Tjocksyn

Idag har jag haft sommarmötesdag på jobbet. Det var inte det lättaste att klä sig, man vill ju vara lite piffig och somrig (och jsg jobbar på HR), men jag har dels rätt lite av den varan till att börja med och dels är jag för tjock för det mesta jag äger.

Men jag hittade ett par fladdriga och blommiga trekvartsbyxor som visserligen stramar, men funkar. Till det en klänning som får fungera som långlinne och en rosa tunn långkofta. Jag kände mig rätt tillfreds och körde dessutom på klacksandaler till.

Jag kände mig faktiskt lite mer fräsch än på länge och hoppfull att min kur gör lite nytta.

Sedan råkade jag se en bild på mig bakifrån som en kollega tagit (inte medvetet, jag råkade komma med). Jösses så hemsk bild! Ordet tjockistant räcker inte ens till!

Men jag vägrar bli ledsen, bilder är sådana, man kan se helt ok ut för att i nästa sekund se ut som Jabba the hut. Dessutom är jag ju tjock. Inget nytt med det.

I väntan på tåget hem provade jag lite kläder på Lindex och impulshandlade bland annat en klänning som jag nog aldrig kommer ha på mig! 😄 Men det var något med den som kallade till mig och jag ser den som en slags obskyr terapi. Den är knallorange till att börja med och som om inte det är nog är den enarmad och asymmetrisk. Men jag älskade den. Det är min nya målklänning, när jag känner att den ser bra ut på mig är jag i mål.