Jahapp, ytterligare tre hekto idag, jag ser ett mönster. 🙂 Det är förstås bra att det minskar, men jag hade ärligt talat hoppats på lite mer ”förlösande” effekt nu, det känns fortfarande inte helt hundra i kroppen. Men jag har gjort vad jag kan, jag har tagit lite laxerande tidigare i veckan och jag sprang på löpband igår. Jag vill absolut inte ta mer laxerande nu, jag är restriktiv som attan med tanke på min ätstörning.

1,3 kilo kvar att skrapa bort till nästa lördag alltså. Faktum är att det ändå kan vara lite bra att vi ska ut nu på lördag, det kan vara det som sätter fart på magen. 🙂 Det är ju onekligen så att när jag går in i min nyttiga fas blir det lite för lite fett emellanåt och det hjälper ju inte läget. Fett behövs också.

Igår fick jag hem en ny smak på kaseinproteinpulver + ett vassleproteinpulver, ska bli kul att experimentera med. Innan har jag varit helt ointresserad av pulver, men efter att ha använt kasein med vaniljsmak i chiapuddingarna ett bra tag nu är jag såld. Jag har ju letat efter enkla mellanmål som håller ett tag i kylen och här har jag det. Dessutom är det snorbilligt i jämförelse med färdiga produkter.

Tog mina mått i morse och det var inte jätteroliga siffror, plus på det mesta. Men det ska det ju också vara med tanke på vikten + hur jag känner mig. Jag tröstar mig med att byxorna jag har på mig idag satt som korvskinn när jag köpte dem för några år sedan (2016 närmare bestämt, eftersom jag köpte dem till STHLM Music & Arts-festivalen det året). Jag ser ju också tydligt att jag väger mer på bilderna från det året. Inte alls konstigt, min medelvikt det året var 77,5 kilo. 🙂 Det var faktiskt det året jag började tappa greppet och 2017 var min medelvikt ännu höge, 79,1 kilo! 2018 hade den hamnat en bra bit över 80 om jag inte hade insett att det var dags att sätta stopp. Årets första halva var medelvikten 82 kilo, årets andra halva 75,4 kilo.

I år har jag hittills en medelvikt på 72,4 kilo vilket egentligen är jättebra, men andra halvan är markant högre än den första än så länge och det är aldrig en bra trend. Men det är gott om veckor kvar och jag har ju mina mål på det. Dessutom vill jag gärna vara i bra form i slutet av september då vi ska till Malta. Inte för att jag är i urusel form nu, men det är roligare att känna sig lite extra slimmad när man ska gå lättklädd. 🙂

Man kan tycka att jag snöar in mig på siffror och att jag är knäpp som har sådant fokus som jag har, men det här är mitt sätt att hålla balansen. Jag har det inte i mig att bara låta livet knata på, då sväller jag upp som en väderballong till sist, även om det tar numer längre tid än förut (lite omprogrammerad är jag trots allt). Jag har accepterat det och för mig är det viktiga att jag mår bra när jag har fullt fokus. Vilket jag gör. Jag går inte omkring och surar och ältar och hatar mig själv, tvärtom. Visst, jag är onekligen lite putt på mig själv att jag skulle balla ur så in i bomben på min långhelg, men jag är inte alls förvånad. Tecknen var där och jag valde att ignorera dem. Antagligen behövde jag näsbrännan.

Nästa vecka blir väldigt spännande – på många plan… 🙂