Zzzzzzzzz

Två nätter på raken nu har jag sovit som en stock. Min kollega höjde visserligen ett varnande finger att det är ännu ett tecken på utbrändhet (fas två så att säga), men faktum är att jag har släppt en hel del på oron nu. Jag har också sänkt temperaturen i rummet rejält, vilket klimakteriekroppen älskar. Dock är det svårt att ta sig ur sängen på morgonen, i synnerhet veckan när mannen jobbar eftermiddag och inte stiger upp snortidigt. Jag ställer faktiskt klockan tidigare än jag behöver så att vi kan ligga och gotta oss allesammans, katter inkluderat. Bästa tiden på dygnet. 🙂

I morgon ska jag dock upp vid fyra igen och ta mig till tåget, det känns som ett straff ärligt talat. Jag hoppas åtminstone sova bättre denna vecka. Har möten i stort sett hela dagarna där uppe och det känns också lagom spännande. Grävde lite i frysen nyss och hittade två lådor att ta med upp till lunch, sedan lär jag handla något på kvällen.

Är i en sådan cykel igen där jag hatar att laga/förbereda mat samtidigt som jag är kräsen med vad jag vill äta. Det är en usel kombo. Idag har jag faktiskt gett upp. Det blir fryspizza till middag. Orkar inte.

Idag har det varit en konstig dag på jobbet. Jag kan inte skriva mer om det av respekt för kollegorna, men jag kan summera det med att folk har fått nog lite till mans. Fröken Konflikträdd tar det rätt bra faktiskt (det är alltså inte mig de fått nog av, då hade jag legat i fosterställning), allt behöver luftas på allvar och det ingår i min ack så märkliga roll att lyfta, tror jag i alla fall.

Det är skönt att prata av sig ibland också.

Hade nyss ett samtal med en gammal kollega och det var ett bra samtal! Jag har väntat på något gott ett bra tag nu – och nu jädrar närmar det sig. Alternativt att jag hamnar i fosterställning. 🙂