Browsed by
Månad: oktober 2016

Dags för förändring!

Dags för förändring!

Kommentarer 2 kommentarer

Idag har jag fattat ett beslut att ta tjuren vid hornen trots allt, och att börja föra matdagbok så att jag får igång något vettigt igen. Det finns lite olika anledningar till det, men de flesta är inte så vackra så vi nöjer oss med att kalla det ”ett uppvaknande”. OK, en del är att jag är avis på folk i min närhet (min man väger just nu mindre än jag igen) och ärligt talat trivs jag inte riktigt med mig själv och jag vill vända på det. Dessutom känns det som att ”alla” går ner i vikt nu, hur många som helst som är nedslimmade i min närhet. Jag missunnar naturligtvis ingen viktframgång, det är jag själv som måste börja steppa upp här och nu och ta lite egenansvar. Egentligen har jag känt det länge, men jag har inte riktigt vågat/velat erkänna det. Jag behövde en kick i gumpen.

Jag har från idag aktiverat Lifesum igen. Det kändes som det bästa alternativet. VV finns inte på kartan av många olika skäl (framförallt är det dyrt och har fel fokus för mig). Det sista jag vill åt är en metod/diet, jag vill bara logga vad jag gör på ett sunt sätt och slippa tips, glada tillrop och pekpinnar. Fördelen med Lifesum är att det mesta sådant går att stänga av. 🙂

Jag vågar lita på att jag klarar av kaloriräkning idag, jag har inga som helst intentioner att bli fnoskig, jag tänkte faktiskt inte ens väga något (i möjligaste mån). Det handlar inte om atomer, det handlar om balans. Jag behöver se över mina veckor i stort och få igång mig själv igen, det är alldeles för mycket ”Låt Gå” även på vardagarna nu. En riktig klassiker för övrigt. 🙂 Men jag tröstar mig med att jag hållit mig på banan i det stora hela och de flesta jag känner som gått ner mycket och hållit det, har sina perioder då de får ta ett nytt grepp om tjurnacken. Det är så mycket som påverkar: stress, ålder, livssituation, mående…

Jag är ganska klar på vad jag vill och tror på, det är utförandet som inte är hundra och jag vet av erfarenhet att det enklaste sättet är att föra matdagbok trots allt. Jag har länge funderat på att ta upp mina IE-tabeller igen, men jag känner att jag inte riktigt kommer att orka med det. Kanske jag tar itu med de bra bitarna i det senare när jag känner mig redo, men nu behöver jag enkla, snabba rutiner.

Så här långt känns det rätt. Det enda som retar mig lite är att de lagt av med att ha registrering på vanlig dator, det är alltså bara appar som gäller. Men de är lyhörda för förändring och jag såg att många klagat på deras FB-sida. Det är inget direkt problem för mig heller, jag har två mobiler + platta och det är dem jag använder mest ändå. 🙂

Som sagt, jag är inte ute efter att bryta ner min kost i enstaka kalorier. Det jag är ute efter är eftertänksamheten och jag har redan sett att det fungerar. Idag efter SomaMove-passet på lunchen åt jag sallad efteråt och det var inte tal om att fylla ut med bröd – det var ju onödigt. Tidigare har det hetat att det inte gör så stor skillnad. Och jag svär över att jag inte gått ner i vikt, joråsåatteh… 🙂

Det känns skönt att ha tagit steget i alla fall. Skulle jag ledsna/balla ur är det inga svindlande summor jag lagt ut heller och jag har ett år på mig att dra nytta av det. 🙂

Men nu är det fredag och jag ser fram emot en helg med en mix av städning, hemmapyssel, pumpakarvning och skräckfilm. Ska bli så skönt att ta det lugnt!

Minus och en gammal vän

Minus och en gammal vän

Kommentarer 0 kommentarer

2016-10-26-11-31-27

Japp, minus 0,6 idag och det är jag glad för! Jag har nämligen inte gjort något särskilt alls för att förtjäna det, men jag har mått bra på vägen. Det ger mig lite mer hopp om resterande höst trots alla resplaner. Faktum är att då jag följde VV drog jag aldrig ner på roligheterna och oftast brydde jag mig inte om att räkna de dagarna – och jag gick ner i vikt ändå. Men jag säger inte att jag levde i sus och dus heller, jag var i stället aktsam dagen efter t ex. Det går inte att käka pizza och bälga läsk i parti och minut…

Just nu är jag i en fas där jag lämnat godis bakom mig, jag minns inte när jag senast åt en godisbit bortsett från choklad. Jag har alltid varit mer gelé än choklad, så det är stort. Men det hjälpte att Bassett förstörde sina vingummin och även att jag skrämde upp mig själv inför lösgodis. 🙂 Jag tycker fortfarande det är skitäckligt och jag vet att gelégodis är det sämsta jag kan stoppa i mig sett till vikten. Det är så att jag nästan går upp av doften, allvarligt talat… Men tack vare lite hjärntvätt kan mannen numer sitta med påsen bredvid mig utan att riskera att den tar slut på fem röda. 🙂

Choklad har jag kört på ett tag, mest mörk choklad med smak och en till två bitar per gång till kvällskaffet. På sistone var jag plötsligt ”tvungen” att prova de nya sorterna från Fazer och tyvärr påen dag då jag var trött, seg och sötsugen, så det blev en del. Men trots det gav de inte mersmak, det är mer det gamla ”jag har det framför mig så jag kan lika gärna äta” när jag i själva verket var hungrig. 🙂 Jag har en kaka kvar som jag ska ransonera bitvis av ren snålhet (vill inte kasta den), sedan är det slut. Det är inte så gott som jag vill att det ska vara och då är det galet att ens försöka.

—

Så här långt hann jag idag, hade mer som skulle in, men det får vänta. Ska bara lägga till att jag besökte en gammal vän idag på lunchen – löpbandet. Det måste vara ruskigt länge sedan sist! Jag började med att glädjas åt det nybyggda omklädningsrummet, jättefräscht och en hel del smarta saker som låsbara skåp med nyckel som sitter i. Sedan tog jag ett löpband och körde på 10,5 i hastighet. Första 15 gick som en dans och jag var så glad att min misstanke om god form stämde. Sedan kom värmen och irritationen och folket… På min vänstra sida stod en tjej och pratade i telefon! Hallå! På min högra sida stod en tjej på crosstrainern och flippade med sin. Hon pratade i alla fall inte. Jag är så absurt lättstörd… Sedan var det kört och jag fick pausa ett par går, torka svett och bärga vatten. Hade en rejäl huvudvärk på G som tack och lov dog av tack vare drickpauserna.

Men jag summerar det ändå som en seger, så bra som första kvarten kändes är ingenting ens vågat tro på. Jag har sprungit väldigt lite i år. Jag är redan taggad för ett nytt besök, fast då ska jag ha musik och handduk med och dricka vatten i förväg…

 

Statistik för vecka 43

Statistik för vecka 43

Kommentarer 0 kommentarer
Dagens vikt 78,2 kilo -0,6 kilo
Snittvikt för 2016 77,2 kilo +/- 0 kilo
Snittresultat per vecka för 2016 +0,08 kilo/vecka -0,01 kilo
Måldatum baserat på snitt 2016 N/A N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2016 2019-09-12 -105 dagar

 

Kommentar:
Titta, ett litet minus! 🙂 Även om det inte förändrar makalöst mycket på det stora hela är det skönt att vara på banan igen. Tidigare ”efter-sommaren”-vägningar i den här delen av menscykeln har dessutom varit 80,5/79,6/78,9 – så det bådar ju riktigt gott. Mot 77!

Stresshantering

Stresshantering

Kommentarer 2 kommentarer

Dagen började med att jag kände mig märkligt seg och ljuskänslig. Jag mätte till och med med febertermometer för att vara säker, men inget uppseendeväckande där. Jag misstänker faktiskt stress, det enda som talar emot det är att jag inte fått munsår – än. Oavsett vilket skadar det inte att bearbeta negativ stress vid misstanke, jag vet ju att det varit ganska mycket på sistone och att det ska bli jätteskönt med en hel obokad helg. Framförallt på jobbet är det stressigt just nu och tyvärr på fel sätt. Jag mår annars bra av positiv stress, det kan jag hantera och jag trivs bäst i en miljö med mycket på gång där jag kan bolla runt med saker och köra på, givet att det är jag som styr. Däremot har jag ovanligt många oavslutade saker som inte tar fart och jag vet att jag inte mår bra av det. Jag ogillar att inte få ticka av saker. Tyvärr kan jag inte lösa det heller, det är inte jag som styr dem (såklart 🙂 ), men jag kan försöka inse att jag har gjort mitt och att det är dags att släppa taget för stunden. Jag är också sådan att när jag hamnar i de här situationerna varvar jag upp än mer bara för att få avslut på något och det i sig kan bli övermäktigt, i synnerhet om jag är lite trött och seg som jag är nu efter resor och annat.

Dock, efter att ha varit på jobbet ett tag kom magen igång med besked och efter det mådde jag genast bättre. Skönt så. 🙂 Jag tror även den ömma nacken har en del i det här, jag spänner mig just nu lite extra pg av den.

Jag har skönt nog rivit av det mesta tråkgörat hemma och det som är kvar (städning + lite trädgårdsfix) behöver inte vara stressande i sig om jag bara är fokuserad. Plus att det är väldigt avkopplande efteråt. Dessutom kräver det inte så mycket hjärnkapacitet, det är det bästa av allt. Ibland kan det till och med vara avkopplande i sig, även om jag aldrig skulle säga det högt.

Ibland hör jag tramserier som att bara folk med barn är lämpade i stressade jobbroller som t ex chefer för att de är de enda som är kapabla att hantera stress, jag tycker det är fullkomligt skitsnack. Jag förstår tanken bakom, men det är verkligen att göra det förbaskat lätt för sig! Naturligtvis blir man inte automatiskt stresstålig bara för att man skaffar barn. Jag har träffat flerbarnsföräldrar som rasar ihop för minsta lilla (oavsett barnens ålder) och naturligtvis det motsatta. Likadant för de utan barn. Om jag ser till mina bästa chefer genom åren är två av dem män med barn (den ena med vuxna barn, den andra med barn i tioårsåldern) samt en yngre kvinna utan barn. Jag tror jag bara haft en manlig chef utan barn och han var också bra, däremot sög företaget i sig så han blir diskad därav. 🙂 Jag har även haft kvinnliga chefer med barn som varit bra, liksom de som varit mindre bra. Jag skulle kunna vara lite elak och säga att det går att dra tydliga paralleller till hur barnen uppfostrats, men jag lämnar det därhän. 🙂 Och för sakens skull, den enda chef jag riktigt avskytt var faktiskt en kvinna utan barn, men vi var helt enkelt från olika världar och hon hade bestämt sin bild av mig från dag ett utan att vilja ändra sig. Ibland ser jag henne på väg till tåget och det är lika krystat och stelt varje gång vi hejar på varann. 🙂 Hon har för övrigt barn numer. 🙂

Jag märker ju att man är lite paria i samhället när man valt ett liv utan barn och jag vågar sticka ut näsan och säga att man exkluderas på grund av det emellanåt. Jag tror inte det är elakt menat, men för vissa är barn en kvalitetsstämpel på att man är mogen och ansvarsfull och i synnerhet en kvinna utan barn (självvalt) ses som väldigt konstig och i viss mån omogen/okvinnlig. Om hon dessutom handlar Lego till sig själv och gillar maltwhisky… ja, det säger sig självt. 🙂 Men jag bryr mig inte. Det finns folk som förstår också, och det räcker att få en sådan chef eller bundsförvant för att nå framgång. Arbetslivet är lite absurt.

Jag skojar ibland om att jag valt katter istället för att ge dem en annan stereotyp (= galen kattant) så att de kan andas ut lite, men det är också en lögn. Jag trivs med våra katter, men de är sannerligen inget barnsubstitut, de är husdjur. Jag skulle t ex aldrig ens komma på tanken att fira deras födelsedagar eller liknande (vanligt hos kattanter), jag är lite allergisk mot att personifiera djur. Jag är också mer tuff mot dem jämfört med t ex min man. 🙂 Men trevligt sällskap är de sannerligen! När de inte sabbar ens nacke. 🙂

Ny vecka än en gång

Ny vecka än en gång

Kommentarer 0 kommentarer

Jag trodde det skulle vara riktigt illa på vågen idag, kan inte säga att jag skött mig i helgen alls. Jag var förberedd på en siffra väl över 80, men istället var det en lägre siffra än på länge på just måndagar (som också är min värsta vägdag). Kan inte förklara det, men jag klagar inte heller. 🙂 Fast naturligtvis innebär det ju också att det inte lär bli bra statistik på onsdag, men det hade jag som sagt inte väntat mig heller. Det är svårt att hinna med nu och det gäller även de kloka besluten dessvärre. Inte blir det bättre framöver heller, alldeles för mycket kuligheter. Jag skulle vilja våga sträva mot att i alla fall hålla mig under 80, men jag tror inte ens jag vågar lova det. 🙂 Men jag ska i alla fall göra så gott jag kan! Jag fortsätter med att väga mig vardagar, det ger i alla fall en bra signal.

I lördags natt var jag snortrött när jag lade mig och äldsta katten snodde min kudde som hon brukar och jag hamnade i ett läge som sträckte min nacke rejält. Hade jag inte varit så trött hade jag antagligen vaknat till, men nu blev det som det blev och igår hade jag riktigt ont. Det är bättre idag, men jag undrar just hur det ska gå att träna idag, vi ska köra en repris på förra veckans träning, den som jag fick sådan förbaskad träningsvärk av….

Här är i alla fall en kul bild från det passet. Det är mitt mest osmickrande linne, jag ser alltid ut att ha mängder av magar i det och jag vet att det inte är så illa som det ser ut, inte ens nu i plufsläge. Men jag tycker, magarna till trots, att det är en kul bild så sätt att jag gör en finfin Hindu Lunge:

atc20161017

Den rörelsen kunde jag inte göra så enkelt förr i tiden, milt sagt…

Tillbaka från passet och idag var jag lite grinigare. Tränaren tycke att vi inte behövde matta och jag gillar inte att vara barfota på salgolvet. Det är dels skitigt och dels obekvämt om man ska använda mycket händer och fötter mot det. Inte helt oväntat fick jag något vasst i foten redan i början också  + att det gjorde ont i tår och handflator, t ex när vi gjorde Charging Lion. Mina tår gillar inte att landa så hårt på träningsgolvet, en yogamatta dämpar mer än man tror. Men jag tog mig igenom det och visst kände jag av nacken, men ändå inte så illa som befarat.

Testar min nya salladsburk idag, en stående historia från Bluebox. Me like!

salladsbox

Stor men stark!

Stor men stark!

Kommentarer 2 kommentarer

Hmmm, glömde posta detta igår…

 

Dagen startade med inställda tåg och en grinig jag. Jag hade dagen fullt planerad, och jag skulle starta med HIIT med träningsgruppen kl 8. Det sket ju sig när jag blev en timme sen. Det gjorde mig vansinnig först eftersom jag inte tränat sedan i måndags och kände mig lite stressad av det. Det är inte ofta jag säger det här, men jag har baske mig inte kunnat träna, pg av extrem träningsvärk. Det som började i tisdags som lite lätt värk i gumpen spred sig senare till lår, knän, leder och mina ben kunde till sist knappt ens gå rakt fram, än mindre böja på sig. Toabesöken var en pärs och att gå i trappor (och jag går i många under en dag) var nästan omöjligt. Inte blev det bättre igår heller så med trumpen min gav jag upp att träna hemma. Enda glädjen var att jag i alla fall gick en del, en sväng på byn + att jag gick hem från tåget (i snigelfart). All motion räknas brukar jag väl säga?  🙂

Igår på lunchen tog jag som sagt en plågsam promenad ut på byn och hittade till min förvåning en del tillskott till höstgarderoben (prova kläder var också en pärs! 🙂 ). Jag ÄLSKAR höstkläder och jag ville ha lite nya outfits för att få känna mig lite piffig. Hittade till och med ett par magiska byxor på KappAhl (de kallades så) som satt jätteskönt. Tyvärr i ett material som suger åt sig damm och katthår så jag får nästan fästa en roller på dem, men jag ville ändå ha dem. Jag har annars bara jeans i byxväg och har inga jag riktigt gillar, de är för låga i midjan. Jag hittar aldrig jeans med hög midja som jag gillar, de enda som fanns igår hade stuprörsben och det klär jag inte i. Dessutom var de ganska fula i modellen. Som vanligt hittade jag desto fler klänningar (höll mig dock till en) och en ursnygg top som jag i ärlighetens namn inte vet vad jag ska ha till den än, men jag älskade modellen, mönstret och tyget så det gick inte att motstå. Det blev även en stor och lös stickad tröja med lite mohair i sig, den satt bra trots bredden. Annars är modet åter igen lite konstigt, jag fattar inte de här tältkläderna och hur man ska ha dem. Höll i en tröja som jag trodde var XXL, men det var XS…

Lite surt är det att behöva konstatera att kroppen inte är som den var då jag peakade viktminskningen, det är framförallt numer en magbula där som jag inte gillar och som jag tycker är i vägen. Att jag är bredare över axlar och lår kan jag köpa eftersom de även har nya muskler. Bulan ser bara blobbig ut. Då kan man ju tro att pösmodet hade funkat perfekt, men det får mig att se 15 kilo tyngre ut och bred som en ladugård, jag behöver verkligen markera midjan. Tyvärr hatar jag skärp så jag gör det inte lätt för mig. 🙂 Men när jag hittar rätt kläder tycker jag ändå att jag ser fin ut och det kör jag på för stunden. Jag vet att jag är lite tyngre och att det syns, men jag har nog aldrig mått så bra som nu, så vad ska man säga? Är verkligen utseendet så viktigt? Ja och nej, jag vill naturligtvis slimma ner mig lite, så är det bara. Men inte till vilket pris som helst.

Med det sagt tyckte jag det var på tiden att jag fick hem lite piffiga kläder som inte orsakar noja, jag vet ju att jag är stor och mycket i min garderob kommer från då jag hade gått ner som mest och verkligen ville visa upp det. Mycket passar ju såklart nu också (SÅ groteskt stor har jag inte blivit), men jag känner mig väldigt obekväm. Det finns inget positivt att hämta i det heller. Om jag bara hade ork skulle jag rensa ur garderoben igen, jag vet att jag har mycket fina kläder i gömmorna som funkar finfint även nu.

Idag blev jag väldigt positivt överraskad, jag gick på lunchpasset med träningsgruppen (kettlebells – det var faktiskt ett tag sedan sist) och vi avslutade med att köra två minuter non stop med Dubbelsvingen x 8, Upphopp x 8, Mountain Climbers x 8 och så repetera mönstret tills två minuter gått. Jag var fortfarande lite stel av träningsvärk idag och t ex utfall med press var riktigt svårt att fixa. Så när jag hörde ”mountain climbers” rös jag till, det är en hatövning även i vanliga fall (jag har sträckt mina lårmuskler flera ggr på den övningen och jag brukar inte våga ta i av den anledningen + att jag alltid känner mig så stel och klumpig och jag har svårt att växla ben). Men idag var det helt annat, inte nog med att jag enkelt kunde göra växlingarna, jag kunde köra på i bra fart också utan att känna att jag riskerade att komma snett eller svaja. Jag hade verkligen full koll! Så häftig känsla! Hoppas det inte bara var tillfälligt. Jag kan tänka mig att Soma Move har hjälpt till där.

Så jag må vara större än jag vill, men jag känner mig fysiskt på topp. Jag vill gärna påminna mig själv om det, det är trots allt viktigast. Men jag tänker inte sluta jaga magblobben för det. 🙂 Jag tänker däremot inte hänga läpp och känna mig hopplös, jag duger fint som jag är!

Statistik för vecka 41 och 42

Statistik för vecka 41 och 42

Kommentarer 0 kommentarer
Dagens vikt 78,8 kilo +0,7 kilo
Snittvikt för 2016 77,2 kilo +0,1 kilo
Snittresultat per vecka för 2016 +0,09 kilo/vecka +/- 0 kilo
Måldatum baserat på snitt 2016 N/A N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2016 2019-12-26 +155 dagar

 

Kommentar:
Samma resultat idag som i fredags förra veckan, så jag klumpar ihop dem här. Känns mest rättvisande att hantera det som ett samlat plus. Jag får ändå lov att säga att jag är nöjd med det resultatet med tanke på senaste tidens frosseri. Dessutom har jag en grym träningsvärk idag som alldeles säkert är några gram extra. Det ska inte vara omöjligt att ta bra fart igen. 

Indien + intensivhösten har startat

Indien + intensivhösten har startat

Kommentarer 2 kommentarer

Jahapp, det var visst ett tag sedan sist. Förra veckan befann jag mig en bra bit hemifrån, närmare bestämt i Noida, Indien. Vi tog flyget på lördagkvällen (efter att ha suttit i loungen och hinkat gratisöl, fördelen med kollegor som reser ofta) och jag åkte hem natten till torsdag, så det är lite virrigt i kroppen än. Till på köpet tillbringade jag och mannen fredagskvällen och natten i Köpenhamn och var på Cure-konsert följt av efterfest på en liten rockbar in på småtimmarna. Vi kan summera föregående vecka som en orgie i mat, öl och noll motion. 🙂

Indien var en upplevelse. Jag har aldrig varit i Asien innan och eftersom jag reste i tjänsten via vårt konsultbolag var det dagar i rejäl lyx. Vi bodde på ett femstjärnigt hotell och hade chaufför överallt och blev servade konstant (även på toaletten 🙂 ).

Söndagen då vi anlände möttes vi av stora galler in till hotelluppfarten + rejäla spikar på marken och de kollade under bilen med speglar och allt bagage skannades på väg in på hotellet. Så var det hela tiden och på alla ställen vi besökte. Skulle jag vara terrorist skulle jag anlita kvinnor, oss kollade de inte lika noga.

Efter incheckningen tillbringade vi förmiddagen vid poolen. De andra badade, jag fixar inte att visa mig offentligt i baddräkt så det fick vara. Jag var rätt nöjd med det också, det är en del läskiga blickar från männen och även om hotellpoolen har insynsskydd gick det att se rakt ner från de övre våningarna och jag såg t ex två fönsterputsare stirra på en av mina kvinnliga kollegor. Vi åt i alla fall lunch vid poolen och jag skrattade lite när de kom med vår mat på ett rullbord med vita dukar och kloschar. 🙂

På eftermiddagen kom två konsulter och tog oss på lokal sightseeing vilket var intressant, men också lite jobbigt. Vid India gate skulle de antingen kränga bjäfs eller ta familjefoton med mig och min kvinnliga kollega, det är rätt jobbigt att sticka ut så mycket. Jag har kallat resan för den bästa inblick man kan få i hur det är att vara kändis – tro mig, det är inte ett liv jag eftersträvar. Vissa blickar var som sagt också lite läskiga. Jag är glad att jag blev förvarnad.

Däremot har det varit en kulinarisk glädjeupplevelse, på kvällen bjöds vi av konsultfirman på indisk mat på hotellet, en hel uppsjö av olika delikata rätter, naturligtvis serverade av två servitörer hela tiden, det är inget snack om att ställa faten på bordet här inte. Det gör det svårt att säga nej när de kommer och vill truga på en mer mat, och trugar gör de verkligen. Som överätare och nyfiken matälskare kan jag inte säga nej heller. 🙂

Tidigare indienresenärer varnade oss för att frukosten på hotellet var dyrare än dagstraktamentet (331 kr per dag, ett rent skämt!) och att vi skulle se till att den ingick i priset. De tipsade även om att ha med powerbars för säkerhets skull, så att vi inte skulle svälta. Jag var skeptisk till det redan innan resan, dels för att jag tycker hotellfrukost är slöseri och dels för att jag har andra mer likasinnade kollegor som lovordat maten. Jag hade rätt, frukost var helt onödigt och jag åt mest av dåligt samvete, vilket är rätt galet. Å andra sidan är det få frukostsalar som har nudlar på menyn, så jag passade på att njuta av lite sådant. 🙂 Maten ska vi som sagt inte ens tala om, den var fantastisk.

Jag hade med mig träningskläder och gymmet såg jättefint ut, men på måndagen när alarmet tjöt frös jag så in i bomben av AC:n (hade inte hittat displayen än) + att jag var lite groggy så det blev inget av det (inte senare heller, hittade inte orken, smogluften tog nog ut sin rätt på mig). Jag tog en varm dusch istället och skvätte ner det stackars badrummet ala John Candy i favvisfilmen ”Planes, trains and automobiles”. 🙂 Det gick åt fem handdukar att få bort det värsta…Ändå var det en fast dusch.

Måndagen tillbringade vi sedan på kontoret (naturligtvis hämtade de oss med bil vid hotellet), ett enormt komplex bestående av åtskilliga höga byggnader, fascinerande att se. I mötesrummen fanns minutiöst plastinslagna fat med chips, kakor och nötter vid varje plats + att det gick runt en man i serveringskostym och vita handskar som serverade kaffe eller te åt var och en. Lite annat än Selecta-automaterna hemma. 🙂 Fast mest iögonfallande var att besöka ”vår” avdelning där det hängde IKEA-pynt överallt och en gigantisk bild på Kamprad vid entrén etc. Dessutom stannade allt upp när vi klev in, lite märklig känsla. Jag passade dock på att kasta ett par ord med några som jag känner sedan deras tid här, lite bekvämare. 🙂 En fotograf fotade typ varje steg vi tog också…

Lunchen serverades i ett speciellt rum med utvalda deltagare från deras kontor och bestod av indisk buffé som var riktigt god den också. När mötena sedan var slut för dagen skjutsades vi tillbaka till hotellet och vi passade på att besöka ett av flera enorma shoppingcenter bredvid hotellet. Till saken hör att vi inte vågade gå några längre sträckor utanför hotellet, i synnerhet inte som kvinna (slummen var rätt nära. Det kändes sådär måste jag säga, jag kände mig väldigt instängd hela resan. Shoppingcentret hade bara märkeskläder också, det var trist. Bra priser enligt kollegorna, men jag kommer nog inte ens i märkeskläder och är inte intresserad heller, hade hellre velat handla te och liknande, men det fanns inte alls där. På kvällen valde vi åter igen att äta på den indiska restaurangen på hotellet eftersom två i sällskapet missat det dagen innan. Lika mätt denna gång. 🙂

Tisdagen var det nationell helgdag (fin planering där, det kom de på bara veckor innan vi skulle åka…) så vi hade bokat in en resa till Taj Mahal för dagen för att ha något att göra. Tyvärr fick en av oss stanna kvar på rummet, han mådde allt annat än bra.

Tre timmars bilresa dit, över fyra timmar hem pg av festivalen. Jag tyckte nästan resan i sig var roligare än själva besöket, men visst var det pampigt. Det är ju ett av underverken trots allt. Vi fick fina bilder tagna på oss själva också. Det var såklart varmaste dagen där också och en annan kollega fick solsting, men tog sig igenom det. Lunchen åt vi på ett femstjärnigt, flådigt hotell och åter igen var det fantastiskt gott och mat i mängder + detta evinnerliga trugande och serverande. Jag fick inre bilder av mr Creosote i Monty Python. 🙂 På vägen hem fastnade vi som sagt i trafiken och fick se gott om det mer typiska Indien (på gott och på ont) + all galen trafik. Jag förstår inte hur de fixar det. När vi väl var på hotellet igen valde vi att käka i den vanliga restaurangen sent på kvällen, en enkel pastarätt för min del.

Onsdagen var min sista dag i Indien, så jag checkade ut på morgonen och lämnade bagaget. Kollegan som jag skulle resa hem med var fortfarande sjuk, så han missade även denna dag och vi var oroade för honom. Vi hade i alla fall en trevlig dag på kontoret, med mer servering med vita handskar och mer lunchbuffé + att jag hann spendera lite egentid med min närmaste konsult i vardagen. Dagen avslutades med en helgalen teamaktivitet där vi skulle bygga ballongtorn, plus en gigantisk tårta som firade 501 dagar utan problem i systemet. Just tårta är inget vi rekommenderas äta pg av grädden så vi skrapade lite vänligt och lämnade det mesta. Som tur var hade vi bråttom till hotellet. 🙂  Konsultfirman ville nämligen bjuda på brakmiddag och de hade valt ett hotell nära flygplatsen för min och kollegans skull så att vi skulle hinna till flygplatsen. Ännu ett femstjärnigt hotell, ”värst” av dem alla på resan. De hade ornament av 24 karats guld i taket. Middagen var mer åt ”fine dining”-hållet och de tog in vinflaskor som inte direkt var gratis och det kom in rätt efter rätt efter rätt (en kom faktiskt på kolsyreis) , innan det var dags för mig och kollegan att avvika och bli körda till flygplatsen. Jag fick avsluta med att skåra ännu en tårta och skaka tass med alla högdjur + att jag fick en present (tre träelefanter i en sammetsbox). Väldigt surrealistiskt alltsammans, men det var lite läskigt att se min kollega vara så illa däran, han vek sig dubbel på väg ut och han såg likblek ut. Vi pratade på oavbrutet på väg till flygplasten för att han skulle orka med att hålla sig. Turligt nog var planet inte fullbokat så han fick en mittenplats med fyra säten som han kunde ligga raklång längs med (och jag slapp sitta nära honom, utifall det smittade. 🙂 )

Resan hem var som det brukar, strul med försening så vi missade anslutningen i München och fick tillbringa 4,5 timmar där. Jag hade dock inte problem med det, var rätt kul att strosa i affärerna. På Kastrup sedan dök som sagt inte min väska upp och jag greps ett kort tag av smått panik när jag inte hittade bagagetaggen, men den satt på kollegans boardingpass. Det hade inte varit något problem annars, jag hade faktiskt fått SMS från Lufthansa att de dabbat sig, men det såg jag först när jag var i Sverige och redan anmält mitt bagage som saknat. Jag får skylla mig själv som sade till kollegan att jag aldrig blivit av med bagaget. 🙂 De var dock urtrevliga på Kastrup och jag kan inte klaga på servicen, väskan levererades dagen efter kl 12 och de ringde två gånger och berättade när de skulle komma. Tydligen ska man kunna kräva pengar för både försening och väska, men jag orkar inte tjafsa, det löste ju sig. Jag gick ändå plus på resan, blev bjuden nästan hela tiden.

Som tur var hämtade min snälle man upp mig i Hässleholm så att jag slapp vänta en dryg timme på anslutande tåg där också. Ingen av oss orkade dock laga mat (han har fullt upp på sitt jobb), så vi plockade upp snabbmat i form av burgare och så har det liksom fortsatt hela helgen igenom. Vi kom hem från Köpenhamn i lördags lunch och sedan var vi även på SciFi-mässa i Helsingborg i söndags, så det har varit fullt ös och noll intresse för att laga mat.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med loggandet av veckovikten, jag vägde mig på fredagen, men det känns inte som en korrekt vikt med tanke på allt. 78,8 stod visserligen vågen på då, det är egentligen bra sett till veckan så jag kör väl på det i brist på annat. Igår stod den på 79,9, inte helt oväntat med tanke på en helg med ännu mer öl och snabbmat och missad sömn etc. Jag skulle kunna gnöla om det, men jag väljer att hellre fria än fälla, det är ansträngande att resa så mycket och byta tidszoner och annat. Dessutom hade vi faktiskt en riktigt trevlig fredag i Köpenhamn. Jag försöker istället komma i fatt med mig själv nu i veckan, körde första träningspasset igår sedan 7 oktober. Det känns i rumpan idag framförallt, men det kändes ändå riktigt bra. Vågen i morse var också lite trevligare, 79 blankt. Så det här ska inte förstöra allt för mycket, givet att morgondagens vikt är i samma härad. Men visst, lite surt är det eftersom jag såg 77:an dyka upp dagarna innan jag åkte (om än inte officiellt).

Nu börjar också den intensiva hösten med skojerier var och varannan helg, ibland flera dagar i rad. Men jag känner mig ändå tillfreds.

Denna helgen blir det besök hos mina föräldrar med allt vad det innebär. 🙂 Förhoppningsvis inga vita handskar. 😉

Förlorade hekton, förlorade handskar

Förlorade hekton, förlorade handskar

Kommentarer 2 kommentarer

Ett fint minus idag och om jag håller i det här (dvs inte exploderar uppåt) kan det faktiskt vara ännu ett hack ner för nästa cykelperiod sett från semesterns slut. Även sett månad till månad ser det hoppfullt ut. Men då ska jag hålla i det också och det är en vecka kvar på cykeln och många veckor kvar på Oktober… Nästa vecka kan jag inte väga mig som vanligt heller, men jag ska ställa mig på vågen när jag kommer hem och även på fredagen och ta ett snitt eller liknande. Vi ska se vad vågen visar först. 😉 Igår höll jag på att bli galen på den då den skiftade på två hekto på fyra försök, det funkar inte för mig när jag är på det exakta humöret. Ändå var det inte ens officiell vägdag utan bara en kontrollpunkt. Men den bokförs på våghemsidan och då vill jag såklart ha ett bra värde utan att det är överdrivet. Ja jisses, så tramsig man kan vara. Med tanke på att jag vägde 79,7 i måndags, 78,8 igår och 78,1 idag kan man ju tycka att jag inte skulle stirra så mycket på hekton…

Idag är jag lite smågrining, mina fina skinnhandskar har försvunnit och jag är är rätt säker på att jag glömt dem någonstans igår på vägen hem. Det är visserligen ”bara” ett par handskar, men jag har så förtvivlat svårt att hitta sköna sådana + att det är meckigt att leta eftersom jag måste prova dem fysiskt och jag bor och jobbar på småorter som inte för sådant. Mina händer är tydligen avarter, som med allt annat på min stackars kropp. 9 av tio handskar har för smala och för långa fingrar. Jag HATAR att ha tomrum i halva fingret, det är så obekvämt. Dessa satt nästan perfekt, fan att jag alltid ska slarva bort saker. Det är lätt hänt så här års, men det är ingen tröst. Jag packade ner påsar i min ryggsäck på stationen igår, jag åkte tåg hem och fipplade med mobilen och jag var på affären och hämtade ut paket – det känns hopplöst att luska ut var de var på händerna sist. Jag borde märka mina handskar med namn och nummer… Nåväl, jag trodde ett tag att jag glömt mobilen på affären så det är ju skönt att den är med i alla fall.

Kläderna från Bonprix var i alla fall bra, så nu har jag tights att välja mellan + ett par nya trekvartsbyxor. Lite nya höstplagg till kontoret också + en topp som mamma får ta, den såg för jäklig ut på mig, men hon är kortare och lär se bra ut i den. Jag lär mig aldrig att Bonprix toppar oftast är rätt stora, jag är så van vid alla små, smala historier i andra affärer.

Jaja, nu ska jag ta mig till funcgymmet. KB-passet igår rök all världens väg, vi var för hungriga och oengagerade. 🙂