Glädje och irritation

Japp, det gick att ro hem mitt dietbet även denna månad, trots den oerhörda uppförsbacke jag gav mig själv! Igår var det ett hekto över och då var jag rätt säker på att ta hem det, även om jag inte direkt var skärpt igår heller. Det är först idag jag är på banan igen på allvar och det är högst självvalt och medvetet.

Resan var ju som den var med allehanda godsaker som jag njutit av i fulla drag utan att ens fundera. Ska jag säga något positivt lämnade jag faktiskt mat lite här och var, men det var ju också fysikaliskt omöjligt att göra annat. 🙂

I fredags reste vi hem vid fyra på morgonen och det var mackornas galna värld med macka på Teneriffas flygplats, macka på Barcelonas flygplats och macka på flyget – följt av smörgåstårta hemma hos mina föräldrar på kvällen – och på morgonen igen. 🙂 Och som om inte det var nog avrundade vi med kebab, det går liksom inte att motstå när man är i Ronneby. Häromkring kan de inte alls göra kebab. Jag valde dock en kebabsallad, var lite nöjd på pommes- och brödfronten faktiskt. 🙂

Hemma på lördagskvällen gjorde jag en quorncurrygryta med matlagningsgrädde och hade ris till som jag bara helt fräckt tog av utan att väga. Dessutom hade vi gummibjörnar + M&M:s som vi köpt på flygplatsen för att överleva den aptrista tågresan till Ronneby och helt utan skam åt jag av det som om det vore vilken vanlig sak som helst. Och på söndagen åt vi rejäl tonfisksallad till lunch och toasts till middag, vilket visserligen rymdes precis inom mina SP, men då tillkom också mer M&M:s och björnar som jag bara struntade i att bokföra. 🙂

Så det är lite av ett under att min vikt är så bra som den är. Men jag hade det lite på känn, jag känner ju inget på kläderna. Jag har kunnat ha mina fina toppar och min klänning på Teneriffa i värmen utan att känna mig allt för plufsig och jag kan till och med tycka jag ser riktigt bra ut på en del av bilderna. Visserligen är det med hjälp av rätt kameravinklar, det finns bilder där jag ser hemsk ut också. Men inte som på vår första resa ihop då jag vägde 90 nåt. Det kan man liksom inte gömma med några som helst kameravinklar. Tur jag inte hade bikini där. 🙂

Nåväl, dags för etapp 3 nu och det kommer bli tufft det också såklart. Det må vara mindre kilon i sig, men nu är jag i den där farliga fasen då jag är lite kaxig – och det vet jag. Så nu gäller det att snabbt få upp fart igen.

Ett bra hjälpmedel är att prova kläder, jag handlade en hel del Hard Rock Couture på resan och provade allt nyss och det var en trevlig syn. Jag vill inte direkt bli för tjock för dem om jag säger så. 🙂

Lite komiskt förresten, två plagg som jag haft mycket sjå med i år var med på resan och visade sig nu vara för stora. Mina smutsvita midjehöga byxor som fick den skumma gröna fläcken på rumpan och ledde till att jag köpte ett nytt par – de sitter löst nu och går förstås att ha än, men ser inte alls lika fina ut längre., tanken är ju att de ska sitta åt i midjan. Och mitt härliga vinröda spetslinne som jag jagat matchande BH till hela sommaren och hittade precis innan vi skulle åka, den ser nu ut som en mammatopp av någon anledning. Jag vet att jag provade den i somras med min älskade boho-kjol och mannen minns det också. Det såg jättebra ut då, men jag hade ingen BH som funkade irriterande nog. Nu när jag tog på mig det igen såg det bara fult ut. Den funkade dock till tajta capribyxor. SÅ mycket har jag inte gått ner, så jag undrar om jag inte töjt ut den av allt provande faktiskt. 🙂

Provade även det jag beställde från Lindex innan resan och koftan var ljuvlig men byxorna är irriterade nog defekta. Haken i linningen saknas! Nu är storleken slut i lager också + att jag ju vill ha samma pris om det ska vara värt det. Mitt enda hopp är att Älmhult inte säljer slut på sitt enda par i morgon, då borde jag kunna byta där. Lagom irriterande att jag själv inte är där dock. 🙁 Jag måste åka till Helsingborg i morgon för ännu ett heldagsmöte och jag är inte ett dugg taggad sedan innan och nu är jag än mer irriterad eftersom jag verkligen gillar de här byxorna. De fanns såklart inte heller i Helsingborg eller Hässleholm.

Jag har heller ingen som helst lust att äta ute i morgon, allra minst i aptrista Helsingborg. Det må vara en större stad, men lunchutbudet nära kontoret är inte min favorit oavsett vart vi ska gå. Dyrt är det också. Dessutom måste jag ta ett tidigt tåg dit för att vara där i tid och den tågresan är lika trist som den till Ronneby. Blä blä blä. Inte motiverad! Det är tur att jag är tjurig på rätt sätt, dvs jag kommer inte att tröstäta av det. 🙂