Igår tog jag och mannen oss i kragen och klev ut ur bekvämlighetszonen och tog årets första långpromenad (en knapp mil) i vintersolen. Promenad är egentligen fel ord, det bör snarare kallas power walk. Mannen höll igång tempot och jag ska inte ljuga – jag flåsade påtagligt emellanåt.
I alla fall, vädret gick inte att klaga på och det var uppfriskande och någonstans under det jobbiga kändes det också riktigt skönt. Det får mig att undra om det alltid varit så, men att jag inte förstått den känslan innan då jag var helt otränad, eller om det är något som jag byggt upp? Vem vet?
Vad jag dock vet är att ju längre tiden gick igår, desto mer värkte benen och idag sitter det i rumpan. 😀 Men jag är ändå taggad för nästa gång! Jag har saknat att ta ut mig!
Senaste kommentarer