Vi tar det direkt – det gick åt pipan TOTALT med mina planer för juli. 🙂 Mest för att jag varit härligt lat, men också för att min fotled har värkt mer än förväntat, av och till hela sommaren och jag har antingen inte vågat träna, eller så har annat kommit emellan. En sådan sak är att vi åkte och tittade på en tredje liten misse som nu också är tingad…
Jag insåg ganska snart in på semestern att det inte kommer att fungera att starta om mig utan fasta rutiner, så det fick gå lite åt fanders utan att jag gråter över det. Vad jag HAR gjort är att ha vilat ut rejält. Tydligen behövdes det mer än jag visste. Vi har hållit oss hemma hela ledigheten förutom några resor söderöver (katter + ett besök hos en kompis i Lund). Vi har visserligen haft kvällar då vi druckit och ätit extra gott här hemma, men jag har inte varit bakis och heller inte vänt på dygnet mer än enstaka ggr. Det har dock blivit en hel del skräpmat tyvärr, mycket för att vi har städat och rensat en del inför nya familjemedlemmarna och då vill man inte stöka ner igen. Urkass ursäkt, jag vet. 🙂
Jag skulle kunna lista upp allt som är bra & dåliga saker och som jag vet jag kan jobba vidare med, men jag känner lite att jag är klar med det. Vilket visade sig i att jag utan problem rensade ut i stort sett varenda självhjälpsbok som låg här hemma. Jag behöver inte andras råd. Jag vet vad som måste göras. Det är inget översvallande. Det behövs inga listor, planer eller annat. I morgon drar jag igång min fasta på allvar och sedan får vi se. Jag vill ha in motion också, men nu har jag lånat ut mitt kontor till våra missar så jag får hitta andra vägar. Än så länge kan jag ju vara utomhus. Det öppnar ett gym här i september, men jag är lite tveksam till att det kommer lyckas. Känns som lite för litet upptagningsområde och det var rätt dyrt.
Det som gör mig förväntansfull OCH hoppfull är att jag nu har annat att tänka på – äntligen. I torsdags flyttade hankatten Cosmos (14 veckor gammal) in med oss och han blir modigare för varje dag som går. Det har varit lite si och så med ätandet från hans håll, vilket jag ser som en liten pik till mig själv som ju har noll problem att moffa i mig alldeles för mycket. Cosmos äter lite och försiktigt, jag kan lära mig av honom. När han är vaken är han superaktiv och efter att ha rusat loss går han undan och sover – också en lärdom. Allt har sin tid och vila behövs. Inte för att jag är en kattunge direkt, men ändå.
I morgon börjar jag jobba igen, kommer vara helt hemifrån i starten eftersom vi ska ha två kattungar till och de inte kan lämnas ensamma i början. Cosmos som vi klassat som den blyga violen av de tre har redan sådana russtunder att jag undrar om vi har ett hus kvar i vinter. 🙂
Är jag motiverad att jobba? Nja. Motivationen är att få ut lön, det hycklar jag inte om. Samtidigt vet jag inte riktigt vad som skulle vara bättre. Vi får väl se vad hösten utvisar. Något som jag SKA jobba på är att inte låta jobbet ta över mig. Jag har en tendens att ta på mig mer än jag borde och oroa mig för saker som inte är min sak att oroa sig över.
På onsdag kommer vår honkatt, levererad från Vallentuna. Det kommer nog bli svettigt att hantera henne + mötet med Cosmos på egen hand, då mannen jobbar eftermiddag. 🙂 Men det är en ynnest att få vinna dessa pälsbollars förtroende. I torsdags natt kved lille Cosmos hjärtskärande nere i vardagsrummet och efter ett par turer slutade det med att jag sov på soffan och han låg bredvid mig. Jag kände mig som en svettig heffaklump då det var varmt som attan och det är en bra motivator. Jag vill inte känna så mer nu, jag vill kunna mysa med missar utan att de fastnar i min svett och mitt fett.
Denna veckan missade jag onsdagsvägningen då vi tog en sista utekväll (i trädgården) och satt och sippade på drinkar och kom i säng rätt sent. Övervägde att väga mig dagen efter, men jag kände att jag inte behövde det mentalt just nu. Jag tar smällen i morgon bitti och jag vet att det kommer vara rekordhögt. Men jag vet också att jag kommer kunna kickstarta bra och relativt snart komma ner på årssnittet. Ibland kan det nästan vara en motivator i sig.
Men den största motivatorn är de nya familjemedlemmarna – utan tvekan.
Älskade Cosmos!
Senaste kommentarer