Väntan

Jag hade hoppats att den euforiska känslan av att skriva på för nytt jobb skulle väcka liv i min fighting spirit, men det går lite trögt än. Det beror nog på att det inte känns verkligt än. Jag sitter just nu på tåget upp till Norrköping och det är seeeeeeegt att hitta motivation till annat än dumheter då. Jag är så less på att långpendla och att hålla på med det jag gör om dagarna. Det tar så mycket energi och kraft att jag inte orkar freda mig på min lediga tid. Det har gått troll i det hela.

En annan seghet är kylan. Jag hatar kyla. Mitt flöde på sociala medier fylls just nu av bekanta som verkar bo utomhus och som har det så ”fantastiskt”. Själv är jag nöjd om jag tar mig till brevlådan just nu. Jag är ingen friluftsmänniska och i synnerhet inte så här års. Jag finner noll glädje i att laga mat över öppen eld eller på trangiakök. Jag vill mest bara gå i ide och äta skräp.

Med det sagt vill jag ju inte väga tresiffrigt när jag fyller år, så jag måste få igång mig själv nu. Men det är svårt när veckorna är så brutalt uppstyckade pg av jobbet.  Denna veckan ska jag handla lunch ute när jag är iväg, jag pallar inget annat.

Jag tror jag behöver hitta en alternativ väg framåt för att få fart på fläsket.

To be continued.