Tjockistankar

Efter ännu en helg i sus och dus är jag idag tacksam att vågresultatet för dagen är på samma som förra veckans resultat. Jag  kan faktiskt ha litet hopp om att slippa ett plus i morgon… Men det är egentligen en sanning med modifikation oavsett eftersom det är röda veckan och jag oftast brukar väga lite mindre då. Men just nu är jag nöjd med att vara där jag är och jag har ingen som helst energi att ta något större grepp för stunden. På lördag åker jag på jobbresa till Indien och kommer hem igen på torsdag, så jag känner inte att jag har varken energi eller ens möjlighet att ha kontroll just nu. Nu brukar jag sällan frossa på jobbresor, snarare tvärtom + att Indien i sig är en utmaning. Jag har inget emot maten smakmässigt (ok, deras fabläss för att äta allt på djur är lite huga, jag är en kass köttätare på den fronten…), men det är allt en liten vetenskap vad man ”kan” äta och dricka på plats. Inte för att jag är känd för att noja, men jag behöver ju inte äventyra magen alldeles heller. 🙂

Sedan gillar jag inte att resa med andra, om det inte är min man, det bara är så. Vi är sju stycken sammanlagt och alla har olika viljor och smaklökar. Vi har t ex en kollega som hatar all form av asiatiskt, det känns ju bra… 🙂 Men det är bara att se vad som händer, jag åker inte dit för att äta. Bara jag kan undvika de hemska kakorna så är jag nöjd. 🙂 Hotellet har ett hyfsat gym också så jag hoppas hitta tid och lust att gå dit. En av kollegorna vill haka på, men sådant stressar mig mer än peppar. Jag är inte mycket för det här med att träna med andra på det sättet. det är en sak att gå på pass där andra är med, en helt annan sak att gå tillsammans. Jag är ju så pass elak att jag tycker att åsikten ”det är jättebra att vara flera om det så att man går dit” lika ofta kan översättas till ”min kompis ville inte idag så då struntade jag också i det”. Delat ansvar = inget ansvar. Men vi är alla olika där och det hänger väl också på hur man är som person. Är båda taggade är det säkert bra. Själv har jag mest råkat ut för de som låter mycket och ger upp efter en gång. Förutom min man då, vi peppar faktiskt varandra bra. Men vi känner ju varandra utan och innan också. 🙂

I fredags firade vi ett år som gifta och 15 år som par. Vi hade dukat upp för en riktig frossarfest, men som vanligt blev det mest öl och istället kunde vi gå och småmumsa på onyttigheterna dagen efter. Egentligen inte ok i min bok, men den här helgen var faktiskt satt på undantag. Den gav inte mersmak heller på den fronten, även om jag ger Lidl en liten eloge för deras snacks. 🙂 Vi rundade av söndagen med att äta linssoppa till lunch och knäcke med kokt ägg till middag/kvällsmat så det var i alla fall en bra dag. Sett till för sex-sju år sedan var det faktiskt en riktigt vettig helg. 🙂 Jag kan inte fatta hur vi kunde äta som vi gjorde då, det är ett rent under att jag inte vägde mer.  Tror min räddning alltid har varit att jag äter ganska bra på vardagar + att jag faktiskt fick lite vardagsmotion trots allt (ett liv utan körkort är inte bara av ondo…).

Träning med lösa vikter igår på lunchpasset och jag var stel som en pinne innan, men det gick ganska bra ändå. Ett riktigt bra pass och det var lite kul att vi alla kaxigt kom med vikter på 5 och 2,5 kilo. Innan passet startade sprang tränaren och hämtade ett par set på 1,25 kilo som han ställde i mitten ”inte för att jag misstror er, men utifall att…”. Då vet man att man kommer att få det jobbigt. Jag tycker det är kul pass vi har den här terminen, det är inte så mycket vikter det handlar om, utan att använda kroppen till max och jag kan lova att 2,5 kilo kan väga bly i rätt rörelse… Eller ta SomaMove, vi svettas så det rinner pölar på golvet och det är enbart kroppen som används. Nåja, jag har ju en rejäl kroppsvikt som ska flyttas på också, så nog tusan är det vikter inblandade. 🙂

Idag ska jag köra lite kettlebells med mannen när jag kommer hem, fast först hoppas jag hämta ut ett paket från Bonprix. Jag har beställt trekvartstights, jag hoppas de passar! Jag behöver dem till resan, det är 35-37 grader där just nu. Barbent går fetbort av flertalet olika skäl. Lårskav någon? Fast vi skyller väl på värdigheten. 🙂