Nyår Schmyår

Nyår var väl inget att skriva hem om heller sett till helgdag då alltså. Däremot hade vi en trevlig fredagskväll dagen innan med musik och alldeles för mycket vin som slog ut oss helt på nyårsafton. Inte helt ovanligt att det blir så.

Jag är väldigt tacksam att vi valde tidigt att strunta i alla nyårsmåsten, hade inte velat stå i köket och slafsa med en hummer i lördags liksom. Vi tittade på en massa Beck-filmer, åt hemmagjorda burgare och drack några glas bubbel runt tolvslaget som ingen ville ha egentligen, men även vi har vissa traditioner som vi vill ha kvar.

Annars är det lite mitt motto för i år, skit i traditionerna. Jag är less på måsten av alla de slag.

Faktum är att jag lite överväger att starta en ny blogg just därför. Med VV-tiden inräknad har Tjockistankar levt ett bra tag nu (sedan 2010) och jag börjar känna mig klar med den titeln nu. Tjock är jag än och tankar har jag, men jag vill flytta fokus. Vi får väl se, just nu är jag i full gång med alla mina analoga kanaler och det var i alla fall en trevlig start hittills. Precis lagom mycket att sitta och fnula på innan dagen kickar igång.

En sak som jag vill ändra på i år är att få mer egentid och mindre skärmtid. Som för så många andra har det varit mobilen som lockat direkt då jag stigit upp en lång tid nu och även om det är bra saker där (som min självhjälpspippi och att ha kontakt med mannen i mitt liv) så tenderar jag även att halka in på sociala medier lite för snabbt. Jag vill inte sätta några direkta regler runt det, men jag vill hinna landa med mig själv innan jag påverkas av andra. Läste detta i någon av alla mina hjälpböcker och jag kunde verkligen relatera. Ett bra tips!

Så idag så låg jag en stund och drog mig, läste lite i en bok och suckade över vad jag skulle äta till frukost då jag är i en period då i princip all frukostmat känns skittrist. Det går så klart att skippa den, jag är inte beroende av den, men just idag var jag hungrig. Plötsligt slog det mig att jag kunde göra en liten Smoothie bowl + koka ett ägg och jag blev nästan löjligt taggad av det. Nu hade jag inte en uppsjö roliga ingredienser att ha i och bowlen blev lite lös, men det gick bra ändå.

Idag vågade jag väga mig, inget roligt resultat såklart, men i alla fall inte tresiffrigt vilket jag var beredd på. Japp, så långt har det gått nu. Nej, jag tänker inte fortsätta åt det hållet. Jag vägde mig idag för att få lite mer mod inför onsdag då jag ska ha det ”officiella” resultatet + mäta mig. Det kommer inte bli en dans på rosor, men det borde åtminstone vara lite mindre vikt än idag.

Jag kollade nu även upp min viktstatistik för de senaste månaderna. Jag har ju medvetet ”blundat” för att inte jaga upp mig innan jul och glädjande nog har jag varit rätt så stabil ändå om man bortser från jul och nyår då. Så jag ser ingen anledning till att jag inte ska kunna jobba mig neråt i sakta gemak under året.

Hur ska jag göra då? Även om jag tar hjälp av en del IE-metoder i år så är det inte ändamålet att följa metoden i sak. Jag gillar tänket, men jag kan och vill inte acceptera att vara fet. Min kropp vill inte vara fet, jag har gjort den sådan. Min kropp vill inte vara så smal av naturen som jag hade önskat heller, men det är en helt annan sak. DET kan jag tänka mig att acceptera nu. Men att ha dålig hälsa för att jag inte sköter min kost – icke.

I en av mina böcker så har jag som uppgift att under veckan lägga märke till allt diet-tänk omkring mig. Enkel uppgift så här års. Jag är helt med alla icke-dietare om att dieter förstör oss, jag kan skriva en bok om vad alla galna dieter gjort med mig och min kropp och min syn på mig själv. Men jag är inte där just nu i mitt liv att det är just diet-avståndstagande som jag ska fokusera på (även om det är kul att läsa om det). Jag har passerat det stadiet. Jag behöver istället ta tag i det som gör att jag inte bryr mig längre, för det är vad som orsakat alla dessa kilon.

Boven i dramat är helt tydligt att jag är blasé. Dessa år av stress och elände har gjort att jag tappat så mycket av min passion och mina drivkrafter att inget betyder något längre. Jag bara knatar på och struntar i det mesta, inklusive vad jag äter. Det är inte första gången, men det här är helt klart en av de värsta gångerna – om inte den värsta. Nu är det över tre år i samma fas. Jag MÅSTE loss.

Klart jag funderar på HUR det ska ske på bästa sätt. Jag tänker på det konstant nu – och det är bra, men också stressigt i sig. Stress som jag ju vill ta mig ifrån. En del i mig vill börja om på nytt, göra något helt annat – men det har jag redan testat en gång och det hjälpte inte. Plus att det också stressar mig. Jag tror att jag behöver angripa det här från ett helt annat håll och det är där mina böcker och anteckningar kommer in.

Ska bli intressant att se om det hjälper något. För nu nöjer jag mig med att konstatera att 2023 ska bli året då jag gör minst en positiv förändring av något som är viktigt för mitt välbefinnande.  Och det är inte att börja med en jävla dietmetod igen, det kan jag lova.