Browsed by
Månad: augusti 2020

Det rör sig vid horisonten…

Det rör sig vid horisonten…

Kommentarer 0 kommentarer

Det känns som att jag alltmer närmar mig ett gäng vägskäl nu. Jag kan bara beskriva det som att jag ser en darrning vid horisonten. 🙂

  • Vikten börjar vända åt rätt håll, fast lååååååångsamt som attan.
  • Träningen är i full blom och handlar mer om att skära ner än att lägga till.
  • Kosttänket är på gång, jag börjar sakteliga hitta min äkta hunger igen.
  • Jobbet börjar ha synliga vägskäl och jag blir mer och mer klar med vartåt jag själv vill.

Med det sagt är jag inte i säker hamn riktigt än när det gäller kosten. Jag har mina gamla demoner som spökar och vill visa sitt fula nylle och jag får nog ta ett par krafttag till. Men jag har heller ingen panik. Jag gillar att ha mitt fokus på träningen och att sätta målen där.

Idag hade jag hoppats på ett bra viktresultat eftersom veckan startat så bra, istället var det ett litet plus. Det är i de här lägena jag är tacksam att jag väger mig så ofta som jag gör + att jag har en lite mer avancerad våg. Även om muskel- och fettprocent inte är att lita på slaviskt så brukar själva indikationerna ändå stämma, och jämfört med förra veckan är det bra siffror på allt – utom vikten då. 🙂 Jag känner ju dessutom att jag har svullna muskler och till på köpet åt jag senare än vanligt igår. Så jag ser det som att jag fortsätter gå ner i vikt, även om nu just dagens resultat är uppförshicka. Inget som inte ett bra toalettbesök kan lösa. 🙂

Min största irritation just nu är faktiskt magen. Det känns som att all övervikt sitter där, även om det inte stämmer (måttband ljuger inte). Det sitter såklart även på höfter, lår och armar, men där håller det sig i schack. Jag vet att jag ska vara glad att jag inte har en stinn, hård putmage, men rent estetiskt är den här degklumpen inte min vän. Extra påfrestande är det när jag tränar. Jag har väl aldrig älskat mina valkars vågsvall under core-övningar, men nu är det full storm! Jag trivs inte med det och det är dessutom i vägen och onödig extratyngd på det. Men jag vet naturligtvis vad jag behöver göra för att få bukt med problemet. Det gäller ”bara” att ha tålamod och fokus.

När det gäller apparna så är det mest VV som gäller, men jag tänker fortsätta konsultera LifeSum dagar då det behövs. Igår hade jag en typisk dag då VV var rekordlåg pg av att allt jag åt fram till middag var 0 SP mer eller mindre. Till exempel var lunchen 0 SP, MEN landade på hela 473 kcal i LifeSum. Så det var en dyr dag sett till LifeSum. Så blir det ju såklart eftersom det är olika system och om jag äter varierat tar de väl i längden ut varandra. Men det är ändå en intressant aspekt och visar åter på att jag ska se upp lite med 0 SP, i alla fall mängderna när det handlar om kalori-tätare livsmedel som t ex majs och bönor. Jag är en överätare av rang när det gäller det mesta. 🙂 Men jag har vanligen ganska bra regler i huvudet för 0 SP, gårdagen var mest ett resultat av dålig planering och löjligt ont om tid. Man tager vad man haver.

När det gäller träningen så är jag lite för pepp med min funktionella träning och kroppen är bra mör för stunden. Jag körde Core Play idag och jag var helt slut efteråt. Jag vet att jag behöver vila, men det är svårt att mentalt acceptera. 🙂 Nu kommer visserligen en långhelg då vi ska umgås med mina föräldrar och då blir det automatiskt vila som tur är.

Dessa appar…

Dessa appar…

Kommentarer 0 kommentarer

Den här veckan är första veckan då jag verkligen börjar känna att jag är på det igen – och vikten visar det samma, lägsta vikten för Augusti + större delen av Juli.

Men jag är fortfarande obeslutsam när det gäller HUR jag ska fortsätta.

Det är en del saker med VV som jag inte alls gillar:

  • Höga SP på alla slags bröd
  • Höga SP på kolhydrater generellt
  • Ingen möjlighet att utnyttja AP på enkelt sätt – ingen anpassning till oss som rör på oss rejält och konstant

I förrgår lade jag in samma dag i både VV och Lifesum, och som vanligt är det stor skillnad.

Min frukost var på 397 kcal i Lifesum och 6 SP hos VV. Det är ju iofs rätt så överensstämmande, men om jag hade skippat min lättyoghurt med bär så hade Lifesum minskat med 130 kcal, medan VV hade stannat på samma. Detta för att jag åt en rågkuse, som enligt Lifesum är 134 kcal, enligt VV 4 SP. Jag förstår att VV vill skrämma bort oss från smörgåsar, men jag irriterar mig på att det inte finns någon skillnad på bröd och bröd. Jag håller mig mätt LÄNGE på en rågkuse (jämfört med t ex en ljus fralla) och det är även ett bra alternativ för mig som vanligen äter lunch på språng när jag är hemifrån. Men i VV går det inte att lösa, förutom att baka egna varianter då som ”lurar” systemet (och ändå antagligen ändå ligger på samma kalorier). Jag köper helt att det är bra att dra ner på smörgåsar, men det är lite för ensidigt. Det är ju inte Paleo/LCHF jag vill köra.

Till middag åt vi hemgjord köttfärssås med spaghetti och för båda apparna gäller att jag har slängt in ett höftat recept på såsen som jag inte lägger någon större vikt på. Vi gör den annorlunda varje gång så det finns inte på kartan att börja se in på det i detalj varenda gång vi ska laga det. Det är heller inte såsen som är det jag går upp i vikt av, utan min passion för pasta. 🙂 Jag äter gärna MYCKET pasta och vill jobba med att minska ner det, men till en gräns som känns bra för mig. Även här har jag ett problem med VV, det blir så sabla dyrt. I Lifesum är till att börja med en portion kokt pasta beräknad som 175 g, i VV är en portion 80 g, dvs mindre än hälften av Lifesums portion. Jag använde mig även av Mealsizermåttet modell medium för att få en andra åsikt – som också landade på 175 g. Det är för mig en portion som jag vill ha när jag har haft en hyfsat aktiv dag, äter dagens största mål och som jag blir lagom mätt och nöjd på. Men i VV är det 8 (!) SP (alltså mer än en tredjedel av mina SP för en dag), medan Lifesum ger 243 kcal som motsvarar en femtedel om jag räknar lågt på 1200 kcal om dagen. Så med sås till landar jag med VV på över halva dagsintaget och med Lifesum på en mer beskedlig tredjedel (som det borde vara).

Eftersom jag anpassade dagen efter VV och åt som jag gjorde landade jag på prick 23 SP, vilket förstås är bra, men jag ljuger om jag säger att jag kände mig helt tillfreds. Jag hade förstås kunnat äta mer 0 SP som utfyllnad men jag är lite emot det tänket då det är min överätning jag vill bemästra. Därför var det intressant – och även lite obehagligt – att se att hos Lifesum landade jag sammanlagt på 1058 kcal, vilket alltså är för lågt. Dessutom hade jag på det ännu fler kcal till godo som jag hade bränt den dagen genom träning. Så jag hade utan problem kunnat äta t ex en RÅGKUSE som mellanmål. 🙂

Jag blir verkligen irriterad på att VV inte har kommit ett skvatt längre med sina AP än dagen jag startade för tio år sedan. Fortfarande heter det att det är enbart för att motivera till motion som de ska reggas och inte för att ätas upp, men varför finns det inga alternativ? Jag behöver ingen jäkla motivation, jag behöver min energi! Och eftersom alla kvinnor som har ”lättare” övervikt landar på 23 SP oavsett om de rör på sig eller ej blir det väldigt konstigt.

Genom alla år jag tränat i grupp har SAMTLIGA instruktörer varit på mig om att jag måste äta ordentligt. Nu börjar jag äntligen begripa vad de menar på allvar. 🙂 Jag har förstås försökt få till det hela tiden, men det finns ju aldrig något utrymme om jag samtidigt vill följa VV och inte behöva göra lågkalorialternativ av varenda maträtt (som mina instruktörer också hade gått i taket av för övrigt).

Jag förstår skillnaderna i sak naturligtvis, annars skulle det inte gå ihop sig eftersom det är mycket på VV som är ”gratis”. Och jag gillar faktiskt det konceptet väldigt mycket även om det inte låter så, det är ju få som gått upp i vikt av ägg och kyckling. Det största problemet är väl att VV:s målkund inte är folk som jag och därför finns inte heller det jag söker till fullo. Jag vet att det finns gott om folk som jag däremot! Jag önskar att vi hade en egen VV-metod eller åtminstone ett forum där man hade sluppit den här värsta hysterin/religionen och där träningen togs på betydligt större allvar.

Lifesum som jag jämför med här ska naturligtvis inte få smyga undan ostraffat heller. Användarmässigt springer visserligen appen fortfarande cirklar om VV, det är så mycket enklare att göra saker där + att motionen räknas (den dag den utförs) + att det går att anpassa mycket mer. Men det finns många nackdelar också:

  • Det gäller att regga allt (BLÄÄÄÄÄ!)
  • Livsmedelsdatabasen är innehållsrik men också oerhört förorenad. Är man inte försiktig kan man lägga in saker som är helt uppåt väggarna. Det är inte alls lika tydligt som i VV vad som är inlagt av användare och av systemet i sig och det är inte ovanligt att man får mängder av alternativ med vitt skilda kaloriantal för samma vara. Om det är något jag verkligen inte vill så är det att behöva kontrolläsa innehållsförteckningen!
  • Det är kalorier. Visst, det har sina fördelar också, man kan kolla på en vara i affären och slippa en SP-chock när man kommer hem. Men kalorier kan också stressa och trigga fel tankar.

Jag ska i alla fall fortsätta parallell-regga ett tag till och se vad jag kan dra för slutsatser. Vad jag vet är att jag är färdig med att äta ”för lite” och fettsnålt för att spara SP. Det går att göra som quick fix, men håller inte för mig i längden. Jag behöver ett system som är anpassat efter mina ätmönster och som stillar min äkta hunger.

Verktyg och mål

Verktyg och mål

Kommentarer 2 kommentarer

Det är ingen hemlighet att jag är less på att regga mat. Det är heller ingen hemlighet att jag är less på att ha övervikt. Så vilket är det värsta av två jobbiga saker?

Jag roade mig idag med att prova en konkurrent till VV, för att se hur det kändes. Först kändes det riktigt spännande, jag gillade grundidén och att det var fokus på Varför + Varför + Varför jag vill saker. Det är ju just det jag har svårt för att ta fram på egen hand och som jag vill fokusera på istället för att läsa klämkäcka råd om kost och motion för nybörjare. Jag gillade också att det inte ens dök upp att regga maten under dag ett, utan det var fokus på att sätta grunden för den mentala biten. Dessutom var det en oväntat rimlig viktminskningskurva, baserad på mina svar. Målgång var beräknad till slutet av året ungefär. Om jag jämför med t ex Wellobe säger de 27 oktober.

Men jag är som jag är och jag ville även testa på att regga och blev besviken dubbelt upp. För det första är det lik förbaskat det gamla vanliga ”ät 1200-1500 kcal och välj fettsnålt” och för det andra är det en amerikansk app där väldigt lite livsmedel finns inlagda som lämpar sig här. Och när jag provade att lägga in min standardyoghurt fanns inte ens möjligheten att skriva decimaler och i listorna kommer dessutom allt upp i amerikanska mått, trots att jag ställt in europiska enheter. Så jag sade upp det på stört, ska jag nu tvingas regga saker på den nivån ska det f-n i mig vara rätt så exakt!

Men det jag tar med mig är målen som appen klämde ur mig + känslan av att om det nu inte finns den perfekta appen och metoden för mig så har väl det aldrig stoppat mig innan. Jag får helt enkelt fixa en egen variant! 🙂 VV har ju fördelen att jag varit med så länge och att jag har knappat in ett ton livsmedel, så den kan få fortsätta utgöra min bas. Jag ska försöka köra registrering stenhårt i en vecka nu och samtidigt lista ner allt jag stör mig på + det jag saknar och basera en eventuell fortsättning på det.

Jag tror det är precis därför jag blivit så förtjust i Core Play efter så kort tid. För det första är det underbart välgjort rent tekniskt. Enkelt, tydligt och koncist och ett GIGANTISKT support- och peppforum på det!

För det andra är det galet utmanande, det kommer att ta mig tid att nå någon slags synlig framgång. Jag får definiera exakt vad mina mål är när jag kommit in lite längre i programmet, men ett givet första mål är att jag ska behärska Crow Pose. Jag har faktiskt hållit den i någon mikrosekund under tiden med träningsgruppen och det var en ascool känsla! Då vägde jag förstås betydligt mindre också. Jag tror annars inte jag haft starkare axlar än jag har just nu + att jag är väldigt flexibel i rygg och mage (i synnerhet sidomagmusklerna) – men övervikten är onekligen i vägen på många olika sätt. 🙂

Hmmm, efter att ha kört en timme Soma Move nu måste jag ju säga att något börjar hända redan nu… Jädrar så ”lätt” det var att göra Hindu Pushups idag och då har jag ändå en öm skuldra! Kul. 🙂

Ständigt dessa mål

Ständigt dessa mål

Kommentarer 3 kommentarer

Oj, inte en inlägg under hela juli och jag kan inte skylla på semester eftersom jag inte haft någon (mer än ett par strödagar). Ändå har det hänt en del och jag har tänkt en del, dock mycket som inte kan skrivas publikt.

Jag klarade båda mina Dietbet och är med i matchen än på den långa varianten, men det var med viss hjälp jag tog etapp två så att säga. Jag trodde nog att jag skulle vara betydligt mer taggad i sommar än vad jag varit, men jag har verkligen inte kommit till skott med kosten. Jag kan inte skylla på annat än rent ointresse och fel attityd. 🙂

Just nu är det den där tiden på året då jag vaknar till liv allra mest och börjar vilja göra en massa och känner mig ostoppbar, även så i år verkar det som. Just nu hade jag velat vara ekonomiskt oberoende så att jag kunde ägna mig åt alla roliga utmaningar jag har anammat!

Något som slog mig tidigare idag då jag tog en snabb promenad till brevlådan (för att kunna ticka av 2 km till på min INKA-trail, en av de nya utmaningarna) är att jag har en intressant inställning till det här med mål. Jag har alltid sagt att jag har väldigt svårt för att sätta och jaga mål och att det inte motiverar mig, men det är faktiskt inte helt sant. Jag kan gå igång på mål OM de är mätbara OCH direkt påverkningsbara. Det är ju där så många mål fallerar för mig. På jobbet sätter vi mål på oss själva som visserligen ska vara mätbara, men de är så sabla fluffiga och helt omöjliga att påverka direkt på egen hand. Då blir de också meningslösa för mig. Att gå en kurs är ett bra mål, det är något som jag styr helt över själv. Att lösa xx incidenter i teamet eller att ha 95 % problemfria releaser är visserligen vettiga mål i sig, men helt ointressanta för mig personligen eftersom jag inte kan påverka dem direkt på ett vettigt sätt. Och i min senaste roll som projektledare är det förstås ännu flummigare. Visserligen är slutmålet att ta projektet i mål, vilket också motiverar, men det har jag lustigt nog inte i min utvecklingsplan, det är ju projektets mål. Jag minns knappt vad mina mål är, så mycket bryr jag mig. Jag har heller aldrig haft koll på mina mål i utvecklingsplanen, de dammas enbart av när jag sitter ner med chefen. Det betyder inte att jag inte har mål, men jag formulerar dem inte.

Det är också därför viktmål aldrig fungerat särskilt bra för mig. Jag kan bevisligen vara envis och ordentlig och superstrikt, men inte för att jag ska väga X kilo om Y veckor. Det handlar istället om att göra det jag lovat mig själv, vilket jag direkt kan påverka. Min vikt kan jag faktiskt inte påverka i detalj. Jag kan vara superfokuserad och ordentlig i 14 dagar och ändå gå upp i vikt och det accepterar jag, kroppen fungerar så. Men med det i åtanke är det bra dumt för mig att sätta viktmål.

Det är väl helt ok i sig, men det knepiga är då att hitta vettiga mål som ger den effekt jag önskar. När det gäller motionen knäckte jag den nyckeln för tio år sedan genom att till att börja med gå på alla pass som träningsgruppen höll + egna pass som jag lovat tränaren och inte minst mig själv. Sedan blev det lite som att borsta tänderna till sist, något man bara gör för att man ska utan att fundera på varför. 🙂

Just att få ändan ur och göra saker fast det känns motigt är jag bra på. Det ger mig omedelbar feedback och tillfredsställelse, en bock i listan så att säga. Att äta förståndigt är inte riktigt lika enkelt. 🙂 Man kan ju argumentera att t ex VV borde vara idealiskt då, men det är ju inte det. Jag gillar VV som koncept och jag har också lyckats med VV (till skillnad från många andra program), MEN jag kan inte anamma det fullt ut. Jag ifrågasätter för mycket, vägrar acceptera vissa saker och till sist ledsnar jag. Plus att jag verkligen HATAR att hela tiden kontrollera min mat numer. Samtidigt vet jag att jag inte kommer att magiskt äta smartare av mig själv, och jag vet också att mina naturliga ätmönster ovillkorligen leder till viktökning. Jag kan skylla just den här viktökningen på stress, ångest och dåligt psykiskt mående, men det är ändå fortfarande jag som väljer vad och hur jag äter och hur jag vill se ut och må.

Det som är intressant med mig är att om jag bara hittar rätt metod är jag som en pitbull. Jag började t ex med Duolingo i år i februari och jag har hållit igång dagligen i 156 dagar nu (någon streak freeze utnyttjad vissa helger dock :)). Det ska bara göras liksom. Det är mätbart OCH direkt påverkningsbart.

Nu har jag även påbörjat lite träningsutmaningar av olika slag som jag är rätt säker på att jag kommer att följa eftersom det finns ett framstegsflöde i båda.

Kanske är hemligheten helt enkelt att jag ska sätta mig ner och hitta mål som passar mig (dvs är mätbara OCH direkt påverkningsbara) och se till att ha en lista som jag kan bocka av. Dilemmat är att jag inte direkt älskar att följa upp saker på egen hand, det kan snabbt falla i ”glömska” om det inte engagerar rejält. Men det tål att tänkas på.