Jag är riktigt trött på att aldrig komma till ro med något i mitt liv. Hela tiden bekymrar jag mig för jobb, hälsa, livsval och det känns som att jag suttit i en väntsal i evigheter nu.
Har en gammal vän som jag håller kontakt med ett par ggr om året via mail och igår kväll insåg jag att jag inte svarat på hennes senaste mail från januari. Hög tid alltså. I den mailkonversationen får jag en bra summering av mitt eget liv och de senaste åren har det varit mycket jobbgnäll och viktsuckande. Som bloggen alltså.
Nu i veckan började jobbpendlingen igen och jag bävar redan för att fortsätta. Jag har verkligen trivts hemma med våra tre katter och i måndags skrev jag in mig på det nya gymmet för en testperiod. Men nu ryker ju två dagar direkt och det känns bara så hopplöst. Kommer jag ens hinna testa innan tiden går ut? Till på köpet känner jag mig förkyld.
Utöver det är jag även rätt trött på jobbet i sig. Det är bra människor jag jobbar med, men det är ju inte detta jag VILL jobba med. Efter en intensiv period av brandsläckning är jag så trött och slut och jag irriterar mig på att jag är så Gen X och envist kämpar på. Skrev tidigare idag till mannen att jag nog sjukskriver mig i morgon (efter att ha noterat att morgondagen var en lugn dag), sedan kom en ny jobbpuck som måste hanteras och jag känner inte att jag vill skjuta på den till nästa vecka. Det är rätt sjukt att jag ens tänker så. Är man sjuk så är man. Men jag funkar inte så. Jag nämner det inte ens till mina chefer, vilket jag verkligen inte förstår.
Jag var på någon slags jobbintervju härom veckan. Saken är den att de inte vet vad de behöver än och det kommer väl klargöras mer under hösten. Fick frågan om jag kunde tänka mig vara konsult om det skulle vara en utkomst, så jag antar jag är fortsatt med i tanken. Alltid svårt att avgöra, jag gör mig liksom inte till och min stil är inte för alla chefer. Vad jag själv tycker är svårt att säga då detaljerna saknas. Jag är intresserad av området i sig, men är rädd att det är ännu ett teamleader-uppdrag. Jag vill verkligen bort från det, det vet jag med säkerhet.
Läser förstås annonser med jämna mellanrum och igår kom jag på mig själv att på allvar överväga att söka en tjänst som inte ens har med IT att göra. Samtidigt som jag drömmer om tjänster som har med riktigt ny teknik att göra. Lite ambivalent?
Jag hatar dagens arbetskultur. Helst vill jag gå i pension nu, men det har jag inte råd med än.
Frågan som jag behöver besvara är om jag orkar ”härda ut” och sikta på att spara pengar eller om jag vill starta om ännu en gång? Jag vet vad jag har nu och betalningen är bra. Samtidigt saknar jag känslan av att göra något inspirerande med mitt resterande liv. Äta Jobba Sova Dö är inte så uppiggande. Och vem vet hur lång tid man har?
Jaja, jag får ändå vara stolt över att jag åtminstone FÖRSÖKER reda ut mig själv. Envis är jag. Men det hade varit skönt att få en längre period av att känna mig nöjd. Jag minns knappt när det hände sist.
Jag tror allting sitter ihop, jag är så tilltrasslad att allt känns övermäktigt. Jag behöver få tag på en tråd och reda ut så att jag känner att det händer något.
Avslutningsvis är ju inte allt trassligt. Min familj är underbar t ex. Jag fattar så väl att jag måste fokusera på det positiva och kreativa, det kommer ge mig ett bra tag om trasseltrådarna.
To be continued.
Dagens arbetsliv är verkligen inte roligt… Det är slitsamt och tröstlöst många gånger. Finns inte mycket uppmuntrande jag kan säga tyvärr. Men om du söker tillfredsställelse i jobbet, så kan den finnas på ett helt annat håll. Som du litegrann varit inne på själv. Om du vågar lyfta blicken från det du gjort hittills, så kan det finnas oanade möjligheter.
För egen del får jag sjukt mycket mer tillfredsställelse av att putsa fönster hos äldre som blir så himla glada över att få fint hemma 🙂 aldrig nånsin har företagsvärlden och alla mina export/logistikjobb gett sådan glädje över ett utfört arbete. Obs det är jag 🙂 föreslår inte alls fönsterputsning som standardlösning för alla 😂.