Jag skulle kunna använda samma rubrik som sist: Ack denna vikt, ack denna midsommar, ack detta Zalando… I fredags på själva midsommarafton visade vågen 77,1 och jag kände mig riktigt fin och skön i kroppen. En skön start på en i stort sett vit helg (lite avec till eftermiddagskaffet i lördags, annars inget). Man kan ju tycka att det borde gett lite hjälp på traven att inte slafsa till helgen. Ha! I måndags var det 80,1! Jag behöver inte skylla på alkoholen, den saken är klar. Inte för att de tomma kalorierna hjälper till (eller är hälsosamma), men det är inte där problemet sitter. Problemet är att jag äter som en idiot på helgen och att jag sitter still. Frukost bestående av gedigna mackor, kolhydrater i sådana mängder att en LCHF:are hade legat i fosterställning och som inte det var nog – SNACKS. Var det inte jag som skulle ge fan i snacks? Jag försökte faktiskt hålla mig ifrån det för att nu ge mig lite stöd här, det tog faktiskt till söndagen innan jag ”bröt ihop”. Men det förklarar ändå inte varför jag hade en egen påse när jag inte ska äta det?
Nåväl, jag ser ju vad som behövs skruvas på. Jag MÅSTE få bukt på mitt helgätande. Jag kan inte skylla på att mannen gör si och så, han har inte min kroppsform eller min typ av jobb för den delen. I morse var det precis under 80-strecket så det återstår att se om jag kan balansera ut det till i morgon. Troligen inte, det är lite för stort gap. Det som också talar emot det är att vi har jobbsamkväm från lunch idag till lunch i morgon med uteluncher. Men en positiv sak idag är i alla fall att magen rör på sig idag, har åter igen varit stiltje på den fronten.
Jag blir så trött på mig själv, jag upplever att Oxytarm och varmt vatten faktiskt ger förbättringar, men jag glömmer bort det så fort det är helg och då stannar det upp och jag måste börja om. Men idag startade jag med Jillians löpbandsprogram och det skakade igång det hela. Jag gillar verkligen det programmet, det är precis jobbigt nog för att vara utmanande samtidigt som det känns görbart. 45 minuter går faktiskt ruskigt snabbt. Dessutom svettas jag som en tok. Visst, det är låga farter, men genomsnittslutningen på bandet är 5 %. Det tar på rumpa och lår även om man går och joggar på låga hastigheter.
Till min stora glädje är det Soma Move både på torsdag och fredag. Eftersom träningsgruppen är slut för terminen har Soma Move-instruktören tagit torsdagslunchtiden de närmaste tre veckorna. Jag vill minnas att det var något liknande upplägg förra året, men då fick jag vattkoppor och sabbade alla mina framsteg på den tiden och lite till för att jag tyckte synd om mig själv. Jag älskar Soma Move, hade det funnits en träningsform som jag bara fick köra livet ut hade det varit den eftersom den aldrig slutar vara utmanande och kroppen får en sådan skön genomkörare. Sedan är det förbaskat jobbigt, ibland vet jag inte hur jag ska orka till slut. Men det finns inga regler på hur snabbt och tufft man ska utföra det, det går alltid att anpassa efter dagsform.
Igår körde jag tre varv på funcgymmet, det var en evighet sedan sist, men det kändes bra. Jag måste säga att jag är nöjd med hur min kropp utför träningspass, i torsdags på KB-passet kände jag mig nästan studsig, så laddad var jag. Den biten fungerar i alla fall finfint just nu, i alla fall i veckorna. 🙂 Helgerna är misär, och inte hjälper vädret till heller. Sannolikheten att vi tar första cykelrundan nu i helgen är låg efter att ha sett prognoserna. Jag hoppas det vänder, åtminstone att det kan vara lite uppehåll när vi är lediga och inte så sabla blåsigt. Igår frös jag nästan så jag skakade på vägen hem!
Zalando ja. Fick hem mitt andra paket igår och först var jag lite förvånad över hur handväskan såg ut och jag trodde faktiskt de skickat fel mönster. Men när jag väl försäkrat mig om att det var rätt och jag provat trycka ner systemkameran i den var jag såld. Mängder med fack som alla stängs med dragkedja och en magnetknapp som håller ihop allt. Det får bli min nya uteväska, betydligt tjusigare än den gamla säcken (även om den verkligen varit bra). 🙂
Jag hade även en mängd klänningar i paketet och det var inte helt lätt att prova dem. Fick ta en provomgång till när mannen kom hem från jobbet, han brukar vara bra rådgivare (inget hycklande). Jag kände mig emellanåt riktigt tjock och ful igår när jag provade första gången, jag trivdes inte alls med mitt utseende och det hjälpte förstås inte att håret var oljigt och tråkigt eller att magen var som en degig boll och strumpbyxorna korvade sig istället för att hålla in. Jag såg en gammal, fet tant i spegeln, och jag vill inte vara det än. Jag är faktiskt ”bara” 42 trots allt. Jag har en högst ofrivillig bekant som är yngre än jag, men som varit tant sedan hon var 12 och jag tycker jag liknar henne nu, vilket inte är ok alls. Men det är konstigt med speglar, när jag sedan visade upp mig för mannen såg det bättre ut. Han ger mig antagligen lite mer självförtroende när han säger att det sitter bra. Han ser inte det jag ser (och skulle jag säga att jag tycker jag ser ut som den yngre tanten skulle han barskt säga åt mig att skärpa till mig). Nåväl, det blev fler klänningar att behålla än jag räknat med, de var faktiskt över förväntan allesammans och det var bara en som direkt hamnade i returhögen för att den var för bred (och dessutom för kort). Flertalet av dem är helt slutsålda nu, så jag är rätt nöjd att jag hann få hem dem. Två är dock mer för hösten, trots att de kallas sommarklänningar. Fast det är klart, så som vädret är nu så… 🙂
Hursomhelst, där var en svart fodralklänning som jag tyckte satt som en potatissäck första gången jag provade den. Den är draperad, men draperingen hamnade på magen och eftersom den var i storlek 42 var den rätt lös och jag tyckte jag såg gigantisk ut och hade inte ens tänkt överväga att behålla den, även om jag gillade modellen i sig. Men på kvällen provade jag den ändå igen och då var det som att vrida på ett kalejdoskop, det växlade friskt mellan positivt och negativt och jag blev riktigt yr i huvudet till sist. Mannen tyckte den satt bra, men höll med om mina farhågor när jag delade dem och tyckte att jag kunde prova en storlek mindre (ok, han kan också ha ledsnat på att vara rådgivare vid det här laget, vilket jag förstår fullt. 🙂 Jag var extremt velig igår). Så den åker tillbaka tillsammans med en klänning som jag verkligen tyckte passade perfekt, men sniken som jag är såg jag att den sänkts med nästan hundra kronor sedan jag beställde och det fanns ännu två ex kvar i min storlek… Jag beställde om den till det nya priset + det absolut sista exet av den svarta i storlek 40. Den hade lägligt nog också sjunkit i pris. Återstår att se om jag behåller dem. Klänningen som satt som en smäck har ett minus, dragkedjor på axlarna som jag skulle vilja operera bort. Jag inbillar mig att det är rätt enkelt eftersom det finns gott om tyg kvar, men tänker i så fall anlita min mor. 🙂 I övrigt är den supersnygg. Jag ska helt klart ha figursydda klänningar, oavsett storlek. Draperingar är räddningen för oss plufsiga damer med lite former. 🙂
Nåväl, jag må vara som ett kalejdoskop just nu, men jag är även på hugget att göra något åt det. Jag beställde hudprodukter igår från ett gammalt favoritställe, nagellack från ett annat ställe och jag har bokat tid hos frissan i morgon. Pengarna rullar som bara den, men jag har inget dåligt samvete. Jag är värd det. 🙂 Jag behöver få vara lite egenkär och hitta tillbaka till mig själv så att jag kan se på mig själv utan att bilden växlar konstant mellan ok och vedervärdig. Jag behöver inte vara fin för någon annan, men jag vill vara fin i mina egna ögon. Visst har vikten en del i det, men det är inte hela sanningen heller. Jag och min kropp behöver finna varandra igen, vi behöver helt enkelt en liten kärlekssemester. 🙂
