För andra gången den här veckan har jag motbevisat mig själv och insett vad motion ger mig. I morse var min första tanke ”NEJ! Jag tränar INTE idag, jag orkar inte!” och jag gav med mig – för ett tag. Men så kom jag ner i köket och såg min gympapåse och tänkte att jag ju i alla fall kan ta med mig den och efter det var jag redan mentalt igång att planera VAD jag skulle träna, även fast jag inte ens insåg det då. Det är så viktigt med rutiner i vardagen, då får man till saker utan ansträngning.
Så när jag kom till jobbet bokade jag in ett pass på löpbandet för att köra Jillian’s program. Jag vet att det absolut hade funkat att springa ute idag, men till det krävs en helt annan uppladdning, jag har inte haft ett enda löppass i år än och att börja då jag är som segast är inte vidare smart.
Det gick över förväntan trots känningar i vänster lår innan. Jag var förvånansvärt pigg när jag väl var igång och kroppen hade värmt upp. Jag hade kunnat pressa mig ännu mer än jag gjorde, men jag avslutade på topp och sprang på 11 km/h sista halvminuten i 5 %:ig lutning. Extra kul är att se siffror från pulsklockan, inte helt oväntat bränner det här passet riktigt bra, trots de ödmjuka farterna (förutom på slutet, vilket är min egen modifiering). Jag vann till och med en utmärkelse. 🙂 Tydligen uppnådde jag en aerobisk träningseffekt på 4,1. Det ska visst förbättra mjölksyretröskeln.
Jag måste säga att jag märker stor skillnad på nu och då. Även om jag kanske inte har den där extra farten som jag hade då jag sprang som mest (och vägde minst) har jag uthålligheten nu. Mycket av det sitter förstås i pannbenet också. Vi får väl se om jag får till lite utelöpning i höst. Jag kommer (som det ser ut) ha häcken full på jobbet (ska in i ett jätteprojekt) och då vet jag inte hur det påverkar mina tider, kanske jag behöver ta till mer egenträning. Men det ser vi då.
Mest nervös är jag över att jag ska ha en hel del ledigt i höst, just där projektet är som intensivast. Inte för att de kan hindra mig såklart, men jag hade önskat att de hörde av sig snart och började boka in saker så att jag kan ge dem rätt förväntningar från start.
Nåväl, motionen fungerar alltså, kosten är det lite sämre med. Jag vill mest äta mackor och glass… Jag VET att jag har bra lådor i frysen och att de gör mig gott, men det tar ändå emot. Därför är jag glad att det snart är semester, det är lättare att fatta kloka beslut när jag inte är ensam, även om mannen av naturliga skäl inte är inne på samma snåla kost som jag. Men det är ju alltid ok att äta LAGOM av allt och jag tror att det kan vara en boost i sig att prova.
Just nu ligger jag runt 73 kilo, vilket är en bra bit under första målet och jag har inga intentioner att stressa mig snabbt neråt. Men jag vill ju för den sakens skull ändå hitta en bra rytm så att jag även kommer ner i bra vikt i tid till efterföljande mål. Det vore tragiskt att komma tillbaka efter semestern och behöva pressa mig ner i vikt inför augustivägningen. Fördelen är i alla fall att vägdagen är den 17-18 i varje månad, det ger lite frist. I synnerhet i augusti. 🙂 December känns lite värre. PUST! Men det tar vi senare i höst, ett mål i taget.
Mentalt börjar jag allt mer inse att jag faktiskt vill gå ner mer i fettvikt, det stör mig lite att mina fina muskler ligger och simmar under dallret. Jag menar inte det så elakt som det låter, jag är jättenöjd med mig själv, FAKTISKT, men jag vill nå ännu ett snäpp nu när jag är så nära. Plus att det skulle ge mig mer kraft på träningspassen naturligtvis. Ibland tänker jag på det när jag ser vår fantastiska instruktör som inte har ett uns gram fett på sin spinkiga, men väldigt muskulösa kropp. När han visar rörelserna har han INGET som är i vägen. Det måste kännas så häftigt! Jag är naturligtvis inte ute efter den nivån (jag har sett vad han äter, eller rättare sagt INTE äter), jag är lite för matglad för det + att mina nära och kära skulle säga upp bekantskapen. 🙂 Men jag skulle inte må dåligt av att skala bort lite mer hull, det finns att ta av. Än har inte ansiktet och tuttarna ramlat bort, de är lite av ett riktmärke. 🙂 Just nu är jag dessutom svullen på det, har haft lite risig mage (från eget slarv) hela veckan.
Jag har insett att jag, trots bågnande garderob, har brist på trekvarts/capribyxor. Jag har ett par i svart + några i jeansblått, men det verkar som att jag lyft ut alla som var vita. Jag har hela tiden iskallt räknat med att jag hade det (har köpt flera toppar under året som ”kräver” vita nederdelar), men tji fick jag. Nu har jag dock totalt köpstopp i juli, men näthandel betyder att fakturan kommer nästa lön. 😀 Jag vet inte om jag ska testa Bonprix, har för mig att jag redan gjort det i år och skickade tillbaka alla par. Lindex har haft fina vita jeans, men jag ratade dem då för att jag trodde att jag redan hade ett par. 🙁 Inte för att jag behöver dem än, jag tänker mer på semesterresan i höst. Då ska jag förhoppningsvis vara några kilon lättare också. 🙂
