2022 – Omstart/nystart/upp ur diket

Kärt barn har många namn. 😀 Jag har egentligen varken gillat ordet omstart ELLER att starta så här års efter nyår.

Men jag kan inte vänta längre och jag kan heller inte med rättvisa kalla det för att jag ”fortsätter”, pausen har varit ack så lång och jag behöver ett starkare ord för att liksom förstå att nu är det på allvar.

Men det är inte jag om jag inte reflekterar över vad jag gör och det är ju åtminstone gammal klok skåpmat som jag blåser av dammet på nu.

Ordet för i år är ENOUGH. Så vad är det för fel på svenska NOG? Egentligen inget, men jag använder rätt ofta nog som ett ord för att förminska saker ”det är nog så” och det är verkligen inte vad jag menar. Jag hör just nu i mitt huvud Jimmy Somerville sjunga ”Read my lips and they will tell you – Enough is Enough is Enough is Enough!”. Nu handlar visserligen den sången om HIV/AIDS-krisen, men jag har gott om utrymme att hötta med näven åt allt som det ska vara nog med. 🙂

Det är väl lite det jag siktar in mig på nu också, att hitta MIN inspiration, MIN väg, MINA förebilder. Jag har varit rätt korkad en längre tid nu och trott att det bara finns en väg att gå, men det vet jag ju EGENGTLIGEN är fel. Allt som inspirerar mig är bra för mig. Skit samma vad syftet egentligen är. Jag blir noll pepp på att läsa om kändisar som inte är ”tillräckligt” feta för att få ha en åsikt eller frågor som ”Vilket XX är det minst points i?” ”Vad kan man äta som är nyttigt på kvällen?” ”Måste man träna?”. Alltså, jag förstår och känner med dem alla, men det där är inte vägen att gå för mig längre. Det har aldrig ens varit det. Jag har nästan glömt att jag för 12 år sedan ”byggde om” dåvarande metod så den bättre passade mig och lät mig inspireras av så mycket annat. Jag insåg redan då att jag inte behöver alternativ smalmat utan att jag behöver se över mina portioner. Det ÄR så enkelt. Skittråkigt såklart, för vem peppas av att äta mindre istället för att börja med nya saker? 😀 Men det är det som håller i längden och det var så jag höll det så pass länge som jag gjorde.

Så jag har inga femårsplaner framför mig just nu. Steg ett är att lära om huvudet att varje dag inte är fest. Det finns många sätt att göra det på. Jag har bestämt mig för ett lite kontroversiellt sätt, jag ska för ett tag nu äta ganska så kontrollerat på vardagarna genom att hålla mig till snabba, färdiga måltider men som då inte bara innehåller tom energi utan har vettig näring i sig. Idag fick jag hem några flak Huel på flaska, snorbilliga eftersom de går ut i slutet på februari. 🙂 Jag har testat dem innan och de är förvånansvärt goda, men förstås skitdyra i vanliga fall. Å andra sidan är min hetsätning ännu dyrare + att den tar livet av mig, så det är ju inget att orda om EGENTLIGEN.

Nu är jag ju dock ingen ”dryckesbantare” som så, så jag har även beställt ett par påsar av deras Hot & Savory-pasta som kommer i morgon. Jag har testat deras andra rätter innan och de är helt OK och framförallt idealiska på vardagarna då jag aldrig hinner med i svängarna och ofta ska fixa mat då jag är superhungrig och absolut inte vill stå i köket. Självklart hade det varit underbart att få äta färsk, närproducerad, ekologisk mat varje dag och i lugn och ro, men det går ju inte att få ihop det pusslet nu. Var skulle jag ens handla den? Och när? Jag köper inte det där med ”om du bara har 10 min över så”. När jag verkligen har 10 minuter över vill jag göra annat än att fokusera på denna helvetiska mat. Jag är så sabla trött på mat och det är det som är den största ironin av alla. Hela jag skriker ut att jag bara vill sluta äta, men då hittar jag istället allt skräp som jag attackerar med en sådan frenesi att jag nästan blir rädd. Och inte fan är det gott heller. Så det är dags att avdramatisera fanskapet. 🙂

En annan artificiell bekanting är mina koffeindrycker som nu börjar hitta tillbaka alltmer. Ja, det är bättre med vatten, ja det är slöseri med pengar. Men jag slarvar med drickandet utan dem och bälgar kaffe istället och det tackar inte min mage mig för. Så de är tillbaka, fast max en om dagen, och helst under ätfönstret.

Japp, jag skrev ätfönster. Den periodiska fastan är skön och jag vill fortsätta, fast på ett lite mer anpassat sätt för mig. Även om jag rent kroppsligt klarar rejäla fastor som det verkar så tror jag ätdemonen i mig behöver fås bättre bukt med innan jag kan tillåta mig att äta helt som jag vill.

Så min plan just nu är återta lunchen, mest för den mentala biten faktiskt och för att lära mig ta raster igen. Så det bör bli ett slags mål vid 12.45-13.30 nånting och sedan middag vid 17-18. Fördelen med Huel är att det går att äta ”on-the-fly”, så jag kan ta min lunchrast och göra det jag vill (som att träna) utan att känna att jag ”måste” hinna med att äta också. Det kanske låter ”hemskt”, men det är så jag alltid gjort och fungerat. Jag tränade ju ett tag fyra luncher i veckan liksom (och jag kan INTE äta innan). 🙂 Och jag måste få bort maten från mina tankar, den har fått ta absurt mycket plats de här åren. Jag lever väl ändå inte för att äta skräp?!

Jag var på min favoritlunchrestaurang innan jul, en vegansk liten pärla i centrala Älmhult som heter Muff. Jag njöt för första gången på mycket länge av varje tugga – jag saknar det. Nu när jag var lite extra ledig gjorde vi även ett par långkok, smått fantastiskt gott. Men det kan jag inte göra varje dag och då är det bättre att ta sikte på de njutbara tillfällena och mer ”överleva” för resten. Det går ingen nöd på mig.

Jaja, vi får väl se hur det går. Jag har varit på sund kvist igen i mindre än en dag, så här ropas inte hej på länge än. 😀

ENOUGH!