut att väga mindre så är det lite av ett försvar också, jag kan naturligtvis väga en bra bit under 70 förutsatt att jag inte svälter mig och mår bra i övrigt. Men det handlar ju om vad man orkar hålla också. 🙂

I alla fall, hans kommentarer sade mer om honom än om mig. Jag vet att han ofta har väldigt konstiga åsikter i mitt tycke och tyvärr vill han alltid berätta dem för hela världen också. Han kan inte alls konsten att kliva ur sin egen bubbla innan han dömer andra. Men man kan inte lägga in sin egen situation på någon annans liv!

Dessutom är det ju även rätt klassiskt, när man går ner mycket i vikt förändras ju utseendet rejält och det blir lite av en chock för alla och en del kan inte se genom det utan får varningssignal i huvudet. Det hjälper inte heller att man kan se lite ”trött” ut just när man är upp i det innan kroppen stabiliserat sig helt. Jag var själv med om detta i veckan faktiskt, har två kollegor som kom tillbaka från semestern i en rejält mindre version av sig själva och min initiala tanke var ”Oj, vad de ser sjuka ut!”. Men det gick över när jag väl hade vant mig. Och jag har hållit tyst om det. 🙂 Jag vet att de båda vill vara rejält smala och det är deras business.

Det samma gäller hur man lever sitt liv. Samma surgubbe har även haft många starka åsikter om en av mina träningsbekanta och av någon anledning verkar han framförallt störa sig på att personen ändrade sig tvärt sent i livet, ungefär som att det inte är tillåtet då? Nu råkade jag idag höra liknande gnöl från ett annat håll (liknande surgubbe dock) och det fick mig att tugga fradga. Jag känner inte själv personen så väl, men har tränat ihop med personen i många år nu och det är en ödmjuk och peppande människa som verkligen brinner för träning och har aldrig någonsin tvingat på sina åsikter på oss andra. Jag kan inte alls se det extrema de här surgubbarna ser. So what om personen var en soffpotatis innan? So what om personen nu valt att dedikera sitt liv åt träning och bra kost och gått all-in? Det har väl inte vi att göra med? Jag tror inte surgubbarna känner personen så väl heller för den delen, det handlar om att de varit grannar på olika sätt.

Visst, om man är närstående och ser att en person verkligen inte mår bra kan det väl vara läge att uttrycka sin oro. Men jag tycker nog att man ska ha rejält på fötterna då och inte bara gå på att man tycker någon gör fel bara för att man har olika syn på saker. Och det ska ju i så fall ske öga mot öga utan publik.

Nåväl, lunchen idag blev till sist en rågkuse med skinka, ost och senap + gurka och paprika. Jag körde den som två separata mackor med EN skiva ost per macka, det är smått fantastiskt för att vara jag. 🙂 Jag hade gott om utrymme för mer, men det är ju den där (jävla) osten och vad den gör med mig. En skiva är lagom när man även har annat pålägg på och därmed basta! Jag fyllde även ut med cocktailtomater och två morötter. 7 SP blev det allt som allt (bröd 4 SP, bregott 1 SP, ost 2 SP). Jag hade även med en bönbrödsbulle med leverpastej, men den smakade urk så jag kastade den. 🙂 Jag börjar ge upp det där brödet nu. Lika bra det, jag behöver snarare hitta ett sätt att bli vän med vanliga mackor utan att överäta dem och idag bevisade jag för mig själv att det inte behöver bli så dyrt i SP. Men jag tänker absolut även testa bars någon stressig dag framöver.

Middagen är som sagt i jobbets kyl just nu, så jag ska verkligen försöka komma ihåg att den ska med mig hem. Just nu har jag 13 SP över så jag klurar lite på vad jag ska utöka med. Hade åter igen planerat för en bar som mellanmål, men lunchen blev senare än tänkt. Fast vis av gårdagen ska jag nog ha den nära till hands på tåget. 🙂 Jäklar så attackhungrig jag blev på ingen tid alls!  Fast det släppte lite efter ett tag och jag satt faktiskt och surfade en bra stund innan jag värmde på min goda (och SP-dyra) Halloumi Stroganoff.

Mitt paket från Tyngre finns att hämta nu, men eftersom det är två flak dryck väntar jag till i morgon. Mannen är snäll och hämtar upp mig på stationen så att jag slipper ta det på cykeln. Har ju redan sabbat ett fotstöd på det sättet. 🙂