Gårdagen var en sådan där dag som man helst glömmer bort. Jag skulle ju åkt till Norrköping och klev upp runt fyra och var på hyfsat humör trots allt. Men när jag kom till Hässleholm meddelades det om en olycka runt Eslöv och sedan dog tågtrafiken. Jag väntade ett tag, tog en kaffe och när jag såg att trafiken beräknades återgå till det normala tidigast vid 8 gav jag upp och åkte hem igen. Då hade jag bränt två timmar – på inget mer än en latte på EH. Jag var hemma igen halv 8, så jobbmässigt tappade jag ingen tid åtminstone. Hade jag valt att ta tåget hade jag varit på kontoret halv tolv och behövt ta igen alla timmar + att jag hade inbokade möten 9-12 som jag hade missat.
Igår var jag även irriterad på jobbet i sig av olika anledningar och hade ett bra snack med en kollega om allsköns irritationsmoment som vi delade.
Vikten var inte heller på min sida, fortfarande tresiffrigt, vilket inte var så förvånande egentligen då jag åt en bastant middag + inte hade fått igång magen än så tidigt på morgonen. Men irriterande är det, det ska jag inte ljuga om. Så på lunchen lade jag ner tanken på att äta vettigt och åt vad jag kände för. I sak inte så farligt, jag rostade bröd som jag åt med marmelad + en skål blåbärsfil med flingor och blåbär. Dietfolk skulle svimma av, men det var vad min kropp ville ha. Roligt nog är jag ändå under hundra idag, så det spelade ingen roll. Inte för att man ska titta dag för dag, men för sakens skull.
Jag tror verkligen att jag behöver släppa hela diettänket denna gång om jag ska lyckas. Jag behöver hitta normalläget och jobba på det snarare än att köra någon ”kur”. Just nu har jag dock lite svårt med mitt fokus, det är på annat håll – och det är helt OK. Jag förstår ju varför jag fokuserar som jag gör och jag tänker inte skälla på mig själv. Så länge jag inte hetsäter eller kastar in handduken helt så är det bra nog.
Senaste kommentarer