Dags då för skor och de är ju lite överallt eftersom jag inte har en vettig förvaring. Hallen har alltid sett ut som en krigszon + att källaren svämmats över av lådor och påsar. Men jag tror mig ha hittat de flesta, de enda jag saknar (lustigt nog) är mina vandrarkängor.
Det blev en gedigen samling och där var flertalet par som jag redan trodde hade avyttrats för länge sedan, så de var ju enkla att tacka av. Likaså var det rätt lätt att hitta de glittrigaste. Med mina fötter minns man vilka skor som sitter skönt och inte.
Men det var ändå lite klurigt, jag hade några boots som faktiskt satt hyfsat och som jag tycker är fina och eftersom jag utförde det i det dammiga vardagsrummet var det inte det enklaste att bara prova heller (plus att det i ärligheten bara indikerar vilka som absolut inte ska stanna, jag behöver även gå en längre sträcka för att verkligen avgöra). Jag sparade de som gav mig en bra känsla helt enkelt (vilket ju är processen i ett nötskal såklart).
Träningsskor hade jag drösvis av och det är lite tufft att välja där eftersom mina fötter är som de är. Skorna kan vara underbara en vecka och ge kramp nästa.
Hittade även ett par vinterskor som jag inte minns ÖVERHUVUDTAGET. De kändes även bekväma och var snygga så de fick stanna och står i skohyllan, redo för en testpromenad.
Slutresultatet blev tre plastbackar med skor (ej i säsong), några par till skohyllan i hallen och stövlar i skåpet med ytterkläder. Jag ska fundera vidare på förvaring, men i nuläget är det här det bästa jag kan göra.
Alltså… jag har följt din utrensning… men… jag undrar ju i all ödmjukhet: HUR går det till att samla på sig så mycket klädespersedlar? 😳
Det är tydligen mycket vanligare än man kan tro. 🙂 Det som är så coolt med KonMari är att man tvingas dra fram precis allt i det öppna. Vanlig utrensning ger inte det samma, då är det bara det synliga man gräver i. Mycket av det du ser på bilderna visste jag inte ens själv om att jag ägde. Dessutom, eftersom jag haft noll översikt, så har jag ofta handlat på mig saker jag redan hade (men inte visste om). T ex två vinterjackor.
Och för att svara på din fråga – jag är en klassisk impulshandlare och allra värst är det om jag dessutom gått ner i vikt. Då blir jag liksom upprymd bara av känslan att det passar – utan att reflektera en sekund över om det är något jag faktiskt vill ha på mig.
Jag tröstar mig med att jag i alla fall bara ägde två skjortor (nu noll). 😀