Japp, så kom den till sist. Den obehagliga insikten att jag inte ser magiskt smalare ut än vad vågen säger.
Det är fascinerande med det mänskliga psyket ändå. Jag väger mig i stort sett dagligen så jag vet ju att jag gått upp massor i vikt. Jag har kläder som inte längre passar och som en gång satt löst. Ändå går det liksom inte in. ”Jaja, men jag ser ju ganska ok ut ändå” säger ögonen och även om det förstås är trevligt att tycka om sig själv så är det samtidigt lite falskt. För visst fasen VET jag egentligen att något är fel.
Idag hjälpte jag min man ladda in lite bilder från hans kameror och jag visste att han hade en hel del bilder på mig som jag inte velat se – för det skulle göra min övervikt sann. Och nog gjorde den det. Jag ser en trött, gammal, tjock tant med stripigt hår och jag undrar vem f-n hon är och vem som släppte in henne. Mitt ansikte är helt runt och jag har dubbelhaka så fort jag ser lite neråt. Kroppen är degig och plufsig.
Det här var jag 2010:
Det här är jag 2021:
Positivt är väl att jag faktiskt inte ser 11 år äldre ut. 🙂 Men det är förstås lite ledsamt att se att jag i stort sett är på ruta ett igen. Jag mår antagligen bättre och är starkare och mer rörlig, men det är också allt.
Nåväl, nu är fakta på bordet och det kan bara gå åt rätt håll från och med nu.
Jag hoppade (naturligtvis) genast in i ett DietBet också, 10 % av min vikt ska bort till 13 December.
Känns ändå bra att ha tagit av skygglapparna.
Jag tänker ibland att det kanske krävs ett upprepande av en lyckad viktnedgång för att man slutligen ska lyckas ”stanna” på den lägre vikten. Hur många viktnedgångar har jag själv inte gjort? Varför jag inte lärt mig läxan…? Ja… om det går det att orda i det oändliga.
Just därför… är det enda jag tänker säga till dig: att det här vet och kan DU bäst. Ingen annan. Du vet hur du funkar, vad som triggar och vad som stjälper. Och jag stöttar hela vägen, var så säker ☺️👍🌺.
Ja, jag tror du har en bra poäng där. Jag har plöjt lite intressant litteratur i helgen som inte har omedelbart med viktminskning att göra, och min utgångspunkt är (som alltid) att det inte har med okunskap eller oförmåga att göra att jag har viktproblem, ej heller att jag på något sätt skulle ha en svag karaktär. Det är (o)vanor, hormoner och stress som jag ska jobba med.