Andas in, andas ut

OK, nya frissan är där och det ÄR skönt att inte ha stripiga testar längre. Färgerna är i bjärtaste laget kanske, men de tvättas ändå ur rätt snabbt, så det är ok. Jag har inget emot starka färger i sig, men jag vill inte skrämma potentiella kunder heller. Världen är inte så frigjord som den låtsas vara, inte ens i Sverige.

Jag har landat i mitt fetma-faktum nu och idag passar jag på att tvätta kläder + alla BH:s och träningskläder jag hjälpligt kan ha på mig, vilket får mig att just nu sitta i en alldeles för tajt träningstopp. Inte nog med att den är väl tajt, den rullar dessutom upp sig hela tiden, vilket jag HATAR. Det är något som händer med typ allt jag har på mig nu.

När jag väl hade fått på den kände jag att jag behöver få en tydlig startpunkt trots allt, så jag letade upp en hyfsad plats hemma (allt annat än enkelt) och tog bilder med självutlösaren från alla håll. Jag har sparat dessa på ett speciellt ställe nu så att jag inte ska behöva se dem dagligen, men kunna ha dem som referens.

Så vad ser jag? Jag ser en kvinna med rejäl bukfetma och kläder som rullat sig åt varsitt håll. Jag har svårt att förlika mig med att jag har så oerhört stor mage nu. Innan har fettet alltid vällt åt sidorna, men det här väller tydligt framåt, uppåt och åt sidorna. Satans medelålder. Det gör ju att mina vanliga klädknep inte fungerar heller, den här övervikten går inte att gömma undan med shapewear.

FAKTA:

• Kläder rullar upp/ner sig eller är obekväma på annat sätt
• Jag är fet från alla vinklar
• Inga kläder klär mig längre
• Jag får dubbelhaka så fort jag inte tittar rejält upp
• Armar och lår är gropiga av fett
• Jag har en enorm valk även ovanför den stora magen
• Låren slår konstant ihop
• Övermagvalk, jättemagen + enorma ridbyxlår får mig att se ut som en ballongfigur
• Mina underben ser SMALA ut i jämförelse med allt annat (vilket är så oattraktivt)
• Fetman gör att jag ser äldre ut

Så där är jag nu. Jag önskar jag kunde förklara hur det blev så här pass illa på så kort tid, med tanke på att jag ju försökt ladda om hela året. Jag har verkligen tappat allt och lite till. Jag gav helt enkelt upp. Det finns inget bättre sätt att benämna det.

Men det var då och nu är nu. Jag vill inte fortsätta blunda. Jag kan inte ens blunda längre, för nu har jag öppnat ögonen och tagit in det. Det kan låta så konstigt att man inte ser hur illa det är, men huvudet är enastående på att luras och ärligt talat hjälper inte dagens mobilkameror till heller. Selfie-mode slimmar, det är inget snack om saken. Dessutom kan jag knepen. Och de mindre smickrande bilderna min man tar är lätta att blunda för/gömma undan.

Nåväl, det är hemskt, men det är inte kört.

• Jag väger tvåsiffrigt än och under allt detta fett ser jag muskler också. I synnerhet bakifrån komiskt nog.
• Jag är igång och tränar nu. Om inte tågstrejken stoppar mig siktar jag på tre lärarledda pass denna vecka.
• Jag har i praktiken inga problem med att äta mindre/bättre, det är inte hunger som gör att jag överäter. Dessutom är jag ändå i ett läge där inget är särskilt gott, vilket i sig är en tydlig signal att saker varit koko.
• Om 23 dagar lämnar jag in min dator och behöver inte fundera mer på nuvarande jobb. Jag behöver antagligen inte jaga tåg och tider på hela 9 veckor efter det. Jag har alltså tid och plats att hitta en ny livsrytm UTAN stress, och jag kan börja mitt nya jobb med rutiner och trygghet i bagaget.

Just do it.