Energilös

Jag vet inte varför jag har så svårt att tanka energi numer.

Eller det är ju en fet lögn.

Klart jag vet – egentligen. Jag rör på mig för lite, äter inte tillräckligt bra och lever på kaffe och tomma kalorier. Allt i kombination med att jag är rastlös, snart femtio och det är alldeles för långt till vår.

Idag är det snö igen och jag HATAR det. Snö, slask, vinterregn och detta eländiga mörker. Vi är just nu i inne i min mest hatade månad, februari. Den är förrädisk på många sätt. Den framstår som kort efter januaris 31 mörka dagar, men jag har inget extra ledigt och all energi jag tidigare fått av att starta upp ett nytt år med nytt hopp, längre semester etc är nu som bortblåst och kvar står jag med oinfriade löften, dåliga resultat och en oändligt lång väntan på bättre väder och tider.

I år är det extra motigt och jag tror att jag egentligen borde sky all media som pesten. Nyheterna dränerar mig emotionellt – hur bara kan världen se ut så här 2025? Nöjesmedia i sin tur är skräp, skräp och åter skräp. Jag vet inte hur många filmer och serier jag och mannen gett oss på i år – och inte en har varit bra. Nytt som gammalt. Snart är det bara jämnåriga Hajen som jag klarar av att se om och om igen – och handen på hjärtat har jag väl sett den alldeles för många gånger redan.

Det enda hoppfulla är att jag förra veckan undrade vad det var för festival Ica tjatade om i sin reklam i min mailbox… Lite hopp finns alltså.

Men skämt åsido, jag behöver verkligen pigga i. I kväll var jag så seg att jag kröp ner i sängen en stund. Somnade visserligen inte (det går inte med tre unga katter) men det är lite deprimerande att inte orka göra mer av sina lediga tid. Jag hoppas och tror att det vänder snart. Jag behöver se ljuset, på mer än ett sätt.