Förlorade hekton, förlorade handskar

Förlorade hekton, förlorade handskar

Ett fint minus idag och om jag håller i det här (dvs inte exploderar uppåt) kan det faktiskt vara ännu ett hack ner för nästa cykelperiod sett från semesterns slut. Även sett månad till månad ser det hoppfullt ut. Men då ska jag hålla i det också och det är en vecka kvar på cykeln och många veckor kvar på Oktober… Nästa vecka kan jag inte väga mig som vanligt heller, men jag ska ställa mig på vågen när jag kommer hem och även på fredagen och ta ett snitt eller liknande. Vi ska se vad vågen visar först. 😉 Igår höll jag på att bli galen på den då den skiftade på två hekto på fyra försök, det funkar inte för mig när jag är på det exakta humöret. Ändå var det inte ens officiell vägdag utan bara en kontrollpunkt. Men den bokförs på våghemsidan och då vill jag såklart ha ett bra värde utan att det är överdrivet. Ja jisses, så tramsig man kan vara. Med tanke på att jag vägde 79,7 i måndags, 78,8 igår och 78,1 idag kan man ju tycka att jag inte skulle stirra så mycket på hekton…

Idag är jag lite smågrining, mina fina skinnhandskar har försvunnit och jag är är rätt säker på att jag glömt dem någonstans igår på vägen hem. Det är visserligen ”bara” ett par handskar, men jag har så förtvivlat svårt att hitta sköna sådana + att det är meckigt att leta eftersom jag måste prova dem fysiskt och jag bor och jobbar på småorter som inte för sådant. Mina händer är tydligen avarter, som med allt annat på min stackars kropp. 9 av tio handskar har för smala och för långa fingrar. Jag HATAR att ha tomrum i halva fingret, det är så obekvämt. Dessa satt nästan perfekt, fan att jag alltid ska slarva bort saker. Det är lätt hänt så här års, men det är ingen tröst. Jag packade ner påsar i min ryggsäck på stationen igår, jag åkte tåg hem och fipplade med mobilen och jag var på affären och hämtade ut paket – det känns hopplöst att luska ut var de var på händerna sist. Jag borde märka mina handskar med namn och nummer… Nåväl, jag trodde ett tag att jag glömt mobilen på affären så det är ju skönt att den är med i alla fall.

Kläderna från Bonprix var i alla fall bra, så nu har jag tights att välja mellan + ett par nya trekvartsbyxor. Lite nya höstplagg till kontoret också + en topp som mamma får ta, den såg för jäklig ut på mig, men hon är kortare och lär se bra ut i den. Jag lär mig aldrig att Bonprix toppar oftast är rätt stora, jag är så van vid alla små, smala historier i andra affärer.

Jaja, nu ska jag ta mig till funcgymmet. KB-passet igår rök all världens väg, vi var för hungriga och oengagerade. 🙂

2 svar på ”Förlorade hekton, förlorade handskar

  1. Har samma handskproblem men åt andra hållet: nästan alla handskar är för små över handryggen varför jag måste ha en större storlek och då fladdrar de i fingrarna! Jag har typiska pianokardor, breda handryggar och smala fingrar. Det är som vanligt: ser man inte ut i kroppen som den typiska provdockan eller Mellan-Ellen, så får man problem ha ha.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.