Det klassiska halvkilot ner idag och i vanliga fall skulle det göra mig glad eftersom det brukar vara ett bra snitt för mig (över det är risken att jag gått in på ”svält”). Nu kan jag inte riktigt jubla än, jag har dansat hoppjerka hela hösten och vintern och det är inte förrän jag ser en en hyfsat jämn linje neråt som jag vågar dra några större växlar av något. Men ett minus är ändå alltid ett minus och det var skönt att se något positivt idag.
Annars var det segt i morse. Hade stängt av larmet så jag snoozade bort 20 minuter till min egen irritation. Fel dag att göra det på också eftersom det är vägdag och jag heller inte förberett vare sig frukostyoghurt eller sallad till lunchlådan. Dessutom hostade jag slem igen och det var snö ute på vägarna som kommit över natten. Och när jag skulle kolla tågstatusen såg jag att legot jag betsällde i söndags nu var ännu billigare. GAH! Men det gäller att fokusera och inte gräva ner sig när humöret tryter. Jag hann ändå fixa allt som var tänkt, det gick bra att cykla i snön (tur i oturen att jag har punka på pendlingscykeln och således kör med min fina cykel just nu…) och jag är rätt säker på att hostan släpper igen under dagen. Den triggades igår igen då det skulle envisas vara så satans kallt. Jag hade dessutom tid för mammografi inne i Hässleholm, vilket innebar att jag var tvungen att gå ute i kylan betydligt mer än jag ville. Det tyckte verkligen inte kroppen om alls. Min näsa klarar inte alltför kalla temperaturer.
Något hemmapass var det inte tal om igår, vi var båda så frusna och trötta på vintern att blotta tanken på att ta av sig minsta lilla lager kläder kändes oöverstigligt. Jag ska se senare idag om jag känner mig pigg nog för ett lättare lunchpass, t ex funcgymmet – eller om jag helt enkelt sparar mig till imorgon. Det hänger på slemmet. 🙂
På ett forum som jag hänger lite på ställdes nyligen frågan hur man hanterar en dålig dag/dåligt humör och jag fascinerades lite av svaren. Det var mycket ”drar täcket över huvudet, tittar på bra TV-serier, gosar med husdjur, tar en löprunda och så vidare. Bra exempel absolut, MEN… så funkar det ju inte riktigt? Jag hade inte gärna kunnat dra täcket över huvudet i morse och bara skitit i att åka till jobbet? Jag tror personligen att man måste lära sig att hantera dåligt humör här och nu och helt enkelt tvinga sig att sluta gruffa i den mån det går oavsett om det är ens eget fel eller ej. Sedan finns det alltid olika grader i helvetet såklart, men om jag skulle stanna hemma varje gång en dag startar illa, då skulle det inte bli mycket jobbat… 🙂 Plus att det inte hjälper att sura. Sedan kan jag naturligtvis hålla med om att t ex fysisk aktivitet kan jaga bort inneboende aggression (boxpass någon?), men det är verkligen inte alltid man kan ta till det direkt.
Jag har tre steg som jag använder mig av när jag tjurar (numer, förr i tiden stängde jag bara av och tjurade till döddagar):
- Släpp det! Livet är för kort för att tjura, älta, gruffa och det är mitt eget ansvar att välja hur jag vill må. Det mesta går att skaka av sig redan här.
- Gnäll av dig! Skriv en svada i bloggen, klaga hos någon som kan ta det på rätt sätt och ge stöd. Gå sedan till punkt 1, fastna för fan inte i gnällimbo!
- Gör något åt det! Om det nu inte går att släppa och jag kan påverka det på något sätt får jag se till att göra så och sedan ta mig till punkt ett.
Jag mår fantastiskt mycket bättre av detta beteende än att som tidigare gå omkring och älta. Eller för att summera det ännu enklare, om jag inte kan/vill göra något åt det jag retar mig på finns det ingen anledning att stressa över det.
Sedan är det inte alltid det är så enkelt att inte irritera sig, ta en sådan skitsak som Facebook. 🙂 Men jag försöker tala om för mig själv att om jag nu stör mig så på en persons åsikter kan jag faktiskt låta bli att läsa. Alternativt gnälla lite hos en kompis och sedan släppa det, jag är trots allt bara människa. 😉
Livet är för kort för att gå omkring och vara arg.
Näe tycker inte heller om att gå omkring och vara arg, annat än under begränsad tid, och då behöver jag oftast få vara arg. Har levt så känsloförstoppat under många år så det är en befrielse att tillåta mig alla slags känslor 🙂 Ilska kan också tjäna som trigger för att vidta åtgärder, för energiryck, för en vilja att förbättra. Jag vill gärna leva annars efter devisen att ”välja sina strider”, inte spilla krut på mer än det nödvändigaste. Vissa saker kan man inte göra ngt åt, bättre, som du skriver, att ignorera – titta åt sidan. Låt det inte irritera dig i onödan! Men när lejonet väl ryter – då ska alla veta att hon ryter därför att hon har goda skäl 😀
Ja, det är stor skillnad på att tjura och att bli heligt förbannad! Jag kommer från ett helt släktträd av konfliktduckare och det är kutym att svälja sin ilska. Det är inte hållbart i längden, man mår oerhört dåligt av det.
Min man har lärt mig att låta när jag är förbannad, på gott och på ont. 🙂 Det är bra att få det ur systemet, men inte så kul när jag låter min oredigerade ilska gå ut över andra, men jag försöker att genast be om ursäkt i de fallen.
Och om jag nu blivit förbannad och rutit till så får det vara bra där, då ska det vidare, antingen genom att jag släpper det eller att jag gör något mer konkret åt det. Typexempel för mig: författar sansade texter till de som är inblandade om varför jag tycker det är fel. Skulle jag skriva dem i stridens hetta skulle det bli katastrof. 🙂