Det krävs en gnutta mod att ta av sig alla kläder och ställa sig först på vågen, sedan ta fram måttbandet och försöka utröna resultat (inte alltid så lätt när man är plufsig i hullet). Men nu har jag siffror av alla de slag igen och måtten var ändå inte SÅ hemska som jag hade fasat för. Naturligtvis höga, men min senaste mätning var i augusti, så det var som mest 2 cms ökning (bysten + höften, vilket också kan vara för att jag lät bandet vara löst idag). Mest förbryllad är jag att magputen var den samma, det är som sagt byst och höft som ökat mest. Hade jag varit smal hade jag tackat och tagit emot.
Som väntat var också vikten 1,5 kilo lägre än i måndags utan att jag egentligen gjort något. Igår åt jag ju till och med en kardemummabulle till kaffet. Den var ljuvligt god, det enda som var lite synd var att jag var lite för mätt. Men det är lärdomar hela vägen nu, inte blixtresultat.
En positiv tendens jag märker är att jag börjar få upp suget att baka och laga mat. Häromdagen sparade jag ett recept på just kardemummabullar och igår bläddrade jag genom senaste numret av Hembakat (tog ett par nummer för att få fina glas) och till min förvåning ville jag spara på flera recept. Dietfascister skulle väl svimma om de hörde detta ”Du som är så fet kan ju inte börja baka bullar nu fattar du väl!”. Men det är ju just det som folk inte förstår. När man som jag tappat lusten till det mesta så är inte svaret att plikttroget tugga på en morot och köra vidare. Om man bortser från någon VV-bagel så har jag säkert inte bakat på fem år, jag minns knappt. Ändå tycker jag egentligen det är roligt. Och handen på hjärtat, jag hetsäter inte hembakat, det är det för mycket jobb för. Plus att det som hänt de har skitåren är att jag handlat på mig klafs när jag varit i affären istället (och det går finfint att hets- och överäta). Ofta handlar jag för mycket också, sällan jag nöjt mig med en bulle.
Jag har även sakta men säkert börjat väcka mitt matlagningsintresse till liv. Jag river ut lite recept här och var eller tar screenshots och på fredag ska jag testa ett kycklingrecept där man gör allt i en panna. Laga mat från grunden har det också varit väldigt illa med under en lång tid nu. Jag har haft noll matintresse och det kan ju låta motsägelsefullt när man ser mig, men de som vet bättre vet hur det fungerar. Man blir sällan fet och orkeslös av hemlagad mat.
Så jag hoppas glädjen sitter i nu, det kommer vara nyckeln till ett hälsosammare liv.
Jag hoppas också att de siffror jag plitat in i mitt gamla hederliga excelark får hållas orörda som rekord. Det finns bättre rekord att ta.
Att göra en så kallad livsstilsförändring innebär vissa saker. Ofta är det ganska spännande i starten (i alla fall för mig), sedan kommer ofta en period av tvivel. Förr eller senare kommer man till den hemska insikten att det här kommer att ta tid.
Där var jag igår. Faktum var att jag hade en riktigt bra dag tills efter jag hade tränat på kvällen och tagit en dusch och insåg att kläderna jag ville ha på mig satt så hårt att jag inte kunde andas. Och så fortsatte det tills jag till sist hittade något som hjälpligt gick på mig. I kombination med detta var jag också sugen på något mer spännande att äta + lite oroad över helgen. Nu har jag åratal av erfarenhet så jag vet att det sämsta att göra i dessa lägen är att ge efter och ge upp, det gäller snarare att hantera krisen illa kvickt. Steg ett är att hitta kläder som passar så att jag inte nojar vidare, steg två är att lugna ner matrebellen och förklara att helgen kommer betyda utemat åtminstone en gång, kanske två och att vi väntar in det. Det funkade och jag var relativt ok igen, men i morse var det dags igen då jag insåg att jag satt en påminnelse på mätning med start idag och jag orkade inte ändra på det. Så jag fick vackert mäta mig IGEN med bara en vecka mellan och det är ju aldrig en bra sak. Dels hinner det inte hända något, dels är mått lite knepiga, det kan diffa på cm upp och ner beroende på hur man håller måttbandet och förstås hur dagsformen är.
I sig gör det inget, jag är fullt medveten om att det kommer ta tid och jag har accepterat min kropp här och nu. Men när man precis krisat lite är det tufft att få jobbiga siffror svart på vitt upptryckt i nyllet.
Nåväl, jag redde ut det också och jag är rätt nöjd med att vikten tuggar stadigt på neråt. Idag var det sex hekto ner sedan förra veckan. Inte 1,6 kilo som 2010, men det hade jag verkligen inte väntat mig heller. Dessutom ska tilläggas att jag både tränade och åt sent igår, så det gör säkert något extra hekto i sig.
Igår fick jag hem en beställning från Triumph, insåg att jag behövde nya tränings-BH:ar, har få som sitter riktigt bra just nu. Fördelen med Triumph är att de är väldigt justerbara så de kommer att passa även om jag går ner i vikt. Med det sagt var de på absolut maxnivå nu, vilket också bidrog till lite sorg. Jag tror nästan jag ogillar fett på överkroppen mer än på höftpartiet numer. Enda fördelen är att bysten i sig är större, men eftersom allt annat runt om också är det, sitter allt så illa och jag vantrivs verkligen. Höft och lår har alltid varit stora så där reagerar jag knappt. Även om jag hatar lårgnuggande.
Nåväl, tränings-BHarna satt ändå bra nog och får stanna, liksom ett par riktigt sköna tights. Däremot hade jag två lite finare vanliga BH:s som åkte tillbaka idag. De gick på mig och kan säkert vara jättefina när jag minskat i omfång MEN jag vill inte gissa och hoppas. Jag köper fina BH:s den dagen jag är där på riktigt. Jag vill inte gå i obekväma kläder mer än jag måste nu.
Med det sagt ska jag hålla mig från kläder ett tag nu, jag har så det räcker.
Men lite boost behöver jag (som inte är mat) och igår handlade jag blommor + att jag beställde dyrt smink som extra pepp. Smink är jag ju inte för fet för, även om jag egentligen mest går osminkad. men tanken är att börja rampa upp kontorsbesöken och jag jobbar på HR, så då vill man faktiskt piffa sig lite i alla fall. Jag är ju omgärdad av stiliga kvinnor. 🙂
I morse tog jag alla mina mått igen och det var förstås inte jätteskoj, men det måste ju göras. Det som ökat på mest var mage och bröst intressant nog, lår och höft var märkligt nog de samma som sist. Ålderns omformande antar jag.
Veckans officiella vågresultat = -0,7 kilo. Det är desto trevligare. Fortfarande otäckt högt såklart, men det går åt rätt håll.
Igår cyklade jag till affären och hämtade paket, det fick bli min motion. Det som slog mig var att låren slog emot varandra precis hela tiden, på en nivå jag aldrig upplevt innan. Urk. Nu var det visserligen varmt också och jag har väl inte gått barbent mycket i den här kalibern innan (har alltid haft tights under, men ändå. Urk som sagt.
Idag blev det Soma Slow på lunchen och jag skulle värma på lunch efter det och lyckades slå kylskåpsdörren rätt på högra stortånageln som redan var lite bräcklig från vandringen i söndags. Ajsomändainih-vete! Det dunkar som bara den och jag räknar iskallt med att nageln kommer att ramla av snart. Blodet stänkte också, tur man inte har lätt för att bli panikslagen. Så jäkla typiskt! Men en sargad stortå GÅR ändå att komma runt. Jag måste bara hitta en öppen sandal så jag kan åka in till kontoret i morgon + tejpa tån som en dåre. Suck.
Nåväl, jag har gjort en ny viktexcel nu där jag roar mig med att jämföra 2010 och 2022, eftersom det är så likt startmönster. Ska bli spännande att se. Hittills diffar det på 2 hekto (2010 leder). Nästa vecka hade jag tappat hela 1,6 kilo 2010, det har jag svårt se hända i år eftersom jag inte dietar på det sättet (och är tant), men man ska aldrig säga aldrig!
Då var måtten tagna och som väntat var de förstås i den övre skalan. Största magputsmåttet sedan jag började mäta mig 2010, men det beror också på att jag började med det långt efter de andra måtten så jag vet inte vad det var i starten. Jag är inte så berörd faktiskt, jag visste att det skulle vara höga siffror. Men det är roligt hur jag ändå lyckas förtränga det, bara häromdagen kollade jag mått på kläder och verkade inte alls ha tagit in mitt midjemått. Jag tror fortfarande det är runt 70. 😄
En månad har gått sedan ”omstarten” och viktmässigt är jag där jag startade. 😀
Jag är inte upprörd över det, jag har inte skött mig. Periodisk fasta är bra, men kompenserar inte för överintag på helgen och jag hade på det en vecka i fullkomlig kaos också. Så jag är nöjd med att vara på banan igen.
Idag var det dags för mått och motivationen var ju så där i ärlighetens namn.
Men tji fick jag:
datum, vikt, arm, höft. byst, midja, lår, magput
Minskningar överallt, utom midjan! Och magputen har minskat med hela FEM centimeter, vilket jag också känner. Det ska här tilläggas att jag var ovanligt svullen i början på året, men det är ju också en effekt av kosten. Det här bevisar i alla fall att jag inte är på helt fel väg.
Så nu ska jag försöka få fart på motionen igen, benet börjar vara ok nu. Sedan är det bara att köra på och försöka sätta P för de allra dummaste kostbesluten åtminstone. Jag har åtminstone tre mått som jag vill minska tiotalet på. 🙂
Det låter lite koko att tala om första dagen då jag hållit på i större delen av mitt vuxna liv med att lära mig om mat och hälsa, men är det omstart så är det. 🙂
Så idag var det dags att väga, äta och inte minst fota mig själv.
Vägningen hade jag minst oro inför eftersom jag väger mig så pass ofta och aldrig slutat regga vikten sedan jag startade hösten 2010. Jag har alltså benkoll på min vikt och jag var extra glad över att med ett hekto till godo slippa se en 9:a idag som startvikts-tiotal. Så 89,9 är starten och det är förstås högt som så och övervikt som heter duga – men ändå hanterbart. Och för att ge mig lite pepp så har jag inte gått upp i vikt sedan förra omtaget i augusti (då jag vägde in på exakt 90). Om jag även bortser från julen så har snittet legat på 88 kilo sedan dess och jag går alltid upp 2-3 kilo i vikt på julen oavsett vad jag gör, eftersom jag är så stillasittande och lat då. 🙂 Det oftast brukar försvinna när vardagen är igång. Så vikten känns ok. Jag har varit oerhört slarvig hela hösten, men fastan på vardagarna har onekligen räddat mig från att gå upp.
Måtten var det värre med, det var ett tag sedan sist och då vägde jag mindre, så det var såklart ganska ledsna siffror att skriva in i bladet, men inte oväntat det heller. Det är tack och lov inte de högsta siffrorna jag sett, även om jag då får gå så långt som till 2010.
Fotona var värst, det har jag släppt helt av olika anledningar och även om jag SER att jag är tjock så ser jag det ändå inte. Det låter galet, men jag tror alla som gått upp och ner i vikt vet exakt vad som menas. En kompis till mig kallade det omvänd anorexi, man inbillar sig att man är smal.
Att ta kort på sig själv löser det på ett brutalt sätt. Nu har jag ju sett bilder på mig själv innan i år också och suckat, så jag visste ju vad som väntade, men ändå… Jag gillar verkligen inte att vara en degklump. Jag kommer aldrig att bli den typen av människa som bara kan rycka på axlarna och älska dallret. Det är nog för att det är en så stark påminnelse för mig om att jag inte respekterat min kropp. Jag har inget behov av att vara trådsmal och skrynkelfri. Visst, vissa morgnar undrar jag vad det är för hålögd dåre som möter mig i spegeln, men det går att piffa bort. 🙂 Jag har t ex rejäla mörka ringar under ögonen och inget jag gör kommer att trolla bort dem. Det är mitt eget levernes fel + antagligen lite naturligt också.
Jag har heller inget behov av att se särskilt piffig ut, och tur är nog det med tanke på min arbetsplats (idel superpiffiga, smala och vackra kvinnor – som är 10-20 år yngre än jag). Jag trivs med mitt utseende i den aspekten och det är väl det bästa med att åldras, man slutar se ner på sig själv. En fördel är väl också att jag aldrig varit piffig, jag var nörd som tonåring och aldrig någon direkt skönhet som ung. Jag tycker nog jag var som finast runt 36-37.
Om man tittar på var jag var viktmässigt då så inser man ju snabbt att vikten har stor betydelse för mig. Eller, ja inte siffrorna i sig då, utan kroppsformen som i sin tur styrs av vikt + muskler. Jag älskade att se mig själv i spegeln då. Det roliga är att jag då vägde mellan 70-74 kilo och till min längd på 171 cm så är det många som klassar det högt och jag vet flera som börjar sina dieter på det jag gick i mål på. Men vi är alla olika och olika formade på det. Jag tror inte jag skulle vara så vacker vägandes 59 kilo, men det vet jag såklart inte heller. Vad jag vet är att jag har aldrig varit i närheten av det och enda sättet att jag skulle hamna där är om jag blir allvarligt sjuk – och det slipper jag ju gärna. På mig är gränsen runt 70 för kropp och knopp i fortsatt balans. Sedan har jag förstås en kroppsform som i mångt och mycket döljer fett rätt bra, jag ser smalare ut än vad jag är.
Men det går inte att dölja hur mycket som helst och det jag verkligen vantrivs med nu är mina armar och min dubbelhaka. Mage och rumpa är såklart inte på topp de heller, men de går att gömma lättare. Armarna är där de är och jag har fått lägga undan flera favoritplagg för att de inte går att trä på nu. Det är år sedan jag tog en flexbild på mig själv. 🙁 Och hakan ser jag varje dag på Teams. Jag ändrar sittställning och kameravinkel som en tok för att slippa se den, men den är ju där. Urk.
Just tjocka armar och dubbelhaka är även klara tanttecken för mig och även om jag inte är så piffig så vill jag inte bli just den typen av tant riktigt än.
Samtidigt är jag 46 år och jag fattar ju att tanten kommer allt mer. Jag kanske inte kan nå drömmen om att se ut som för 10 år sedan med andra ord, men det kan i alla fall bli lite bättre. 🙂
Dessutom, det handlar även om min hälsa i grund och botten. Jag vill kunna vara aktiv i mitt liv och jag märker redan nu att jag blir allt mer begränsad i rörelser och annat pg av kilon och tappade muskler. Jag har all anledning att dra i nödbromsen, då jag vet alltför väl vad som händer annars. Mina gener har inte gett mig mycket gratis där.
Avslutningsvis, det är ändå med sorg i hjärtat jag ser min viktstatistik under pandemin.
2019
73,0
2020
79,2
2021
87,0
2022
89,9
Medelvikt
6 kilo under 2020. 7 kilo TILL under 2021. Och just nu 3 kilo ytterligare på det (men det tänker jag att jag stoppar nu). Läskigt mycket på läskigt kort tid.
Jahapp, då var det dags att se hur illa läget är. 🙂
Vikten idag var 89,4 kilo, vilket är under 90-strecket och det är jag så nöjd med. Mina inofficiella vägningar från förra veckan (som jag alltså inte själv sett eftersom jag tittade bort) var en bra bit över 90, men de räknas inte, haha! Officiellt är årets högsta vikt 90,5 kilo och det irriterar mig lite att det gått så pass långt att nian dök upp i statistiken – två gånger om dessutom. Men jag hade nästan trott att det skulle vara ännu värre, så jag är nöjd. Jag hoppas det är det sista jag ser av nittiotalet nu.
Det är verkligen hemskt att se svart på vitt hur den negativa stressen tog mig i sitt grepp, 17 kilo har jag gått upp i vikt sedan december 2019. Jag gick upp 4 kilo den månaden (en av de värsta månaderna i mitt liv) och sedan har det tillkommit 6+7 kilo till under 2020 och 2021.
Måtten var förvånansvärt bra, trots att jag vägde mindre senast de togs så är det inget mått som är högre + att två mått faktiskt minskat lite. Varför man inte ska stirra sig blind på kilon.
Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker också att den där allra värsta känslan av uppsvullnad har lagt sig, kläderna skaver inte riktigt lika mycket. Men det kan såklart vara att jag vant mig också.
Fastan fortsätter kännas bra, det är nästan lite läskigt att jag inte reagerar mer än jag gör. I helgen kommer jag att öka ätfönstret lite för att sedan återgå till mer strikt igen. Ska bli spännande att se hur det fortlöper.
Jobbet börjar nu alltmer trappa upp igen som väntat och nu gäller det att vara vaksam och principfast. Jag har dagar då jag önskar att jag hade ett totalt hjärndött jobb där man bara lallar sig genom dagen, men det är förstås inget att eftersträva heller. Jag skulle antagligen dö inombords, jobb är ändå en så stor del av ens liv. Drömscenariot hade väl varit att bli ekonomiskt oberoende och jobba med det man verkligen brinner för – vad det nu är.
Men jag tänker inte låta 2021 bygga på ännu mer kilon nu! Duktiga flickan får faktiskt kasta in handduken nu och sluta acceptera negativ stress. VI lever bara en gång vad vi vet.
Äntligen börjar det gå åt rätt håll. Ett litet minus idag och framförallt är det bra siffror på de andra procenten. Inte för att de har så mycket sanning i sig, men lite indikationer ger det ändå.
Stärkt av det tog jag fram måttbandet idag, något jag skjutit på ett bra tag. Det var intressanta siffror. Som väntat en del rejäla plus, vilket är naturligt eftersom vikten är högre, men det är inte direkt jämn spridning. Låren hade faktiskt till och med minskat med 1 cm, vilket inte förvånar mig så mycket, jag har känt att de har format till sig igen och jag märker också att jag har starka lårmuskler, kanske bland det starkaste jag haft faktiskt. Eller åtminstone är de flexiblare än de någonsin varit, jag märker det på Soma Move om inte annat. Toe squats har nog aldrig känts enklare än nu.
Midjan var samma som sist jag mätte mig, de stora plusen ligger över magen och höften och det tolkar jag som att det är mina projekt- + coronakilon som satt sig där i det stora hela. Inte direkt ovanligt, även om jag inte är van vid att det är SÅ påtagligt extra fluff just om magen. Det är det högsta uppmätta måttet faktiskt, vilket är lite deprimerande. Nu är det en sanning med modifikation dock, jag mätte inte runt magen de första åren då jag var som tyngst (som referens var min midja på samma mått då jag startade, vilket inte säger lite om hur bred jag måste varit runt magen…). Tittar jag på näst högsta värdet är det ändå ganska lika. Gissar att min ålder spelar in lite nu också, medelåldern gör sig alltmer påmind. 🙂
Det förklarar också varför jag helst går i klänning med A-linjesnitt nu. I måndags när jag skulle till Ica fick jag ha jacka på för första gången på länge och jag kände mig lite som en korv om jag ska vara ärlig. Inte så konstigt, eftersom alla mina höstjackor går ner över höften. Tidigare i år har jag använt min skinnjacka som slutar i midjan. Det är tur att jag jobbar så mycket hemma, annars hade det varit ett litet problem nu. Testade min nyaste jacka och den sitter spänd som bara dem över magen. Blä! Jeans vågar jag inte ens prova!
Nåväl, dagens siffror ger mig ändå hopp om fortsatt positiv utveckling! Och det finns en muskulös kvinna under fettet. 🙂
Loggade min ”dyra” färdigrätt i VV till middag idag och VV drog iväg med hela 20 SP, jisses amalia. Den andra rätten var lite mer normal på 15 SP. Det är här jag antingen måste lära mig att tänka om eller helt enkelt ge upp VV. Det ÄR ju rent krasst ok att lägga 20 SP på en vardagsrätt och det ÄR ok att sno en VB för att den ens ska få plats. Hellre det än att äta en mängd 0 SP i övrigt, bara för att siffrorna ska se snygga ut. Det är här det onekligen är kanon att ha LifeSum som extra stöd för huvudet. 665 kcal för en rätt låter betydligt trevligare, med tanke på att jag har 1485 kcal att tillgå om dagen. Dessutom ser jag att min lunch som på VV landar på blygsamma 2 SP är på 403 kcal. Naturligtvis VET jag allt det här redan egentligen, men jag behöver övertyga mig själv och programmera om diethjärnan, liksom jaga bort demonen. Så länge som jag orkar ska jag logga dubbelt, det ger mig väldigt mycket.
Idag hade jag FEM möten innan lunch, det är inte mycket utrymme för kisspauser om man säger så. 🙂 Åter igen gick jag bet på att ta tidig kväll, fastnade i en diskussion + att jag skulle hämta ut paket i regnrusket.
Nu har jag precis rivit av 15 min med Kukuwa Fitness och som vanligt är humöret genast bättre! Jag gillar mitt nya koncept med många små motionspass under dagen, det blir så mycket enklare så. Jag har inget emot att nöta på under längre pass, men tiden vill inte alltid räcka till. Men 15 min hittar man alltid! 🙂
Nu ska jag avnjuta(?) min svindyra middag + göra något kul efter det. Exakt vad vet jag inte än. 🙂
Dagens resultat
Kost: 4
Stor skillnad mål för mål, men på det stora hela en bra dag. 1448 kcal / 24 SP
Motion:4
Lite lugnare idag, och det skadar inte. Känner av gårdagens Soma Move. Soma Slow är bra att balansera med. Och så lite Kukuwa Fitness på det. 🙂 354 kcal / 11 AP
Glädje:4
Kvällen är till för att göra roliga saker på, inga måsten idag! 🙂
Jahapp, ytterligare tre hekto idag, jag ser ett mönster. 🙂 Det är förstås bra att det minskar, men jag hade ärligt talat hoppats på lite mer ”förlösande” effekt nu, det känns fortfarande inte helt hundra i kroppen. Men jag har gjort vad jag kan, jag har tagit lite laxerande tidigare i veckan och jag sprang på löpband igår. Jag vill absolut inte ta mer laxerande nu, jag är restriktiv som attan med tanke på min ätstörning.
1,3 kilo kvar att skrapa bort till nästa lördag alltså. Faktum är att det ändå kan vara lite bra att vi ska ut nu på lördag, det kan vara det som sätter fart på magen. 🙂 Det är ju onekligen så att när jag går in i min nyttiga fas blir det lite för lite fett emellanåt och det hjälper ju inte läget. Fett behövs också.
Igår fick jag hem en ny smak på kaseinproteinpulver + ett vassleproteinpulver, ska bli kul att experimentera med. Innan har jag varit helt ointresserad av pulver, men efter att ha använt kasein med vaniljsmak i chiapuddingarna ett bra tag nu är jag såld. Jag har ju letat efter enkla mellanmål som håller ett tag i kylen och här har jag det. Dessutom är det snorbilligt i jämförelse med färdiga produkter.
Tog mina mått i morse och det var inte jätteroliga siffror, plus på det mesta. Men det ska det ju också vara med tanke på vikten + hur jag känner mig. Jag tröstar mig med att byxorna jag har på mig idag satt som korvskinn när jag köpte dem för några år sedan (2016 närmare bestämt, eftersom jag köpte dem till STHLM Music & Arts-festivalen det året). Jag ser ju också tydligt att jag väger mer på bilderna från det året. Inte alls konstigt, min medelvikt det året var 77,5 kilo. 🙂 Det var faktiskt det året jag började tappa greppet och 2017 var min medelvikt ännu höge, 79,1 kilo! 2018 hade den hamnat en bra bit över 80 om jag inte hade insett att det var dags att sätta stopp. Årets första halva var medelvikten 82 kilo, årets andra halva 75,4 kilo.
I år har jag hittills en medelvikt på 72,4 kilo vilket egentligen är jättebra, men andra halvan är markant högre än den första än så länge och det är aldrig en bra trend. Men det är gott om veckor kvar och jag har ju mina mål på det. Dessutom vill jag gärna vara i bra form i slutet av september då vi ska till Malta. Inte för att jag är i urusel form nu, men det är roligare att känna sig lite extra slimmad när man ska gå lättklädd. 🙂
Man kan tycka att jag snöar in mig på siffror och att jag är knäpp som har sådant fokus som jag har, men det här är mitt sätt att hålla balansen. Jag har det inte i mig att bara låta livet knata på, då sväller jag upp som en väderballong till sist, även om det tar numer längre tid än förut (lite omprogrammerad är jag trots allt). Jag har accepterat det och för mig är det viktiga att jag mår bra när jag har fullt fokus. Vilket jag gör. Jag går inte omkring och surar och ältar och hatar mig själv, tvärtom. Visst, jag är onekligen lite putt på mig själv att jag skulle balla ur så in i bomben på min långhelg, men jag är inte alls förvånad. Tecknen var där och jag valde att ignorera dem. Antagligen behövde jag näsbrännan.
Nästa vecka blir väldigt spännande – på många plan… 🙂
Bra start på den här dagen, årets lägsta viktresultat så där lite oväntat! Weee! Och det syntes baske mig på måtten också. Det är visst bra att cykla. 🙂
Jag försöker att inte dra allt för stora växlar på det dock, vikten kan ju lika gärna hoppa upp igen nästa vecka, i synnerhet eftersom helgen blir som den blir och det här är mensveckan då jag historiskt svettas bort extra hekton av mig själv. Men det är kul att se och inte minst känna lite resultat äntligen. Det ger mig en fortsatt boost att hålla igång med vad jag nu gör för stunden.
Just idag vet jag dock inte hur mycket kroppen orkar hålla igång, jag är i ärlighetens namn rätt mör från igår, det passet visste var det tog. Det är upp till mannen, vi har talat löst om att köra ihop när han kommer hem och är han på G ska jag inte vara en bromskloss. Men det är inte optimal temperatur för inneträning just nu, jädrar vilken sommarvärme det är ute! Jag klagar dock inte. 🙂
Idag har jag varit en sväng inne i Hässleholm och klämt tuttarna. Klaffade förvånansvärt bra med tågen och jag behövde inte vara iväg så länge skönt nog. Passade på att unna mig en latte innan tåget gick hem. Jag ska inte ljuga, jag hade först tänkt ta en full fika, men tjejen i kassan var så snabb att jag inte hann se vad de hade på menyn och bra var ju det. 🙂 Då tänkte jag istället köpa hem någon slags lunch, men det slutade med att jag impulshandlade två tidningar istället. Bättre för kroppen, men inte ett dugg bättre för ekonomin. 🙂 Det går inte att ha balans rakt över, det är bara så. 🙂
Igår monterade jag ihop min balansstol och idag är det alltså premiär för att jobba med den. Lite svårt att ge ett fullt omdöme riktigt än när kroppen var så mör från innan och min rygg gjort lite ont, men första intrycket är att den är bra. Det är roligt att gunga. 🙂
Jag fortsätter envist knåda surdegen från igår. Nu har vi alla enats om en lösning – förutom personen som startade allt. Lite tröttande att det alltid är samma visa och jag sitter just nu och undrar varför jag ens driver det här när det faktiskt inte alls är mitt ansvar. Men det är så jag är, vi jobbar trots allt alla mot samma mål och jag har själv svårt för folk som slår ut med armarna och vägrar bidra bara för att det inte står uttryckt i deras profil. Därmed inte sagt att jag accepterar att bli utnyttjad heller.
Jag börjar mer och mer hitta någon slags ledare eller kanske snarare guide/planerare/uppstyrare i mig själv som jag inte visste fanns var där. Jag har alltid varit experten, men jag känner ett rejält skifte inom mig sedan ett tag nu. Jag ska bara bli klok på vad jag skiftar till också. 🙂 Just nu hade det nog helst varit semesterfirare… 😉
