Jag gav verkligen bort hela den här långhelgen till min inre rebell. En sak var fredagen, den var inbokad och bestämd sedan länge att det skulle bli sommarens enda restaurangbesök med allt vad det innebär och det var gott, trevligt och behövligt. Men onsdag kväll? Torsdagen?! Lördagen?!! SÖNDAGEN?!!! 🙂
Nåväl, jag hade faktiskt inte någon som helst ork att ta strid denna vecka och då blir det som det blir, jag ville det här får man ju säga.
Det innebär rent krasst TRE kilo att ta igen till på onsdag, vilket förstås inte är rena fettkilon, men ändå. Det är dessutom två veckor till invägning, det hade inte skadat om jag hade gett mig själv liiiiite bättre förutsättningar. 🙂 Sammantaget ska minst 3,7 kilo bort nu till nästnästa helg. Men det SKA helt enkelt gå att lösa. Jag hoppas att något kilo är ren skrämselhicka.
Jag är inte den som hänger läpp och nu är det All-In som gäller. Inget mer att skylla på nu, även om vi ska iväg på lördag igen. Men det är inte enstaka utekvällar som ger kilon och det vet jag. Mina kilon kommer därhemma i soffan med handen i godis/chipspåsen och med gigantiska portioner. Må så vara att vi äter bättre ”skräpmat” numer (vi gör vår egen), men det är fortfarande för mycket. För att inte tala om detta sabla snacksande!
Nåväl, gjort är gjort och nu ser jag framåt. Än så länge är det lugnt på jobbet så jag har bokat in två löpbandspass denna vecka + att det blir atletisk skivstång idag och Soma Move på fredag. Är jag inte allt för sliten kan jag tänka mig en sväng på funcgymmet på onsdag också. Jag vill röra på mig, jag har suttit still alldeles för mycket i helgen.
En lite dum sak är att vi planerat hälsa på mina föräldrar nästnästa helg och jag och mannen har talat om att stanna två nätter och ta med katten så att vi hinner umgås lite mer. Invägningen för mitt dietbet drar dock igång först efter nio på lördagen. Det betyder att jag antingen måste ta med mig vågen och smussla med den (orkar inte förklara för mamma) eller satsa stort och hoppas att jag väger under mitt max på söndagen. Det känns ju sådär, det hade varit en sak om jag varit hemma tidigt innan jag ätit, men söndag kväll är inte någon succé. Samtidigt känns det dumt att planera bort något baserat på en sketen vägning. Jag får helt enkelt se hur det går här framöver och så svårt är det ju inte att ta med vågen om det nu blir så.
Ett steg i taget, som vanligt. 🙂
Balans är ett svårt begrepp. Det innebär egentligen att inte göra vare sig större utsvävningar eller större inskränkningar – men samtidigt är det mycket svårt att hela tiden leva balanserat. För så ser inte livet ut. Jag är mer och mer inne på att försöka leva som en smal: acceptera att man ibland äter mer, men genast reglera det genom att äta mindre dagarna efteråt. Och framför allt, acceptera att jag har viktproblem och alltid kommer att ha det. Det kanske förkortar mitt liv några år… men om jag bara blir 95 istället för 97 gör faktiskt inte så mycket 🙂 Jag tror du om någon kan fixa det här dietbettet!!!
Ja, så tänker jag också! Jag tror inte jag kan eller ens vill ha 365 “perfekta“ dagar. Och någonstans är vi ju båda ljusår bättre i tänket numer, trots allt.