Igår hade jag mitt första riktiga huvudbry som viktväktare. Mannen hade lagat kalops till middag och innan jag åkte till jobbet hade jag kollat köttmängden och uppskattat vad jag trodde han skulle ha i och baserat ett ungefärligt recept på det. Men när jag sedan satt vid middagsbordet insåg jag att det inte kunde stämma och det visade sig att köttmängden hade minskat en hel del pg av en liten olycka, oklart hur mycket. 🙂 Men det var egentligen inte det som var mitt huvudsakliga bekymmer. När jag hade fyllt en frysburk med resterna och skulle skölja av tallrikarna + grytan insåg jag att utan att överdriva skulle nog minst 80 % av såsen gå rätt ner i vasken. Eftersom vi för ovanlighetens skull hade vispgrädde i (rest från helgen) stack såklart SP iväg lite och det är ju som det ska vara, men hur katten räknar man ut vad som faktiskt åts upp och vad som hamnade i soporna, i synnerhet EFTER man ätit? Varken jag eller mannen är såsälskare och äter inte överdrivna mängder till att börja med och med oklar köttmängd och oklar såsmängd blev det nu väldigt spridda skurar på vad en portion faktiskt landade på. Till sist gav jag i princip upp och körde på defaultvärdet hos VV. 🙂 Inte för att jag mäter mina SP med skjutmått, men nörden i mig vill ju ändå få det rätt och jag tyckte dessutom SP var onödigt högt sett till vad jag ätit och hur mätt jag kände mig. Men 7 SP + 3 SP för potatis känns helt ok.
Jag är av den bestämda åsikten att VV är mitt eget race. Jag kommer aldrig kräva av min man att han beräknar eller anpassar sin matlagning efter det. Dels för att han inte ska behöva ha det omaket, dels för att jag själv inte alls är intresserad av att köra allt för mycket substitut och anpassningar. Jag har ingen panik med mina kilon och jag vill fokusera på att hitta rätt väg för framtiden. Jag åt bra och hälsosamt de flesta dagar i veckan även innan VV, det handlar faktiskt i stort sett bara om NÄR jag äter och HUR mycket. Det ska även tilläggas att varken jag eller min man lagar någon extremt fet mat, vi är inte ens förtjusta i det. Jag vågar absolut påstå att det inte är protein och sås som gjort mig överviktig, det är kolhydraterna till. Jag älskar pasta och ris och kan brassa på rejält där när jag tappat greppet. Så att hålla den biten i ett bra grepp ger resultat på vågen.
Vilket jag också fick idag lite oväntat. Tillbaka på 75,4 kilo! Hoppla! Det är tydligen en vecka av galna invägningar, 2 kilos skillnad sedan i söndags! Inte för att det är ovanligt, festdagar brukar ta ett tag att rinna ur systemet och det brukar ofta se ut så här. Alternativet är att de inte syns alls och dyker upp en vecka senare, vilket är mycket värre. Då brukar de sitta i mycket längre.
Så nu har jag ändå lite mer hopp igen för dietbetet, helgen som kommer ska bli rätt lugn, vi ska på kalas på lördag och där brukar jag mest peta i maten och försöka ducka för tårtan (sugarpaste och jag kommer aldrig finna varandra). Planen är också att äta ur frysen så mycket vi kan övriga dagar. Men visst, en veckas semesterresa därpå, det kommer ju bli en utmaning som heter duga. 🙂
Ja herregud… ibland är det rejält svårt att beräkna vad man stoppar i sig. Det får bli höftningar och gissningar, särskilt när man inte lagar maten själv. Jag har två restaurangbesök den här veckan… planen är att inte äta så MYCKET av maten, så att jag håller mig till budgeten. Men det är helt rätt att tänka ut ett förhållningssätt som håller även efter viktnedgångstiden… och du har blivit duktig på att kartlägga dina fällor. Så även jag haha. Frågan är väl hur bra det kommer att gå sedan att hantera mat som man ju faktiskt TYCKER OM och tycker är GOD. Jag tror mer och mer på att försöka lära sig tänka som en smal person: ok man kan frossa typ 1 kväll, men sen måste man upp på banan snabbt igen. Inte köra allt/inget-stuket, dvs börja gå bananas bara för att det blev ”kört” en gång. Den fällan har jag själv trillat i.