Vanedjur

Hade missat att träningen gällde NÄSTA måndag, men sett till vädret som råder just nu sörjer jag inte allt för mycket. Riktigt skitväder ute och jag fryser konstant.

Mätte mig i morse och det var naturligtvis allt annat än roligt, men nu har jag i alla fall måtten uppdaterade och tanken är inte att de ska öka mer nu. Midjan är som väntat den värsta smällen, även om jag ökat överallt. Det enda som rört sig ovanligt lite är låren, men det är ju också rätt klassiskt. Äldre damer (som inte är långsmala av naturen) brukar bli äpplen på tändstickeben om de inte ligger i och varför skulle jag vara annorlunda? Nu har jag grova ben sedan födseln så tändstickor blir de ju aldrig, men det är ändå en märklig utveckling. Tyvärr har jag fått min kroppssammansättning från pappas sida av släkten där alla är stora.

Jag var under 100 i slutet på veckan, men som vanligt skuttades det upp under helgen. Men det är ändå hopp om att se tvåsiffrigt i morgon – om jag sköter mig. 🙂

Ska ut och åka tåg igen i morgon + bo på hotell och är måttligt road av det. Jobbigast är maten, då jag tycker det är lite meckigt att dra med mig tre mål (lunch x 2 + middag) + att middagen måste vara kall. Jag har därför mest ätit ute under hösten, men det är väl inte riktigt hållbart (framförallt ekonomiskt). Visserligen har de god sallad + lunchmat som man kan dela upp i två portioner, så jag behöver inte gå bananas i kalorier bara för att jag äter ute.  Jag har inget superbra hemma heller, mer än om jag skulle slänga ihop egen sallad. Det känns inte aktuellt denna vecka, jag får försöka göra det bästa av situationen.

Det handlar just nu mycket om att hitta fotfästet snarare än att dieta loss. Jag vill verkligen ha ett naturligt förhållande till mat och jag slutar aldrig tro på att det är möjligt. Naturligtvis är det svårt, men jag tror absolut inte på att jag fötts till över/hetsätare. Det är en effekt av miljö och korkade val. Jag åt normalt som barn, var till och med underviktig ett tag. Jag kan peka ut exakt var det gick fel, men det är inget jag vill lägga krut på att älta. Jag vet varför, jag vet hur jag ska tänka och jag vet vad jag behöver för att hitta bättre vanor. Men det gäller att nå dit också. Det är det svåra, att göra en vana av att må bra. Att inte ta till hetsätningen när humöret dalar. Att inte låta jobbet styra mitt mående osv osv. Det är så mycket mer än bara mat. Och ändå inte. 🙂

Jag minns en konstig viktväktare som hävdade att vi aldrig kan lära oss äta normalt. Att det skulle vara något fel på oss. Det var då jag hade bloggat om att jag kände att jag hade haft en dag som ”normalätare” och aha-upplevelsen kring det. Jag tycker fortfarande hon hade fel, men vi har alla våra egna sätt att se på saker. Jag vägrar föra krig mot min kropp eller skylla på dåliga förutsättningar. Mina val har gjort mig till den jag är och gett mig en dålig vana. Det är inte ristat i sten för det.